Mina skolår
Jag minns när jag började första klass. Det var pirrigt i magen och alla
satt tysta och stilla vid sina bänkar. Vår nya fröken stog frame vid svarta
tavlan och skrev sitt namn med en gul krita.
Några dagar efter vi börjat var vi i full gång med att räkna i våra nya
matteböcker och vi fick måla i våra roliga böcker. Tiden gick fort på
lågstadiet och när det var dags för skolavslutningen hade flickorna på sig
klänningar och pojkarna hade byxor och skjorta. Alla gick iväg till kyrkan
för att sjunga sommarvisor, och efter det fick vi gå till skolans matsal
och äta tårta och få en lapp av fröken.
I tvåan och trean fick vi arbeta med den andra klassen ibland.
Så forsatte det till mellanstadiet.
Vi fick lära oss gångertabellen och vi fick sjunga och läsa. Det bästa med
mellanstadiet var mattantens nybakade bröd.
Man blev mallig när man började femman, för då vart man störst på skolan
och trodde att man bestämde över allt och alla. När man kom upp till
årskurs sex blev man minst på skolan, bland alla sjuor, åttor och nior. Då
tyckte man att allt blev fel och konstigt, för vi fick inte gå i kyrkan på
skulavslutningarna.
I årskurs sex fick man börja med nya ämnen, men det var ungefär som att gå
på mellanstadiet.
Sen när man började årskurs sju var det ingen lek längre. Våran klass
splittrades och vi hamnade i helt nya klasser.
Vi fick många prov och vi fick gå långa dagar.
När vi kom upp i årskurs åtta blev det allt jobbigare. Den tiden var inte
att leka med. Sena dagar, prov jätteofta, korta raster. Man hann inte med
mycket annat, för vi hade läxa nästan varje dag.
Och nu nian. Kul och välja till gymnasiet. Man får också mycket prov. Det
känns bra att få lämna denna skola snart och få börja på en ny skola, med
nya vänner och roligare ämnen.