Mina skolår

Inledning:

Jag har haft en ganska tuff skolgång under mina år när jag tänker efter,
men nu när man står här på avslutningen och just ska lämmna min gammla
skola så är det blandade känslor, man både tycker att det är skönt att det
är över men man känner också att man vill bo kvar på denna trygga skola.
När jag flyttar till gymnasiet efter det kommande sommarlovet så känner man
inte samma trygghet. Men jag skulle inte tro att det bara är jag som känner
så.

Själva skrivet: Redan första dagen när jag kom till högstadiet i Långsbro
så kännde jag att det var en bra skola jag kommit till. När vi stod och
kollade på klass listorna innan vi gick upp till klassrummen, jag snabb
kollade igenom alla sjuor som var indelade i klasserna.

– Joakim, Joakim, Joakim sade jag tyst för mig själv och drog över listan
med fingret, där var han Joakim Johansson 7d. Men det är ju min klass
tänkte jag, han var den tuffaste killen i hela sjuan. Och då kommer han
just i min klass med.

– Ohhh vad coolt utbrast jag, då ringde det i klockorna och det var dags
att möta min nya klass och nya lärare för första gången. Visst var jag lite
nervös, men det skulle nog gå bra, jag var tvungen att tänka possitivt. När
jag närmade mig dörren till klassrummet så såg jag bilder inom mig, att
alla kollade på en och en del tjejer satt och viskade och pekade.
När jag kom fram till dörren så var det precis som jag hade tänkt mig, alla
dom snygga tjejerna hade bildat en stor klunga och stod och pratade och en
del skratt hördes också då och då. Men det jag var räddast för var nog
killgänget som stod längst bort i hörnet och bara såg allmänt coola ut, jag
gick sakta bort mot dom och försökte smälta in lite. Och det vart ett
lyckans drag för mig, dom släppte in mig direkt.
Jag presenterade mig och försökte vara artig så alla skulle gilla mig, nu
öppnades våran dörr till Klassrummet och en liten gråhårig tant stack ut
huvudet.
– Välkomna in och till vår skola sade hon och släppte in oss i klassrummet.
Sedan när alla hade satt sig tog hon upp en boll och kastade den till Lina
Stening, Lina tog emot bollen med ett stort frågetecken inom sig såg det ut
som. Då sade den tant som släppt in oss, – Jag heter Ingrid vad heter du?
Lina svarade med vad hon hette och sedan kastade hon bollen vidare, efter
ett tag hade bollen gått klassen igenom och alla hade svarat. Så nu hade
jag en liten aning om vad alla i klassen heter.
Sedan började Ingrid prata om skolan och dess regler, när hon satt där
framför oss och pratade så tänkt jag på att hon var väldigt lik min farmor
som tyvärr har gått bort, Ingrid hade en röd rutig kjol och en svart aktig
kavaj med röda sömmar på. När hon satt och läste med den där konsentrerade
minen, det krulliga håret och med det svarta hår bandet, så var hon så
himla lik farmor. Mina inte Det kan också stå ”inre” flödade jag vart
lite ledsen inom mig när jag tänkte på farmor och att hon gått bort från
oss. Men jag kan ju inte sitta och vara ledsen för det nu när jag börjat
högstadiet och allt.
Och så ses vi imorgon sade Ingrid och alla sköt in stolarna och gick ut
genom dörren.
På vägen hem i bussen satt jag och tänkte på hur svårt det skulle bli att
komma in i skolans arbete och så. Efter som jag hade svårt att läsa och
skriva, jag hade en lätt form av dyslexi det hade varit jobbigt i
grundskolan med dessa lässvårigheter.
Men jag skulle inte låta mig besegras av en liten högstadieskola. Ja
tryckte på knappen och det plingade till bussen började bromsa in. Jag gick
av bussen och tog några snabba kliv för att komma snabbt hem, jag ville
bara in och kolla på teve eller nåt. Sedan flöt bara terminen på och jag
hade mycket läxor hemma, allt som jag inte hann med i skolan var jag
tvungen att göra hemma, det vart en hel del.

