När man flyttar med familjen är det en stor förändring, man kommer till en
ny stor skola, och man vet inte vad som ska hända. Förut hade man haft
ganska många kompisar som man höll ihop med. Men nu stod man här framför
den explosiva skolan.
Tidigare hade vår familj varit som en vanlig familj i Stockholm. Min mamma
Lise var skolsyster, hon tog hand om alla elever som hade problem i skolan.

Hon var en underbar människa, hon fick eleverna att lugna ner sig när de
hade det som jobbigast. Min pappa Johan är lärare och undervisar i kemi,
det var så min mamma och pappa mötes i skolan. Min syster Anja har det
ganska jobbigt i skolan. Min far som är lärare försöker hjälpa henne men
hon vill helt enkelt ine. Det beror nog på hennes kompisar.
Nu ropar min mamma från köket en trappa ner.
– Det är mat Linus, ropar mamma!
Linus heter jag, för mig går det bra i skolan och har ganska många
kompisar.
– Jag kommer, skrek jag tillbaka!
– Jag ska bara avsluta min uppsats som jag håller på med. Min uppsats
handlar om naturen, varför den gör det är för att jag tycker naturen är så
underbar och vacker. Solen lyser upp den underbara skogen, vattnet blänker.
Fåglarna kvittrar, luften är frisk, inte som den inne i stan, inga
koldioxidutsläpp. Man känner sig verkligen fri i naturen. När jag kommer
ner i det medelstora köket, står mamma och pappa och grälar, för att min
syster har smyrökt igen.
– Vi kan inte ha det så här mera skriker mamma!
– Jag vet älsling, jag ska försöka ordna det här, säger pappa!
Jag går upp igen för trapporna till mitt rum, och inga av mina föräldrar
har märkt att jag har varit närvarande. Jag slänger igen dörren och går och
lägger mig. Nästa dag går jag den långa tråkiga ensamma vägen, till skolan.
När jag är väl framme, vet jag exakt vart jag ska gå. Mina kompisar hänger
vid de nerklottrade skåpen.
– Tja, säger min kompis Valle!
– Hej, svarar jag dystert!
– Vad du ser nere idag, mår du inte bra, säger Valle
– Nä, vi hade ett stort gräl igårkväll hemma och jag är ganska trött, sade
jag.
Nu ringer det in, alla ungdomar går in, förutom tuffa Eli och Justin. De
står och väntar på mig och mina kompisar, så här har det varit i fyra år,
men ingen lärare ser något. Efter att ha blivit drängt nere i skolans
illaluktande toaletter går jag in i klassrummet.
– Men vad har hänt, frågade min lärare
– Inget, jag ramlade bara i en pöl på vägen hit till skolan, svarade jag!
– Okej sätt dig på din plats så fortsätter vi med det vi höll på med sade
läraren!
Varför säger jag inget, varför kan inte bara jag och mina kompisar bara
säga som det är utan att ljuga. Men alla är så fega, jag med. Om vi säger
det som pågår kommer vi få stryck som vi aldrig drömt om, har Eli och
Justin hotat oss med. Efter skolan gick jag direkt hem, sätter mig framför
min gamla dator som knappt fungerar. All ilska skriver jag ner på den så
att ilskan försvinner ur min kropp. Idag äter jag inget mamma har frågat
mig varför jag inte vill ha något, men jag sade att jag inte var (någon)
hungrig. Men som min mamma är omtänksam kommer hon upp med en macka och ett
glas mjölk. Jag kan förstå varför hon är skolsyster. I mitt rum finns det
en bekväm säng, ett skrivbord där jag gör mina läxor, en tv och en matta
som värmer golvet. Jag tycker det är skönt att sitta i mitt rum för mig
själv, ensam och ifred. Ingen stör man sig på och ingen mobbar en. När jag
har gått och lagt mig i min varma sköna säng, somnar jag fort men blir
snabbt väckt av att min mamma och pappa står och grälar igen vad min syster
har gjort.
Idag är det fredag, alla elever slutar tidigt idag. De flesta killar ska
hitta på något roligt med varandra. Några andra ska vara sina flickvänner.
Men jag och mina kompisar går hem till var och än. Jag vet när jag kommer
hem, kommer de att gräla som vanligt. Därför beslutar jag mig att hålla mig
borta från där jag bor. På kvällen när jag är inne
i stan går jag i en kuslig mörk tunnel. När jag är där inne träffar jag på
en grupp ungdomar. De ser ganska fulla ut, de har spritflaskor i sina
händer, de frågar mig om jag vill hänga med dem. Jag har inget annat för
mig så jag beslutar mig för att hänga. Jag får något att dricka det smakar
starkt och det luktar förfäligt.
Nästa morgon vacknar jag i en hydda som luktar inte något gott. De andra
har stuckit. Jag tänker rädda tankar om att när jag kommer hem kommer mina
föräldrar att bli jättearga. Men när jag kommer hem istället för att de
blir arga sitter min pappa och gråter i köket, min mamma försöker trösta.

– Vad har hänt, frågar jag
– Din pappa har fått sparken, svarar mamma!

– Vi har beslutat att flytta längre upp mot landet säger pappa.

– Varför då, säger jag
– Dels för att jag har sökt jobb där, och för det andra är det billigare
att på där permanent, sade pappa

– Vi har hittat en skola för dig som ska vara bra för dig.

Efter tre månader var det dags för mig att gå från vårt nya hem, till
skolan. När jag kom fram stog jag och kollade på den gigantiska skolan jag
skulle gå i. Skolgården såg ganska rolig ut, det så ut att det fanns många
aktiviteter där.

När jag kom in i klassrummet fick jag hälsa på alla elever i klassen. Den
såg bra ut inga mobbare inga mobbade, efter ett tag i klassen märkte jag
att den var helt neutrall.

Nu har det gått ett år från när vi flyttade från stockholm. Efter han har
jag förstått att det var en bra idé. Jag har fått nya kompisar som är
roliga och trevliga. Min syster har också fått nya kompisar, men hon saknar
Stockholm med alla affärer och sina gamla kompisar.
Min mamma och pappa grälar nästan aldrig mer, de har kul ihop. De har fått
samma jobb som de hade tidigare. Det här förstärkte vårt familjeförhållande
vi umgås mer.