Del 1 Min skoltid (Mobbingen).
När jag gick på dagis längtade jag efter att få börja skolan, inte för att
jag inte trivdes på dagis utan för att jag tyckte precis som alla andra i
min ålder att man blev ett snepp äldre då man börja skolan. När jag väl
började första klass blev det inte riktigt som jag trodde. Nämligen
eftersom jag hade både utlänsk bakrund och svart hår plus ett par stora
glasögon blev jag mobbad. Efter ett halvår var det inte så skoj eller
roligt att gå i skolan längre och jag ville hälst av allt stanna hemma.
Jag brukade faktiskt låtsas vara sjuk för att slippa få en knytnäve i
huvudet så att mina glasögon inte skulle ramla ner på marken och en av
killarna som mobba mig skulle trampa sönder dom. Trots att jag blev mobbad
var jag ganska duktig i skolan eftersom jag läst ganska många serie
tidningar om bland annat Superman, i och med det så kunde jag jämnföra hans
och mitt liv och oftast hade han också varigt med om allt skit som jag gick
igenom. Det gav ganska mycket inom skolan också nämligen att jag utvecklade
mina läs egenskaper med hjälp av serietidningarna. Jag var också klassens
bästa på engelska eftersom jag tittade mycket på TV, mest tecknat som
nästan alltid var på engelska.
Jag slutade bli mobbad då jag börja fyran eftersom det var då jag inskaffa
linser, det gjorde ganska ont att sätta in dom i början men vad gjorde man
inte för att slippa bli mobbad. Men då jag började med linser blev dom som
mobbade mig ganska sura, så att dom började slås istället för att mobba.
Och det resulterade till att jag ganska ofta hamnade i slagsmål. När jag
kom i slagsmål var det inte så att jag började slås utan jag stod still och
tog emot ganska många smällar innan en lärare kom ut och satte stop för
det. Men visst hände det att jag slog tillbaka men då var det oftast för
att det inte kom någon lärare eller för att slagsmålet var avskärmat.
Just den tiden var ganska jobbig för man ville ju inte gärna säga till
mamma och pappa för då hade man antagligen blivit mobbad på grund av att
man sa till sina föräldrar.

Slut på del 1.

Del 2 Min skoltid (Pappa försvan).
När jag höll på att sluta sexan hände något som påvärkade mitt liv enormt.
Jag vaknade en morgon då det var kalt och min pappa skulle precis köra till
jobbet. Han fråga om jag kunde komma ner och säga hej då till han men jag
orkade inte gå upp ur sängen. När dörren stängdes efter han kände jag att
det var något som inte stämde, den morgonen blev en morgon som jag inte
vill komma ihåg. När jag var på väg ner och äta frukost kom där inrusande
en ambulans|förare och sa att vi skulle snabba oss in i ambulansen. När vi
kom fram till sjukhuset fick jag sitta i 3 timmar utan besked om vad som
hänt.
Tills en doktor kom in och sa att min pappa hade avlidigt i en bilkrock.
Jag visste inte vad som hände utan plötsligt exploderade all ilska som jag
under alla dom gångna åren hållt inom mig.
Efter smälen i mitt huvud blev allt lungt och skönt och ingenting spelade
längre någon roll. Efter olyckan sjönk min skolgång bara djupare och
djupare ner. Men när jag började sjuan var jag ialla fall inte mobbad
längre, och dom som då mobbat mig blev mobbade av alla andra på skolan. Som
sagt det gick inte vidare bra i skolan och det var inte förens i åttan jag
började ta tag i mina studier och varken kunde eller ville bry mig om något
annat.
När jag började nian blev jag skoltrött och mina betyg sjönk.
Det var säkert inte förens jag hört den musik som än idag inspirerar mig än
idag som betygen började att stiga. Så just nu är jag varken mobbad eller
har dåliga betyg. Men jag ser nog fram emot gymnasiet trots allt pluggande
och läxläsning som väntar där. Så det är bara att hitta sin stil och sitt
tempo så går allt bra.

Slut på del 2.