MINA NIO SKOLÅR

Jag hade fjärilar i magen.
Mamma var ute i badrummet och sminkade sig.
Klockan var 759.
När vi äntligen kom iväg så ringde telefonen, det var Fröken.
Hon sa att vi skulle komma en timme senare för hon var försenad.
Jag blev ännu nervösare, jag gick upp på mitt rum och pratade med min
lilla|syster.
När vi kom till skolan en timme senare var det jätte|många barn.
Endel hade jag gått på lekis med.
När fröken kom blev alla barn tysta, vi satte oss ner. Hon välkomnade oss.

Det var precis som jag tänkt mig.
Hon ropade upp namnen och presenterade sig själv Efter 45 minuter var
första dagen slut.
Nästa dag blev spännande och intressant.
Så fortsatte det hela ettan. Man fick nya kompisar och man lärde sig läsa
och skriva. I tvåan tyckte man att man var stor mot dom små ettorna. Fast
man tyckte ändå att sexorna var stora och farliga. På rasterna spelade man
fotboll eller hoppade twist.
Man var alltid i tid till den nya lektionen efter rasten. Den man hade mest
respekt för i skolan var lärarinnan. Allt hon sa gjorde man. I trean var
man äldst på lågstadiet, gud så stor man kände sig.
Fast man var fortfarande rädd för sexorna som var långa och stora mot en
själv.
Man började bli lite olydiga fast vi var fortfarande frökens änglar.
I fyran bytte vi lärarinna och vi fick en ännu snällare än den förra.
Vi började ha slöjd och engelska.
Engelskan var det bästa ämnet även om jag inte var så bra.
Men jag hade ju som tur var en äldre syster som hjälpte mig.
I fyran började allt lärarbyte, vi fick vikarie på vikarie. Vi blev allt
stökigare och pratigare.
”Lärarsnacket” gick på lärarrum|met om våran klass och tillslut ville ingen
lärare vikariera för oss.
(Det är väl på grund av lärarbytet varför vi är som vi är).
I fyran började också mobbingen mot klasskamraterna, jag var faktiskt lite
utsatt själv men det klarade jag mig ur. Vi fick också 4 nya elever till
klassen.
”En av dem blev min bästa kompis för 2 år.
Sedan umgicks jag med några andra ”tjejer” i klassen. Efter ett år var det
lika|dant som med den andra. Jag blev helt ensam.
Men då kom Laura från ingenstans hon bjöd mig till hennes
födelsedagskalas.” I femman fortsatte lärarbytet. Det kom mer och mer prov.
Mer läxor och förhör.
I femman började man också att sminka sig lite man gick mycket på disco som
var i skolans bamba. Man var inte ett dugg rädd för sexorna längre.
Lärarna gillade oss mindre och mindre.
På rasterna satt man och lekte ”sanning eller konfa”. Man gick också upp i
skogen och var i pojkarnas kojor dom byggt.
I bamba var man nästan stöddig mot alla på låg|stadiet, bamba tanterna var
man också ganska ”tyken” mot.
I bamba satt man alltid till sist och väntade på vaktmästaren.
På rasterna spelade man fortfarande fotboll eller hoppade twist.
Man brydde sig mer hur man såg ut utseende|mässigt.
Man umgicks lite med med killarna i klassen på fritiden.
Man frågade också chans på en kille, svarade han ja så blev man ihop eller
nej, tvärtom.
Killarna började åka skate|board.
I sexan var man äldst och bäst.
Proven kom allt tätare på varann.
Man valde tillvalsämne till högstadiet och läraren var och hälsade på.
En dag fick vi besöka högstadiet, då kände man sig verkligen liten.
Man gick från klassrum till klassrum.
Man fick faddrar från åttan.
I sexan var det inte lika mycket mobbing heller.
Vi hade fått en fast lärare som inte var mycket att ha.
Hon vågade aldrig säga ifrån om vi var stökiga.
Och även om vi var stökiga och tykna så fick vi alltid en chokladbit eller
något
annat.
Vi var också på Liseberg hela klassen och hon skulle förstås med.
Hon kom i Rödskinnkjol och likadan jacka och höga pumps.
Vi brydde inte ett dugg om vad hon sa.
Jag tror dem flesta ångrar det nu.
När vi skulle börja sjuan var allt mycket större och spännande.
Stora pojkar som man gick och tittade på.
Vi fick också egna skåp som vi hade våra böcker i.
Man hade inte heller ett och samma klassrum.
Man bytte t.o.m lärare för varje ämne.
Man hade många nya ämnen. Man fick lära sig ett nytt språk om man ville
det.
Jag och min kompis började umgås med pojkarna i nian. Vi pratade med dom på
rasterna eller efter skolan.
Vi var nog dom ända sjuor som umgicks så mycket med dom äldre.
Inte ens gymnastiken var likadan som på låg- och mellanstadiet.
Killarna hade för sig själva och vi tjejer hade också för oss själva, fast
vi hade gymnastik med en annan sjuas tjejer.
Också här kom proven tätare. På morgonen innan man skulle ta bussen till
skolan längtade man till skolan.
2 elever som gick i våran klass bytte skola.
Båda gick till Dalskolan. En av dem kom tillbaks och går här fortfarande.
Det blev mer disco än förut och man var ute mer på kvällarna.
Sjuan var ganska svår tyckte man då.
I åttan blev det ännu svårare.
Alla nior man umgicks med slutade.
En del började röka och dricka.
text saknas
till gymnasiet.
men som tur var har jag redan bestämt mig så jag behöver inte tänka på det
mer. Nu kan jag tyvärr inte skriva mer för så där jättelänge har vi ju inte
gått i nian. Men här är jag nu och berättar hela min skolgång i ett prov.
Hoppas kunna berätta något mer någon annan gång.
Slut