Mina skolår

Min beretelse kommer att handla om min skolgång från ettan till nian.

Jag kommer att ta upp gånger då jag varit glad eller ledsen

Min första skoldag började med att pappa följde med mig. Jag skulle träffa
mina nya kompisar och min fröken.
Det var många nya ansikten den dagen men också en del jag kände igen. En
del var fån samma kyrka som jag, en del hade gått på samma förskola.
Min nya fröken hette Rosita, hon var en gammal tant på 50-60 år, hon
verkade vara snäll.
När vi kom hem den dagen så längtade jag till nesta dag. Att få gå till
skolan skelv.
Skolan satte igång, och man började känna sig inne. Men med tiden så
började våran fröken tycka att det gick för dåligt för mig och hon började
klaga på mig. Hon sa att jag inte läste bra och att jag skrev fult. Jag var
inte ensam om detta. Men det var inte bara det som retade mig, hon fjäskade
för tjejerna och gav altid dom förmån, så fort en tjej räkte upp handen så
fick hon svara direkt. Hon tryckte altid ner oss pojkar. Så fort vi gjorde
nått dumt så drog hon oss i örat eller nöp oss i kinden. Och såhär fort
satte det ända tills en dag i trean. Det var första veckan efter
somarlovet, vi kom gående mot matsalen. Vi gick förbi några som sa att
våran fröken hade svimmat. Först trodde vi inte på det men vi skyndade till
matsalen. Och vist hade hon svimmat. Sen den dagen har jag inte sett henne.
Vi fick en vikarie som visade sig vara hur snäll som hälst. Hon hette
Viktoria. Hon hjälpte mig med alt som jag hade missat dom tidigare åren. Vi
hade henne en termin. När vi skulle gå på jullov så grät jag i hennes famn.
Hon hade betytt så mycket för mig. Efter henne fick vi en lärare som hette
Eva, hon var en minst lika snäll lärare som Viktoria. Hon betydde också en
en del för mig, men inte lika stor som Viktoria. Viktoria var liksom land i
stormen.
Dom tre åren med Eva gick snabt. Och det började nerma sig sjuan. Det var
nånting stort som skulle börja. Våran klass skulle splittras. Jag kommer så
väl ihåg när Eva berettade vilka klasser det skulle bli. Jag fick med mig
en som jag hade valt. Den dagen gick jag hem med klumpen i halsen. Men
klassen blev bra i alla fall. Jag mins första dagen när vi samlades i
matsalen. Det var väldigt många nya ansikten! Efter en stund skulle våran
nya klass sammlas. Det var bara tjejer som var ifrån stan. Det kändes ju
roligt! Det var också många nya lärare. Vi skulle ha den omtalade munken,
som alla kallade honom. Alla sa att han var sträng och dum, men jag tycker
att det är en av dom bästa läraren vi har.

Dom tre högstadieåren har bara rullat på som i en nerförsbacke och jag ska
snart lämna dom.
Jag har valt fordorns programet och väntar nu på att få svar om jag kommer
in.
När man ser till baka så har det varit kämit, men jag har altid haft mina
föräldras stöd