ATT BYTA SKOLA
Det var början på hösten år 2003, jag var recis på väg till min nya skola.
Jag var jättenervösa och jag tankte hela tiden på vad mina nya
klasskompisar skulle tycka om mig. Om jag var ful eller om jag hade fel
frisyr. Ju mer jag tänkte på detta, ju mer nervös blev jag.
Egentligen så visst jag inte vad jag skulle vara nervös för. Därför jag
hade varit där på besök tidigare men då hade jag bara träffat min klass
föreståndare. Jag hade aldrig sett mina klasskamrater men bara därför blev
jag än mer nervös.
När jag väl kom fram till skolan och stod framför entren så fick jag
magknip och kände bara för att gå därifrån. Det var exakt samma känsla som
att börja 1an. Samma osäkerhet, man visste ju inte vad som väntade en. Man
kände sig väldigt löjlig trots allt var man ju 15 år och skulle börja 9an.
Jag tog mod till mig och öppnade dörren och när man klev in så hörde man
endast en massa glada tjut. Jag försökte att se en lärare men såg inga, så
jag stod kvar där vid entrén i säkert 10 minuter innan den läraren som jag
träffat innan gick förbi. Jag följde med henne till klass|rummet och innan
vi gick in så kände jag att alla bara stirrade på mig. Jag stirrade
tillbaks och undrade vad de tänkte på. Kanske jag har fel kläder, fel
frisyr eller så ser jag bara dum ut.
Alla dessa tankar tänker jag på när vi går in i klassrummet.
Jag sätter mig på en bänk längst fram och mina klassföreståndare
presen|terar mig. Jag känner hur jag rodnar under tiden minda klasskamrater
presen|terar sig. Just i denna stund så önskar jag att jag vore osynlig
eller att jag bara kunde gå upp i rök.
På rasten sen så får jag en massa kon|stiga frågor.
Nu förstår man till slut hur en utlänning måste känna sig i ett nytt land.
Efter rasten så börjar man bli lite tryggare och man känner att man har
fått lite battre sjalvförtroende.
När jag går hem sen så känns allting mycket bättre och jag tror mitt sista
år i grund skolan kommer att bli det roligaste i mitt liv. Även om man inte
kan namnern på alla och man inte känner lärarna så kommer det att gå bra.
Alla andra i min omgivning tyckte att jag gjorde fel men jag vet nu i efter-
hand att jag gjorde rätt val.