Mina skolår
Skolan började på Stenängsskolan där jag gick i tre år. Jag minns ganska
mycket om det. Vi brukade spela fotboll på rasterna kommer jag ihåg. Vi
hade också ett speciellt schema som vi gick efter där man fick bestämma vad
man skulle göra. Efter den skolan blev ded Björkängsskolan i två år. Då
tyckte jag om att gå där men där skulle jag inte vilja gå nu. Vi brukade
spela fotboll på rasterna även där.
Annars var det bara som vanligt. När man sen bytte skola till
Stenängsskolan så tänkte man först på att det skulle bli svårare. Att komma
till en ny skola kändes lite konstigt, men det gick ganska fort över för
det var samtidigt spännande. Efter sexan skulle man också byta klass och
det var inte så bra. Först tänkte man på vilka kompisar man skulle få med
sig. Jag fick med mig två av de jag hade valt. När vi skulle börja sjuan
sen så fick jag veta att en av dem hade flyttat.
Sjuan blev ändå det bästa på den här skolan. Jag hade min bäste vän kvar
och det var jag mycket glad för. Jag trivdes bättre i den nya klassen och
allt gick bra. Sjuan var också bättre för man hade mer lektioner i andra
klassrum istället för i ett hela tiden. Det var också bättre för man fick
fler lärare och det blev inte lika ensidigt.

När vi skulle börja åttan sen så hade även min bäste vän flyttat under
sommaren. Då trodde jag inte att jag skulle klara mig lika bra. Det var det
värsta som skulle kunna hända just då. Det var just därför inte åttan och
nu nian blev lika roligt och bra. Allt gick så bra just då. Men samtidigt
är vi fortfarande bästa vänner. Åttan kändes till en början som en liten
uppförsbacke, men det blev bara bättre och bättre. Men fortfarande inte
lika bra som sjuan. Betyget var också något nytt. Nian är ungefär lika som
åttan. det enda som skiljer är en del nya lärare och att det blev lite
svårare. Nian är ändå lite bättre än åttan, Jag vet inte varför.
Att byta skola ska bli bra även om man inte behöver gå så långt till den
nya. Det ska bli kul att få se hur det är att gå där. Jag ska gå där i tre
år och jag hoppas att det blir bra.

Om jag ska ta med mig några minnen från alla skolår så blir det svårt att
säga något speciellt. Det finns många bra.
Ett minne från Björkängsskolan är när taken ramlade ner i vinkeln.
Vi satt bara några meter ifrån. Jag undrade vad det var som hände. Man är
ju inte van vid att taket ramlar ner. Jag tyckte det var ganska kul, men
det var ju inte så bra.