Mina nio skolår
Innan jag började första klass, fick jag komma till klassrummet ensam med
mamma för att hälsa på våra två fröknar. Jag hade redan träf|fat dem en
gång förut, men då tillsammans med hela klassen när vi gick på förskolan.
Denna gån|gen fick jag veta vart jag skulle sitta någonstans, och vart jag
skulle hänga mina kläder. Jag fick en plats alldeles framför fönstret, och
jag målade en namnskylt som tejpades fast på bänken. Jag fick också måla en
namnskylt som tejpades upp ovanför min krok där jag skulle hänga upp mina
klä|der.
Klassen var indelad i två grup|per. Den röda och den blå gruppen. Den röda
gruppen började alltid klockan åtta på morgon, medan den blå började
klockan nio. På eftermiddagen slutade den röda gruppen en timme tidigare än
den blå. Jag gick i den röda gruppen.
Oftast gick jag till skolan till|sammans med tre killar i klas|sen, men
ibland var vi arga på varandra och då var det oftast jag som fick gå
ensam.
När vi började i tvåan, började vi ha lite läxor, och då var det nästan
alltid en ramsa vi skulle lära oss att kunna läsa rent ur en bok. I boken
vi läste ur, var det en ramsa för varje bokstav, och jag kommer fortfarande
i håg en del av dem.
Det året slutade en av våra fröknar. Hon skulle ha barn. Vi fick en ny och
henne tyc|kte jag inte alls om. Jag tror inte det var någon gjorde det.
I början av trean skulle vi åka på lägerskola. Vi åkte till ett ställe som
hette Neskarö. Det tyckte jag var roligt. Stället låg aldeles vid havet,
men det var på hösten så det var lite kallt att bada. Vi tvingade oss att
göra det i alla fall.
I trean hade vi något som kallades gammeldags skoldag. Då skulle alla klä
sig gam|maldags, vi skulle skriva med bläckpennor och vi var tvungna att
stå på ett fint led innan vi gick in i klass|rummet.
Jag hade på mig en blåprickig klänning som mamma hade haft när hon var
liten, och så hade mamma flätat mitt hår, och lagt upp fläterna på huvudet.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så ful och löjlig som jag
gjorde då. Fast mam|ma sa att hon tyckte jag var jättefin, och att hon var
så stolt över mig.
I slutet av trean kom läraren vi skulle ha i fyran och hälsade på oss. Han
lekte en lek med oss, där vi skulle lära oss tre engelska ord. Någon skulle
gå fram och ställa sig med näsan mot tavlan och blunda. Sedan skulle någon
annan ställa sig bakom honom och fråga:
Who am I? Och sedan skulle personen gissa vem det var som stod bakom
honom.
När vi började fyran, började vi också på en annan skola. Skolan hette
Burhalla, och det var bara fyrorna som gick där. Jag tyckte om det året.
Kanske p.g.a. skolan, kanske pga. att vi börjat läsa engelska. Jag tyckte
mycket bra om engelska då, men den känslan svalnade snart.
I från femman kommer jag näs|tan inte ihåg någonting. Det var ett tråkigt
år då det nästan inte hände någonting speciellt Jag tyckte allt mindre om
våran lärare. Jag tyckte att han var orättvis, och att han slarvade med det
mesta.
När vi började sexan, åkte vi nästan med en gång på läger|skola. Vi var då
i Norrberga. Jag tyckte inte om stället, och det var allmänt tråkigt där.
Efter jul det året, bytte vi lärare. Jag hade sett fram emot det. Läraren
vi fick var en käck norrlänning. Hon var alltför käck tyckte jag. Men hon
var ju snäll, och hon ville ju alltid alla väl.
Jag tyckte att det var roligt att börja sjuan, att inte alltid sitta i
samma klass|rum med samma lärare.
Vi fick bra klassföreståndare, men de byttes snart ut motandra. De andra
var också bra, så det gjorde mig ingenting.
Jag tyckte inte att vi fick mycket mer läxor i sjuan, mot vad vi hade haft
i sexan. Men fler prov fick vi, och det var ju inte så kul.
För övrigt så hände det inte så mycket i sjuan. Ingenting som berörde mig i
alla fall.
I åttan fick lite nya lärare igen i en del ämnen, men det gjorde inte mig
någonting.
Vi började med hemkunskap i åttan, och det tyckte jag var ett rätt så
roligt ämne.
Att vi började med betyg i åttan berörde mig inte särskilt mycket. Man får
göra så gott man kan, och så får man se hur det går. Om det inte går bra,
får man försöka göra bättre än vad man kan nästa gång, om det nu är
möjligt.
Nu i nian har vi bytt lite lärare och så igen. Nu tycker jag att jag har
bra lärare i allting. Jag trivs bra på denna skolan, och jag har ingen lust
att byta skola efter detta året. Jag har inte en blekaste aning om vad jag
vill bli, och jag bekymrar mig inte så mycket över det heller. Allting
ordnar sig nog snart, det brukar ju vara så.