Mina skolår
Första skoldagen började, det var något specielt.
Nya kompisar, ny lärare och att få gå på skolan som jag så länge velat på
gå.
Att bara få gå på skolan var något fantastiskt för mig.
Under det första året i skolan hade jag nästan bara kul.
Allt vi gjorde i skolan var roligt, rasterna var roliga, till och med
läxorna var det lite glädje i.
Det var ett fantastiskt år, men tiden gick och skolan kändes mindre rolig.
Tvåan och trean hackade sig fram.
Ena dagen var det jätte kul, andra dagen skit tråkig, (om man får säga
så.)
Jag ville inte gå till skolan längre, jag avskydde den.
Det var en pinna att gå upp varje morgon och veta att man skulle tillbaka
till skolan.
Jag kämpade mig genom lågstadiet och började på mellanstadiet.
Vi bytte klassrum, fick nya lärare och nya klasskompisar.
Det var kul att lära känna mina nya kompisar och veta hur dom hade haft det
när dom gick på lågstadiet.
Jag var inte helt ensam om att det hade varit ganska tråkigt.
I fyran och femman gick det ganska bra och vi hade det kul tillsammans och
vi lärde oss nya saker.
Sen började vi sexan.
Vi var äldst på skolan och man skulle vara så cool som möjligt.
Man skulle hata skolan och allt där till.
Man skulle tycka illa om lärarna och slarva med skolarbetet.
Jag sa nog ett antal gånger att jag hatade skolan, men innerst inne tyckte
jag ganska bra om skolan.
Jag spelade tuff inför mina kompisar.

Sen kom den dagen som jag faktiskt fruktade lite för, jag skulle börja
sjuan.
Jag hade med mig en kompis som jag kände ganska bra och några andra från
samma skola men resten var helt nytt.
Människor från alla möjliga ställen som skulle börja i min klass.
Jag började på en ny skola som var helt okänd och det kändes lite osäkert
och nervöst att gå till skolan, men jag hade inget att oroa mig för.
Sjuan gick otroligt fort och ändå han jag lära känna alla nya kompisar och
lärare.
Det kändes bra i den nya klassen, och den nya skolan var inte så farlig som
jag trodde att den skulle vara.
Åttan gick fort den också men den var lite tuffare än sjuan.
I mitten av terminen fick vi nya lärare.
Just då var det ganska jobbigt att byta lärare men nu i efterhand känns det
nästan som om det var bra att vi fick byta lärare.
Varför det känns så kan jag inte svara på, men det känns bra, riktigt bra.
Nian har gått bra den också och det har varit ett kul år.
Jag har kommit alla så otroligt nära på domma tre åren.
Då menar jag inte bara alla klasskompisarna utan lärare också.
Det ska bli väldigt svårt att lämna alla gamla kompisar och lärare och
börja på en ny skola ännu en gång.
För mig kommer det att bli en jobbig skolavslu-|tning för att jag gillar
alla så väldigt mycket. Mina ögon kommer inte att vara torra, det kan jag
lova.