Jag var bara 10 år när jag och min familj flyttade första gången.
Vi flyttade till Stockholm. Mamma hade aldrig riktigt trivts någon annan
stans än i storstäderna.
Det var främmande för mig. Min nya skola var mycket större än min gammla
och varje klass var större.
I början hade jag svårt att trivas och få nya kompisar.
Men efter några veckor flöt det på ganska bra och jag började trivas.
Jag fick många vänner men även ovänner.
Det fanns en kille i klassen som verkligen levde för att förstöra och sabba
för andra.
Jag var ny och genom det hans nya mobboffer.
Jag och min familj hade tidigare bott med pappas mamma och pappa på deras
bondgård.
Atomatiskt blev jag kallad bonde. Jag fick oxå höra att jag bott med
galningar och att korna till och med var smartare än jag. På ytan var jag
hård och visade inget tecken på att jag tog åt mig. Men på insidan grät
jag.
ny sida
Jag längtade hem och tillbaka till min gamla skola och mina gamla vänner.
Jag förstog att vi inte skulle flytta tillbaka eftersom mamma verkligen
börjat trivas.
Min äldre syster som hade börjat 9an hade skaffat pojkvän även hon
trivdes.
Genom att Thomas var så elak mot mig så blev mina skol resultat sämre och
sämre.
Min bästa kompis Östen gjorde allt för att jag skulle må bättre men men
spåren av Thomas håningar hade satt sig hårt.
En dag tog min lärare mig avsides. Han sa att mina resultat bara hade
blivit sämre och sämre.
Om jag inte skärpte till mig så tyckte han att jag skulle byta klass, eller
rent av byta skola. Orden sårade mig djupt.
Men som ett mirakel steg mitt betyg en aning.
Thomas tvingades gå om femman och jag fick flytta upp en klass. Det blev
sommar vi bestämde att vi skulle åka hem till vår gammla gård en sväng.
Pappa var ivrig.
Min stora syster vägrade följa med eftersom hon ville vara hemma med
pojkvännen, efter många om och med följde hon med.
Vi skulle bara stanna en vecka men det blev hela sommaren.
Jag träffade mina gammla klasskamrater och vi hade jätte roligt
Sommaren gick fort och dagen när vi skulle åka hem närmade sig fort, så var
det dags att återigen skiljas från gården, från kompisarna.
Jag började sexan tyckte att det var ganska kul.
Mina betyg steg ytterligare.
På vinter lovet kom bakslaget.
Mamma blev sjuk.
Läkarna sa att hon hade fått cancer.
Jag blev rädd.
Läkarna gav strikta order om att hon inte fick gå ut och andas in storstads
luften.
Det var för mycket gifter i luften. Beslutet var enkelt vi blev tvungen att
flytta.
Jag kände hur luften försvann ur mig.
Precis när allt blivit så bra. Men för mammas skull sa jag inte emot.
Det var hårt att lämna skolan och kompisarna.
ny sida
Vi flyttade till en gård strax utanför östersund.
Jag började en ny skola.
Trodde inte att de kunde bli värre än den förra men det blev det. Här blev
jag ignorerad som luft. Dom pratade inte ens med mig, skolan blev ett
helvete för mig. Jag kämpade mig igenom.
Närmare sommaren blev mamma bättre.
Eftersom ingen brydde sig om mig gick mitt skolarbete bättre.
När sommaren kom bestämde jag mig för att jag skulle agera själv, så jag
ringde till farmor och frågade om jag fick bo där.
Hon var lite tveksam men när jag berättat hur jag hade det på skolan så var
jag välkommen.
När jag pratat klart med henne ringde jag till min gamla rektor och frågade
om dom hade någon plats kvar. Det hade dom.
När allt var ordnat gick jag för att prata med min pappa.
Han höll med men undrade om det inte vart för tungsamt för farmor. Jag sa
att jag pratat med henne men pappa ringde dit för att vara säker.
När han kom tillbaka höll jag på att spricka av nervositet.
Men när han leende kom emot mig förstog jag att svaret var ja.
Veckan därpå hade jag flyttat in hos farmor.
Jag var överlycklig.
Jag tror att den första skoldagen på min ny gamla skola var den bästa av
alla skoldagar.
Jag hade längtat så mycket efter den här dagen.
Allt vart presis som jag hoppats på. Efter några månader blev mamma frisk
från cancern. Kunde mitt liv bli bättre?
När jag ser tillbaka till min barndom kan jag bara säga borta bra men hemma
bäst.

-slut-

Skrivet av Emma M 9 C 9/2-03