Mina nio skolår
Dagen innan jag började första klass kändes det som jag hade myror i magen.
Mamma hade hängt fram en vit klänning som jag skulle ha på mig. Vi hade
varit i stan och köpt en ryggsäck och bänk papper. Jag kännde mig mallig
när jag gick på torget med min fjällräv ryggsäck på ryggen. Bänkpappret var
blått med rosa pantern på.
Den kvällen låg jag och vred mig länge. Jag kunde inte sova. Jag låg och
hörde när mamma och pappa skramlade med tallrikar och glas på
nede|våningen. Till slut måste jag somnat i alla fall.
När mamma väckte mig på morgonen stack dom tidiga höststrålarna in genom
springorna i persiennerna. Klockan var halv åtta på morgonen. Pirrig i hela
kroppen gick jag in i köket och försökte äta frokost, men det gick trögt. I
stället jag jag in i badrummet och borstade tänderna. Mamma kom efter med
en hårborste och borstade ut mina korkskruvar som jag hade i håret. När
klockan var åtta gick vi iväg till Letorpsskolan. Solen sken men ändå var
det lite kyligt i luften. Jag gick och höll mamma i handen och sa inte
mycket på hela vägen. När vi gick in på skolgården stod det många barn och
tryckte sig förskrämt bakom sin mamma. De flesta kände jag igen sedan
förskolan. När våran fröken kom och öppnade dörrarna gick alla in i
klassrummet. Det stod VÄLKOMMEN TILL KLASS 1C med blå bokstäver fram på
gröna tavlan. På bänkarna stod det namnskyltar med våra namn på. Vi gick
runt och läste på alla tills vi hittade den plats vi skulle sitta på. Jag
fick sitta bredvid en ljushårig, tandlös liten pojke med blåa stora ögon.
Han hette Elias Nordberg. Fröken hette Eva-Lotta och var en rund, snäll
tant med glasögon mitt i det runda ansiktet.
Hon ropade upp våra namn och då skulle vi räcka upp handen.
Föräldrarna fick en massa papper som det stod vilket datum terminen började
och slutade på. När klockan var halv tio fick vi gå hem.
I den klassen gick jag cirka en månad. Jag bytte sedan till klass 1d för
att min bästa kompis Maria gick i den klassen. Då fick jag en ny fröken som
hette Gudrun Andrén. I den klassen går jag i än och jag trivs med mina
klass kamrater.
En gång när jag gick i tvåan åkte jag ut ur salen för att jag inte kunde
sitta still utan bara satt och skrattade hela tiden.
Jag satt ute i kapprummet och skämdes. Jag har nog aldrig skämts så mycket
någon gång i hela mitt liv. Efter ett par minuter kom våran fröken ut till
mig och sa att jag kunde få komma in igen. Alla stirrade på mig när jag kom
in. Jag var röd som en tomat i ansiktet. Men jag tyckte det var roligt i
skolan.
I trean började jag balla ur. Jag gjorde aldrig mina läxor. Jag gjorde
alltid tvärt imot frökens vilja. Mamma fick ofta klagomål hem. Hon sa till
mig på skarpen men inte brydde jag mig om det.
I fyran fick vi en nya lärare som jag tyckte mycket om. Henne lydde jag,
men jag gjorde aldrig några läxor. Alla avgudade våran nya lärare.
En dag fick vi besked om att hon skulle flytta till Göteborg och att vi
skulle få en ny lärare i femman. Det hördes många besvikna klagoröster i
klassrummet den dagen.
I femman fick vi Per Klaesson, alla avskydde honom. Han skaffade sig direkt
två gullegrisar, ”Linn och Ann L”.
I sexan fick vi ett gulligt tvillingpar till klassen.
Dan och Mirja.
Dan var en krullhårig framåt grabb. Han blev omtyckt av alla i klassen.
Mirja däremot var en ännu mer krullhårig, blyg tjej. Hon sa inte mycket om
man inte tilltalade henne.
En dag framåt vårkanten gick vi igenom ett nytt ämne i SO – sexualkunskap.
Alla satt som små röda tomater i sina bänkar och gömde sig bakom
bänk|locken. Alla vägrade läsa något stycke i boken. Alla var så otroligt
blyga.
En dag åkte vi upp till Persberg för att hälsa på våran nya
klassföre|ståndare. Det var en liten lärare måste jag säga.
Han kom med långa snabba steg genom korridoren. Håret var ruffsigt och en
stickad tröja hängde över hans axlar. Hans namn var Martin Jensman

Den dagen vi började sjuan stod alla blivande sjuor utanför skolans aula.
Det kom elever från Letorpsskolan, Toftebyskolan och Torparskolan. Alla
studerade nyfiket alla.
Alla klasser stod i smågrupper och komenterade alla nya kamraterna från dom
andra skolorna.
Det läsåret gick snabbt, rätt som det var gick vi i åttan. Då kom det en ny
häftig extralärare som är punkare.
Han heter Lennart Ohlby, men han blev snabbt omdöpt till IQ-Lennart. Åttan
var en kämpig åkurs, myxet prov och mycket läxor. Men den gick ännu snabbar
än sjuan. I slutet av åttan åkte vi på en skolresa till Galtö.
Biggan, som är minst lika flamsig som Jensman, var med på den. Dom två
sprang omkring och flamsade hela dagarna. Jensman pratade allvarligt med
oss en gång, utan att skämta om någonting, och det var när våran trevliga
klasskamrat ”Niklas Schall” blev utslängd genom fönstret till vårt rum.
Nu går vi i nian och just nu sitter jag och gör standardprov i svenska.
Nästa vecka ska vi ut på prao. Jag skall vara i klass 3c, och ha Eva-Lotta
Larssons klass. Eva-Lotta är den fröken som jag hade den första månaden i
ettan.
Jag tycker nästan att det är otroligt att vi redan går i nian. Det har gått
så vansinnigt fort alltsammans. Snart ska vi välja vilken linje vi ska in
på, sedan går vi ju i gymnasiet.
Jag tycker det känns som det var i går jag började ettan.