1, Mina skolår.
Kvällen innan min fösta dag i skolan var jag jätte nervös. När jag skulle
sova satt mamma på sängkanten och pratade med mig. Jag trodde att man var
tvungen att stå upp varje gång man skulle prata. Men hon förklarade att det
inte alls var så. Tillslut somnade jag och kvällen blev till morgon och det
var dags för min första skoldag. Vi bodde inte så långt ifrån skolan så
jag, mamma, min kompis Anna och hennes mamma cyklade till skolan. Vi skulle
inte gå i samma klass hon skulle gå i F och jag i B. När vi kom in i
klassrummet pressenter-|ade våran fröken sig, hon hette Annika. Den dagen
var väldigt kort. Jag tyckte det var väldigt roligt i skolan, inte alls så
farligt som jag hade trott. Nästa dag skulle vi få träffa tvåorna och
treorna. De skulle bli våra faddrar. På fredagarna hade vi alltid klassråd.
Då fick man under veckan stoppa i lappar i en låda om man ville berömma
eller klaga på någon eller något.
Ettan var ett väldigt roligt skolår och jag minns det väldigt väl.

När jag började tvåan fick jag ett fadderbarn. Jag fick också veta att
Annika, våran lärare skulle sluta. Vi skulle få en ny som hette Hanna.

I trean var man äldst på skolan, men det var inte så speciellt. Efter
ungefär en termin samlades alla i ringen. Det kändes precis som när Annika
sa att hon skulle sluta. Det var kanske inte så konstigt, för Hanna skulle
precis samma sak. Hon skulle sluta och vi skulle få en fröken som hette
Gunvor. Alla blev ju såklart ledsna men vi kunde ju inte göra något åt
det.
När det var slut på det året kändes det faktiskt lite sorgligt att lämna
den skolan. Det kändes ganska tryggt där. Man kände alla lärare och så, men
det skulle ändå bli roligt att börja på en ny skola.

Dagen innan jag skulle börja fyran hade jag inte alls samma känsla som när
jag skulle börja ettan. Det är klart att det var pirrigt att börja på en ny
skola men inte alls lika mycket. Våran fröken hette Ann-Sofie. Vi hade
också en fröken som hette Sofia, men vi hade bara henne i NO och Matte. Det
var ett ganska roligt år. Man fick mycket nya kompisar och nya ämnen. Fyran
gick ganska snabbt och det blev sommarlov.

I femman fick vi en ny fröken istället för Sofia, jag kommer faktiskt inte
ihåg vad hon hette. Första dagen åkte vi på skolresa till Sparreholm. Vi
bodde i små stugor och badade och paddlade kanot. En dag skulle vi ut på
hajk. Då paddlade vi dit vi skulle vara. Vi fick göra maten själva. Den var
verkligen jätte äcklig. När vi hade ätit fick vi lära oss hur man sätter
upp ett vindskydd. På kvällen grillade vi korv och satt och sjöng. Vi fick
sova i indiantält, under vindskydd eller under bar himmel. Jag sov i
indiantält. Nästa dag paddlade vi tillbaka till stugorna och åkte hem. Det
var en ganska lyckad resa. Resten utav femman var ganska långtråkig. Det
hände inte så mycket, samma gamla ämnen.

I sexan var man äldst på skolan, men det var som i trean inget speciellt
med det. Nu var det inte alls långt kvar till högstadiet. Det började
faktiskt bli nervöst.

När jag skulle börja sjuan hade jag faktiskt den där ”att börja ettan
känslan”. Jag var väldigt nervös, men det gick ganska bra även om niorna
försökte ”fällas” i korridoren. I matsalen var det hemskt. Jag var så rädd
för att tappa brickan och att alla skulle börja applådera. Men jag hade den
turen att jag aldrig gjorde det. Det var väldigt svårt att hitta till
lektionssalarna. Man kände nästan alla som skulle börja i klassen. Det var
ganska tråkigt.
ny sida
Det hade varit roligare om det hade kommit lite nya. Det var också ganska
mycket nya ämnen. Sjuan gick fruktansvärt fort. Jag tror att det berodde på
att man bytte klassrum mycket. På låg och mellanstadiet satt man mest i
samma klassrum.

Första dagen i åttan var ju absout inget att vara nervös för. Det var ju
samma skola, samma lärare, samma kompisar, allt var sig likt. I åttan fick
vi praoa två gånger. En gång praoade jag på Stenbäcksskolan, där jag gick
på lågstadiet. Dom flesta gamla lärarna var kvar, det var bara några nya.
Det var roligt att komma tillbaka och se hur dom hade det. Åttan gick lika
snabbt som sjuan.

Nu i nian är allt sig likt. Det är faktiskt ganska skönt att vara äldst.
Ingen att göra bort sig för. Nu har vi fått praoa en gång. Jag tycker det
är bra att vi får komma ut och se hur det är i arbetslivet. Nu har vi
precis valt till gymnasiet. Det ska faktiskt bli skönt att lämna
grundskolan nu.