Skolor på olika kontinenter!

Afrika

Första gången jag skulle byta skola var när jag var sex år. Då hade min
pappa fått jobb i Etiopien. Vi skulle åka till Afrika! Var min första
tanke. Jag tänkte alldrig på hur det skulle vara att lämna mina vänner.
Eller om jag alldrig skulle få se dom mer? Den enda tanken jag hade var att
jag skulle få komma till en ny kontinent.

Men när vi väl var frame i staden addisabeba så blev jag lite fundersam på
vad jag hade get mig in i. Ute på gatorna såg jag hjälplössa människor.
Folk gick som uppklämda mot bil rutan, för att vi skulle ge dom pengar. Jag
kunde se alla dessa sjukdomar framför mig. Det var fruktansvärt! Jag kunde
bara inte förstå hur landes regering inte gjort något för att hjälpa dessa
stackar människor.

Men väl framme vid huset där vi skulle bo började det i alla fall se lite
männskligt ut. Huset var rent och fint. Den natten kunde jag inte sova. Där
låg jag, i min varma säng och tänkte på hur det skulle vara i skolan.
Skulle jag få några kompisar

Nästa dag var det dags för mig att besöka min skola. När jag kom in på
skolgården såg jag en massa barn. Det tog inte lång tid inan jag hade
bekantat mig med dom. Dom berättade vad som fans att göra här. Vilka
aktiviteter som fans. Jag fick en fin relation med mina vänner. lärarna var
enormt snälla. Men vi var inte kvar så länge i detta land. Utan redan efter
fyra månader skulle vi åka hem till Sverige.

Men när vi kom hem till sverige åkte min pappa till det mäktiga arablandet
Saudiarabien.

Vi skulle också följa med honom med visum som vi behövde för att komma in i
landet skulle ta ett tag att fixa fram. Så jag, min syster och mamma åkte
till Ecuador som ligger i västra delarna av Sydamerika. Där skulle vi vänta
på att visumen skulle bli klart.

Sydamerika

Efer några veckor i Sydamerika så tyckte mina föräldrar att det var bäst
för mig att börja i skola där. Jag komihåg hur jag grät när jag sulle börja
i skolan. Ingen kude prata svenska jag kunde inte spanska så bra även, fast
min mamma pratar det med mig dagligen.

När jag kom in på skolan såg jag dessa stora elever som jag alldrig hade
sett förut. Jag skakade i hela kropen när jag gjorde entre i lektions
salen. Jag satt där på bänken och såg hur läraren lyfte linjalen för att
slå eleverna. Men lärarna var väldigt snälla mot mig. Dom förstog nog att
jag hade det svårt.

På rasterna stog barnen i kö för att höra när jag talade svenska. Dom hade
nog aldrig hört svenska förr. Det var nytt för dom. Precis som latin är för
mig.

Det var en lättnad när min pappa kom med nyheten att visumen var färdiga.
Men endå så tänkte jag., nej inte byta skola igen.

Asien
Planet hade landat! Jag steg ur jumbojettet. Jag såg bara sand och åter
sand. Men när vi senare lämnat flygplatsen såg jag hur enormt fint dom hade
gjord städerna. Det var marmor plattor på gatorna. Afärer med guld vid
varje gata. Det var precis som att komma till Aladins hemtrakter. Men en
sak tyckte jag var underlig. Hur kvinorna döljde deras kropar med svarta
skynken.
I den här värme tänkte jag. Det är nästan 45° grader i solen. Jag kunde
bara inte förstå. Men när jag kom till skolan som bara låg några hundra
meter ifrån huset. Såg det riktigt fint ut. Alla barnen var svenskar. Här
var det minssan inte svårt att hitta väner Här växte vänner och glädje
nästan som på träden Vi stanade här i två lyckliga år inan vi åkte tillbaka
till Sverige. Nu fem år senare skriver jag detta prov ur egen upplevelse.
Vi är här i livet för att uppleva lycka såväl som bedrövelse.
Allt är till för oss att dra lärdom av! Jag ser framåt att byta skola igen.