”Mina skolår”

Mitt namn är Lina Lo och jag går i klass 9B. Nu ska jag ta och berätta om
mina minnen och intryck från min långa, men ändå korta skoltid, med tanke
på att jag tänkt studera vidare på högskolan.

När pappa berättade att jag skulle börja skolan, dök en massa frågor upp i
huvudet. Hur skulle skolan vara? Skulle mina klasskamrater vara snälla?
Skulle det vara svårt i skolan? Snart fick jag svar på alla dessa frågor.
Den första i skolan minns jag faktiskt inte väl. Det enda jag kommer ihåg
är hur det kändes när jag för första gången satte mig ner i en skolbänk.
Jag började känna glädje och lycka på samma gång. Det var jättehärligt att
sitta i skolbänken för första gången. Innan hade jag hört min bror berätta
hur kul det var. Dessutom tänkte jag på andra barn i samma ålder som inte
ens fick gå i skolan p.g.a. att de exempelvis var fattiga. Det var därför
jag tyckte det var så härligt att sitta i skolbänken.
Alla andra klasskompisar klagade på att de ville gå hem, vilket jag också
gjorde, men innerst inne ville jag faktiskt stanna i skolan och se vad som
skulle hända. Anledningen till att jag klagade var att jag inte ville vara
utanför. Veckorna gick och gick, snart hade en hel termin gått. Under denna
termin hade jag lärt mig en massa. Jag hade lärt mig en hel del i matematik
och jag hade även lärt mig hela alfabetet.
Andra terminen i ettan lärde jag mig ännu mer. I matematiken hade jag
lärt mig att addera olika tal, vilket jag var stolt över.
På utvecklingssamtalen fick jag mycket beröm av mina lärare. Mina
föräldrar blev naturligtvis mycket stolta över mig.

Från årskurs två minns jag inte mycket, förutom att vi lärde oss engelska
för första gången. Dessutom pratade lärarna om att jag möjligtvis skulle få
hoppa över en klass, men eftersom min pappa inte ville det, gjorde jag
aldrig det.

När jag började mellanstadiet, alltså fyran, fick jag nya klasskamrater
från Altorp. De första dagarna i fyran var jättespännande, med tanke på att
hela klassen var tillsammans på rasterna. Efter några veckor började dock
klassen att splittras. Klasskompisarna från Altorp var ett gäng, medan
klasskompisarna från den tidigare klassen var ett gäng. Själv var jag
utanför. Jag hade ingen bästis att vara med, utan ibland var jag med det
ena ”gänget” och ibland med det andra. Eftersom det var på detta vis hade
skolan även blivit en aning tråkigare, fast jag var tvungen att gå till
skolan i alla fall.
De båda gängen bråkade mycket, oftast skrek de på varandra.

Årskurs fem var ingen höjdare, eftersom jag skadade mig. Det som hände var
att jag vrickade foten och mina föräldrar blev förstås inte glada, utan
tvärtom ledsna.
Det som var roligt i femman var att klassen fick en ny elev – Veronica.
Hon blev så småningom min bästis. Vi lekte varje dag, både i skolan och på
fritiden. Nu hade skolan blivit rolig igen och jag fick ofta beröm av mina
lärare.

I början av sexan flyttade vår familj till Åkarp, Svedensjö. Detta ledde
till att jag var tvungen att byta till Åkarpsskolan, men jag vägrade. Till
slut fick jag som jag ville och jag gick kvar på Storslättsskolan.
Konsekvenserna till detta var att jag fick gå upp tidigare varje dag samt
att jag fick betala bussen själv.
Senare i sexan flyttade vår familj tillbaka till Storslätt, då slapp jag
gå upp tidigare varje dag, vilket jag var tacksam över.
En stor händelse jag aldrig kommer att glömma är när jag stukade foten
samt skrapade upp ett väldigt stort sår på högra armbågen (som jag än idag
har kvar).

Det var väldigt spännande när jag skulle börja sjuan. Dels skulle jag få
nya klasskamrater, men även börja på en ny skola samt få nya
klasskamrater.
Att börja i en ny klass var både roligt och tråkigt. Det som var roligt
var att jag skulle få nya kompisar, men det tråkiga var att jag skulle
förlora kontakten med mina gamla klasskompisar.
De första veckorna i sjuan var de roligaste skolveckorna i hela mitt liv.
Jag fick nämligen träffa en massa nya ansikten och det roligaste av allt
var att det fanns en hel del söta killar! Under sjuan fick jag även många
nya vänner som var jättesnälla, men även dumma. Min klass var jag ganska
nöjd med, eftersom de flesta var snälla, fast det fanns dock vissa
undantag.
I början av sjuan var det jobbigt att hitta rätt klassrum, men så
småningom började jag vänja mig.

Åttan var ett spännande skolår, med tanke på att jag fick mina första
terminsbetyg. Det var också ett olyckligt skolår, eftersom jag var med om
en olycka på NA-lektionen. Jag fick nämligen en vätska i ögat. Annars var
åttan ett helt vanligt skolår.

Nu går jag sista terminen i grundskolan och det känns både bra och dåligt.
Det som är bra är att jag skall börja gymnasiet och få nya vänner samt
vänja mig vid en ny miljö. Det dåliga är dock att jag skall lämna min gamla
skola, mina klasskamrater men även en del lärare jag kommer sakna oerhört
mycket.