Mina nio skolår

Min första dag i skolan minns jag som om det var igår. Att börja ettan var
någonting man hade längtat efter sen man var riktigt liten. Men trodde att
man hade blivit stor, då man fick en egen bänk och egna böcker. Den
morgonen då jag skulle börja skolan var pirrig visserligen var mamma med,
men ändå Hela natten innan, hade jag legat och skruvat mig. Jag hade somnat
och vaknat om vart annat. Då, när det äntligen var morgon, var jag inte
trött. Min nervositet gjorde mig pigg som en tupp. Min mamma hade satt upp
håret med två rosa snoddar, och när jag, min mamma och lilla syster kom
gående på skolgården kändes det som om det stod:
Jag ska börja ettan, i pannan. Efter den dagen – det första uppropet var
man inte något nervös längre. Man tyckte att man hade världens bästa och
snällaste fröken. Sedan gick terminerna fort. Jag lärde mig skriva, läsa,
räkna och mycket mer. Sedan kom 3:ans sista termin Den sista terminen med
min fröken och mina kompisar. Förutom att man skulle få en annan fröken i
4:an, skulle vårann klass splittras. Föräldrarna till mina tre bästa
kompisar passade då på att flytta och dom tog naturligtvis med mina
kompisar. En flyttade till X-land, en till X-stad och en till X-köping Det
var ett sorgligt slut på 3:ans termin, som annars hade varit rolig Men 4:an
blev positiv. Jag kände redan alla i den nya klassen och flöt snart in.
Snart märkte jag att dom var mycket ordentligare, duktigare och betydligt
tystare än vad vi hade varit. När jag tänkte tillbaka på t.ex Kalle
Rosenberg och på hur han bet en fröken i magen och på mig som Henrik
fällde, så jag fick hjärnskakning och så vidare. Så förstod jag snart
varför just vi hade splittras. Vi var helt enkelt vilda. Jag gick med den
nya klassen också i 5:an, 6:an och jag går med dom än idag. Jag tycker att
det är en toppen klass och det har jag alltid tyckt. Helst då i 5:an och
6:an Man gjorde så mycket gemensamt och det gjorde att man kom närmare
varandra. Det var t.ex många grupparbeten och så fanns det förstås roliga
timmen Dom timmarna kommer jag aldrig att glömma. Alla ville vara med och
göra danser, spela pjäser med mera. Varje vecka fick en grupp hitta på
något till roliga timmen. Gruppen bestod oftast av både tjejer och killar.
Gruppen fick vara inne i klassrummet varje rast och öva, och det var det
som var bäst Annars fick man ju bara vara inne om det ös|regnade. Men ändå
tyckte jag den skol tiden var bäst.
För när vi började 7:an gjorde vi inte så mycket tillsammans, och jag kunde
inte förstå att man tyckte att vi var pratiga och stökiga. Men visst fanns
det positiva saker med 7:an också. Man fick vara inne, äta godis, det fanns
cornflakes om man inte ville ha vanlig mat och det som var bäst var
hål|timmarna. I 7:an hade vi många håltimmar men i 8:an… Vilken värdelös
del av livet Ursäkta uttrycket men 8:an var inte rolig. Vårat schema var
värdelöst. Fullknökat med lektioner överallt och på torsdagar hade vi först
ingen lunch. Men jag har ju överlevt och det kommer jag säkert att göra i
9:an också. Samtidigt som jag vill gå ut ur 9:an så vill jag ändå inte. Jag
har fått för mig att när man väl har gått ut ur 9:an, så går tiden dubbelt
så fort och jag vill inte bli kärring än. Och egentligen så är skolan inte
så farlig. Om det inte fanns så många läxor så skulle det ju inte vara så
farligt att gå i skolan. Men varje dag så sitter en bild av läxor och prov
i bakhuvudet. Man vill inte att skoldan ska ta slut, för då måste man hem
för att plugga och det vill man ju inte. Men som alla andra dagar så tar
skoldagen slut. Man trampar hem, oftast i regn. När man kommer hem dyblöt,
så orkar i alla fall inte jag att göra läxorna. Utan i mitt fall då, kastar
jag min väska i hallen och går sedan för att sätta på musik Efter det
brukar jag äta, se på TV.n och göra allt möjligt och hela tiden skjuter jag
läxorna framför mig. Jag orkar helt enkelt inte börja med så många läxor
som man har i dagens läge. Men trots läxor, dåligt schema med mera tycker
jag att 9:an är kul. Helst nu när vi är så många 9:or. Så jag hoppas att
9:an blir ett roligt år – trots alla lärare som förpestar tillvaron.