Att byta skola/Att byta klass
På min förra skola hade vi en trygg och säker stämning bland eleverna.
Nästan ingen bråkade, och när det hände var det bara små bråk om små saker.
På rasterna spelade vi bandy, fotboll och lattjade omkring. Nu på den nya
skolan har mycket förändrats. Rasterna har blivigt kortare som gör att
ingen av vi och alla nya elever är ute och leker utan vi är inne. Kanske
sitter på bänkar och pratar eller är på stan om vi har nån längre rast. En
sak som gjort rasternas vistelse roligare är att rektorn har satt ut
datorer som vi får använa, men oftast är dom sönder eller sönder plockade.
I början av sjuan då nästan alla elever var obekanta med varandra förutom
sina gammla kompisar från lågstadiet till mellanstadiet. Då var stämningen
osäker och inte trygg. Ingen kände ingen, ingen visste nått om nån annan.
Det var tyst i uppehållsrummet, nästan ingen pratade med nån annan än med
sina gammla kompisar. Efter ett tag lärde jag mig iallafall känna dom i min
nya klass. Men det var bara några få. Nästan hela min gammla klass var i
min klass nu, och några kände jag genom fotbollen. Det är jag tacksam för,
för att hade jag nästan inte känt nån hade man vart osäker och otrygg, och
man skulle hålla sig till sina gammla kompisar och inte få nya. Några som
hjälpte oss elever på traven, var lärarna och rektorerna. Dom anordnade
fridlufsdagar och aktiviteter, som gjorde att vi elever fick lära känna
varandra bättre. Dom var ett stöd ibland också. Man kunde prata med dom och
dom sa till om en annan elev var dum mot en annan elev. Något som nog
gjorde att vi lärde känna varandra snabbast var nog onsdagsvalen. Det var
att vi elever fick välja mellan några val som vi gillade mest och så fick
vi kanske dom valen. För t.ex. alla kan inte ha samma ämne/aktivitet. Det
som gjorde det bra var att elever fick vara tillsammans och delade samma
intresse, som gör att man kanske blir vänner snabbare. Och man kunde komma
i en grupp som en viss tjej var med i.
Våran klass som jag har nu tycker jag är bra, alla känner alla. Det blir en
trygg stämning och ingen vad jag vet är osäker. Vi kan ha kul. vi kan
skratta. Det är nått klasser behöver och ska ha. Snart för mig blir det
kanske ännu ett byte för mig. Jag ska gå i hagnäs och det är ca tolv mil
från där jag bor. Jag tror att resa blir rätt tufft men det klarar jag. Det
som jag är orolig över, eller orolig och orolig. Men min brorsa har gått
där och han sa att det var en tuff stämning i början, det tror jag också.
För om en massa personer från hela sverige börjar på en skola. Där precis
ingen känner ingen så blir det nog en tuff och jobbig stämning i början.
Lärarna kommer nog att vara mycket bättre att anordna aktiviteter också.
Eftersom ingen känner ingen. Mina tankar när jag bytte skola var många, vad
skulle hända? Hur såg det ut? var det svårt?
Man tänkte på dom stora killarna och tjejerna som gick där. Hur dom skulle
vara, dumma eller snälla. Ibland låg man uppe på nätterna på sommarlovet
och bara tänkte, man ville inte bara börja där. Allt man hört om slänten,
där sjuerna blev nerslängda om dagarna. Och nått som var ännu jobbigare var
den långa vägen dit, det kanske är ca sex kilometer dit. Det var att cykla,
gå eller att åka buss. Men det var bara på vintrarna man åkte buss. På
sommrarna vare gå eller cykel som gällde. Att byta skola har varit ett lyft
för mig, jag har fått nya kompisar och mer insikt på livet. Man får lära
känna bra, roliga och entusiastiska lärare. Alltså att byta skola är nått
man måste genomgå, det är spännande, roligt och kul. Men ända inte alltid,
det är bara att stå ut. Som man säger: Omväxling förnöjer

Mvh/ Jonatan