Att börja skolan är bland de pirrigaste jag varit med om. Jag kommer
fortfarande ihåg kvällen innan det var dags att börja skolan.
Man gick och la sig extra tidigt för att var pigg och alert till den första
skoldagen. Men det spelar egentligen ingen roll att man gick och la sig
tidigt för det var ändå nästintill omöjligt att somna. Men efter att man
legat vaken i sängen i två timmar somnade man. Morgonen därpå var man
väldigt nervös. Man la i sitt nya pennskrin i sin nya skolväska och började
gå till skolan med mamma och pappa. När man väl kom till klassrummet där
man skulle samlas tittade man direkt på vad det var för folk man skulle
tillbringa sina sex kommande år med. Vissa ansikten hade man sett förrut
andra var helt främmande. Nu väntade man på att få träffa sin första
lärarinna för att granska henne. Hon ställde sig vid sin Kateder och
presentera sig själv. Hon verkade faktist vara riktigt snäll. Efter att hon
presenterat sig själv bjöd hon på en liten tårtbit och efter det fick man
gå hem. När man sedan kom hem tänkte man att det inte alls var så farligt
som man trodde. Dagen därpå gjorde mamma mig sällskap till skolan och
lämnade mig vid klassrummet och önska mig lycka till. Den dagen började vi
lära oss början av alfabetet. Jag tyckte att det var kul att lära mig alla
bokstäver som jag sett överallt men aldrig kunnat tyda. Och vi började
också räkna lite smått.
När man gått i skolan i ungefär två månader hade man lärt sig hela
alfabetet. Då fick vi en läsebok och i den boken vi fick min första läxa.
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag kom hem och stolt gick fram till mamma
och sa:
Du får hjälpa mig, jag har en läxa. Efter ett tag började man tycka att
vissa ämnen var mer intressanta än andra. Jag jobbade tillexempel i
matteboken när vi egentligen skulle läsa i vår läse|bok. Det gillade inte
min lärarinna. Men jag gjorde det i alla fall. Så efter ett tag fick min
lärare gömma min mattebok och bara ge mig den när vi skulle räkna matte.
Jag tyckte att det var kul i skolan men jag hade tyvärr till en början inga
kompisar i klassen men det var inte så konstigt med tanke hur våldsam jag
var. Jag var ständigt i konflikt med alla femmor och sexor och även med
mina egna klasskammrater. Så efter ett tag fick jag en lärarinna som
ständigt titta till mig så att jag inte skulle hamna i konflikt med det
andra barnen. Hon skrev en dagbok där hon rapporterade till min mamma om
hur jag skötte mig.
Hon var med mig ända tills jag gick ut trean. Under den tiden hade jag
blivit betydligt lugnare jag hamnade inte lika ofta i konflikt det hände
men i lika ofta. Jag hade också fått två kompisar i klassen Jens och
Kristian. Innan hade jag bara kompisar i de andra klasserna men nu hade jag
också kompisar i min egna klass. När jag började umgås med Jens och
Kristian lugnade jag ner mig ännu mer. När jag började fyran så kändes det
lite som att börja i skolan på nytt. Man fick ett nytt klassrum i den stora
byggnaden med alla fyror, femmor och sexor och man fick en ny lärarinna.
Men allt gick bra och det fyran flöt på utan några större problem. Skolan
skötte jag bra och bråken blev färre och färre. Femman var ett roligt år
för mig jag började femman med att åka till Thailand sen kom jag hem till
Ninaläger som de flesta femmorna i kommen åker till. På lägret var det kul
men inte så speciellt intressant. Jag började tyvärr att missköta
skoljobbet lite. Jag hade blivit lite latare mot vad jag var förrut. I
femman hade vi också våra första nationella prov det var nervöst men kul
och jag fick ganska bra resultat på de. I slutet av femman tyckte jag att
det var tråkigt att sluta femman inte för att det var något kul med just
femman men jag hade fått nya kompisar i sexan och det var stort sett bara
dom jag umgicks med på fritiden och jag spelade i samma fotbolls lag som
dom. Och nu skulle ju dom sluta på Lindvallen och börja på Kapen och
Lyckhög.
Och det kändes som om man blev lämnad kvarlämnad ensam på Lindvallen.
Sommarlovet mellan femman och sexan kommer jag ihåg hur jag ständigt
tjatade på mamma om hur tråkigt jag kommer ha det när skolan börjar och att
alla mina kompisar kommer glömma mig och att jag säkert kommer dö av
uttråkan När jag sedan började sexan hade jag inte så tråkigt skolarbetet
gick bra och jag dog inte av uttråkan och mina kompisar glömde inte mig.
Under sexan tänkte man ständigt på hur det skulle vara att börja på Kapen.
Man hade ju hört så mycket om nollningar, lärare, betygen och alla farliga
personer. Tiden i sexan gick fort och på nolltid var det dags att sluta
Sexan och ha sommar lov. Sommar lovet var pirrigt man tänkte nästan hela
tiden på hur det skulle vara att börja på Kapen. Man hade ju träffat sin
nya klass och jag tyckte att den verka helt ok. Från min förra klass hade
Jag Alexander och Gustav så man var ju inte helt själv.
Den första dagen på Kapen var jag väldigt rädd för att bli nollad, jag höll
mig borta från dazzet och ville mest att att dagen skulle nå sitt slut.
Dagen därpå gick jag till dazzet och det var inget farligt med det och inte
var inte alla farliga personerna man hört så mycket om häller dom var ju
vanliga människor men det trodde man inte efter allt man hört om dom. Men
sjuan gick fort det var ett roligt år men skolarbetet tog man inte
speciellt seriöst det var mest lek.
När vi börja åttan hade jag tänkt och ta mig i kragen och bli seriös med
skolarbetet men det gick inte så bra.
Men åttan gick i alla fall bättre än sjuan och det var ju året då man får
sina första betyg. Det var både nervöst och kul att få betyg men man visste
ju nästan vad man skulle få innan. Vårterminen gick fort och skolarbetet
gick lite bättre. Nu var det dags att börja nian. Och nu måste man
verkligen ta skolarbetet på allvar för att kunna komma inn på den linjen
man vill. Nian har hittils varit rolig. Och skolarbetet går bättre och
bättre inte jättebra men ok. Och snart är det dags att återigen börja i en
ny skola kanske i Liunda kanske eller kanske i någon annan stad. Vi får se.
Du har skrivit en hel del om Dina skolår Bra! Men… I En del av
uppgiften, svårigheten i det hela, är att hinna klart i tid. II Skriv inte
man när Du menar jag. III Jag saknar en tydlig styckesindelning.