7 månader senare hade jag hängt med ganska bra ändå men det var nu som
lärarna började lägga varje prov, så dom skulle veta vilka nivåer alla
elever lade sig på.
Det var då det började bli jobbigt, matte och enelska var jag bra på så dom
ämnena hade jag lätt för medans jag inte alls hade lika lätt för andra
ämnen som fysik och kemi på dom provena så fick jag g – precis. Men det
höll på så tills vi slutade sjuan.
När vi gick ut på sommar lov tänkte jag att jag skulle skärpa till mig
nästa år i skolan efter som att man skulle få betyg nästa år så skulle jag
jobba som en galning i skolan.

Efter lovet: Redan första dagen hände det något som jag tyckte var jätte
kul när jag satt där och väntade på att få komma in i klassrummet då kom
Joakim fram och frågade om jag hade lust att hänga med honom och spela
tennis idag. Jag vart jätte glad och tackade ja till det erbjudandet, men
jag kunde inte spela tennis alls.
Jag var ju tvungen att försöka så vi träffades nere på banan runt halv fem.
Då började vi värma upp med att bara bolla eller slå lite mellan varandra.
Det gick ju bra att bara stå där och slå men när det väl gällde att träffa
bollen vid rätt tidpunkt när man springer och så med. Det var väldigt
svårt, men när jag skulle sörva det var det svåraste av allt nästan varje
sörv som jag slog hårt på gick i nätet. Till slut vann Joakim matchen med 2-
1 i sett.
Jag hade ju intalat mig själv att jag skulle jobba väldigt mycket under
nästa termin.
Hela terminen höll jag på att traggla med läsningen, det gick upp och ner,
men när våran lärare sade att det var en muntlig redovisning i svenska så
vart jag rädd, alla tankar som som for genom huvudet var svåra att tackla
men tillslut var jag tvungen att göra det, jag skulle redovisa om en stor
händelse i mitt liv och jag skulle berätta om min hund som jag fick när jag
var 9 år gammal. Han heter Rebus och är den finaste hunden i världen.
ny sida
när jag klev upp i talarstolen var jag väldigt nervös, och jag började
tragla orden och berättade om min hund…
TACK sade jag då var det äntligen över.
jag fick en stor applåd och gick ner och satte mig. Det kändes bra att ha
det avklarat. Nu när terminen började gå mot sitt slut så skulle vi ha
matteprov, det gick väldigt lätt jag fick 19 av 25 och det är ett klart VG
sa matte läraren. Lärarna i dom andra ämnena gillade mig, de tyckte att jag
försökte bra och att det bara var att jobba på så skulle det gå bra. vid
terminens slut i 8:an var alla spända för sina första betyg.
Mina betyg var ganska bra 7 VG och resten g.

Vårterminen flöt på och den gick ganska snabbt och jag jobbade på som jag
aldrig gjort förr. Och det gav resultat. Jag vart en bland dom bättre i
klassen, och det gav mig bra betyg. När vår terminen var slut och det var
dags att börja 9:an var det spänt. Jag och Joakim hade tränat hela året på
tennisen så nu började båda bli bra.

9:an:
det skulle bli kul att få det avklarat (skolan alltså) men nästan direkt
sade alla att nian var så himla enkel och så. Då tänkte jag att det bara
var att köra igenom det sen var det klart men riktigt så lätt var det inte.
Vi hade Nationella prov och grejer men allt sånt gick bra, tills det kom
proven i fysik och kemi det var svåra ämnen. Så jag fick träna hårt och
plugga in allt så jag skulle få godkänt. Våran fysiklärare var en liten och
svart hårig med ett avlångt ansikte och djupa ögon. Han kom och pratade med
min extra eftersom han visste att jag hade svårt för fysik.
Så på det provet klarade jag mig bra och skolan flöt på bra och jag hade
till och med fått en tjej.
Hon hade blont hår, väldigt smal i ansiktet, hennes ögon var så vackra att
man kunde drunkna i dom. Hon heter Lisa frisk, hon var vacker. I alla andra
ämnen gick det bra och jag hade blivit nominera till ett studiestipendium i
skolan.

Avslutningen:
När vi satt i kyrkan ropade rektorn upp mitt namn och alla aplodera och
skrek jag fick stipendiumet på 5000kr. För mina studie insatser fast att
jag hade dyslektsi men med hårt jobb och plugg kan man komma långt. Jag
fick hålla ett tal och då passade jag på att tacka alla som jobbade på
skolan för en fin tid under mina högstadieår.