Författaren glömmer bort vilken stad ”Sara” har flyttat till och skriver
att de har flyttat ifrån en annan stad än den de flyttat till. Det är
alltså inte fel avskrivet.

Att byta skola : Livets vändning

Av: Xxxxxxxxx Xxxxx 9D

– Hur ska jag klara mig utan dig? Snyftade Anna och slog armarna om Sara.
– Frågan är hur jag ska klara mig utan dig Svarade Emma och kände hur
tårarna rullade nerför kinden.
Den natten somnade Sara sent, hon tänkte på hur hon skulle klara ett liv
utan Anna och kom fram till att det var omöjligt.
Anna och Sara hade känt varann sedan barnsben och de hade alltid gjort allt
tillsammans.
ny sida
Både Sara och Anna hade alltid gillat att dansa tävlingsbugg och sjunga med
skolans band, ”the beautifuls.” citationstecknen är eventuellt gjorda av
läraren
Hennes föräldrars röst när dom hade talat om att familjen skulle flytta
till Stockholm uppspelade sig i Saras huvud och hon grät sig till sömns den
natten.
Två veckor efter beskedet om flytten stod familjen utanför sitt nya hus.
Det var ett stort, vitt hus med stora fönster och en stor trädgård.
Sara gillade huset men hon var så arg och besviken på sina föräldrar för
att erkänna det för dem så istället sa hon att huset skrämmde henne.
När sommarlovet hade närmat sig sitt slut kännde sig Sara allt mer illa
till mods när hon tänkte på sin nya skola.
– Sara, du måste gå upp nu om du inte ska komma försent första skoldagen,
skrek Saras mor Annie.
– Jag kommer, mumlade Sara trött och gick motvilligt mot badrummet för att
ta sig en dusch. Hon kände hur det knöt sig i magen när hon stod utanför
skolan och såg på alla elever som skrattade och stojade.
Med långsamma steg gick Sara mot klassrummet och kände allas blickar vila
på henne.
Sara tog sig igenom dagen med ren vilja men hon hade snabbt blivit
utanför.
Hon funderade om det kunde vara för att hon inte var söt nog med sitt
långa, svarta hår och mulliga kropp.
Efter någon dag började mobbningen och Saras självförtroende försvann
snabbt.
– Vad har jag gjort för fel tänkte hon många gånger då någon skrek äckel
efter henne. När hon hade vart på toaletten en rast hade hon hört en
diskussion mellan två tjejer och det hon fick höra gjorde att hon började
skaka av ilska.
– Tänk att den där snobbiga tjejen Sara har kommit tillbaka sa den ena
tjejen.
– Ja fy, hon kunde lika gärna stanna kvar i America och leva i sin lilla
fina men patetiska värld svarade den andra tjejen.
Plötsligt förstod Sara varför alla hade hatat henne från första stund.
Hon hade sett ut som den där amerikanska tjejen Sara och alla hade trott
att hon hade återvänt. Sara rusade fram till tjejerna och när de fick syn
på henne backade de snabbt tillbaka.
– Jag är inte alls tjejen från America sa hon argt och blängde ilsket på de
förvirrade tjejerna.
Tjejerna fick inte fram ett ord och vände sedan på klacken och lämnade Sara
själv med gråten i halsen.
– Hur ska jag förklara för alla att jag är Sara Svensson och ingen annan
tänkte hon olyckligt och kände en tår falla över och rulla sakta nedför
kinden.
Sara förklarade för sin familj om vad som hade hänt och hon hade aldrig
sett sin mamma se så olycklig ut förut.
– Allt kommer ordna sig gumman mumlade hon och kramade Sara hårt.
Jullovet närmade sig men Sara kunde inte käna någon större lycka över det.
Hon var så olycklig att hon funderade på självmord varje dag.
ny sida
Några veckor senare kom vändningen i Saras liv.
– Jag har fått jobb i Sala så vi ska flytta dit sa Saras far Alf och log
strålande mot familjen.
För Sara kändes beskedet som om en sten hade lättat sig från hjärtat och
livsglädjen kom tillbaka. Familjen lämnade storstadslivet i Göteborg en
vecka senare och flyttade till ett litet hus i Sala. Sara trivdes i huset
från första stund och hon såg världen med nya ögon.
Första dagen i skolan träffade hon flera underbara vänner och livet lekte
för Sara.
Hon hade funnit sig till rätta och hittat glädjen och meningen med livet.
ny sida
Den svart, vita värld hon en gång hade levt i fanns inte längre utan nu
existerade en ljus och solig värld.
Ett tag höll hon på och ge upp men som tur var kämpade hon vidare och det
kommer hon nog alltid att vara tacksam för….