Mina skolår!
Snart är jag 16 år! Det känns spännande och roligt men samtidigt inte. 16
år, för gammal att kallas barn och för ung att vara vuxen, man är nån stans
mittemellan! Ändå ska jag vara vuxen nog för att göra ett av livets
viktigaste val, Gymnasievalet!
På ett sätt känns det skönt att få slippa grundskolan, läxor, långa
skoldagar, alla småbarn och gnälliga lärare men på ett sätt inte, för i
gymnasiet får man säkert också läxor, långa skoldagar, gnälliga lärare och
man blir ju själv yngst, skolans ”småbarn”. Men jag kommer sakna
grundskolan. Där har man ju varit nästan varje dag dem senaste nio åren,
där har man alla sina kompisar och alla sina minnen. Både bra och dåliga
minnen. Jag minns första dagen i skolan, mamma och jag hade köpt nya kläder
till mig och en skolväska med en massa tillbehör, jag minns hur stolt jag
var när jag fick min rosa keps med en 1:a på! Vi fick sitta på en stor grön
matta på golvet, alla 17 elever! Föräldrarna fick sitta på stolar. Vi hade
upprop där man skulle ställa sig upp när man hörde sitt namn så att alla
såg en.
Skolan var kul fram till i 5:an unge|fär när man börja få svåra prov och
så! I 6:an ändrades mycket, inte bara det att man var äldst på skolan man
bytte kompisar. De kompisar som jag hade varit med sedan i ettan och tycker
mycket om blev nu tråkmånsar och jag fick andra kompisar som var mer
”vuxna” och gick på discon och smygrökte. Man gjorde allt för att få vara
med dem, dem coola! Jag minns en gång i sexan när vi hade 10-rast, då vi
brukade, jag och mina kompisar alltid retas med dem mindre barnen, visa att
det var vi som bestämde. Så denna gången så höll vi på att knuffa en tjej i
fyran mellan oss, men vad vi inte var bereda på var att hon skulle säga
till sin storasyster som gick i åttan. Men det gjorde hon och då var det
jag och mina kompisar som sprang till lärarna.
Sen börja man 7:an och i högstadiet. Efter halva sjuan bytte jag skola för
att jag gick i en väldigt bråkig och störig klass.
Det var väldigt pinsamt att byta skola, när jag kom in i klassrumet på min
nya skola så skämdes jag så extremt mycket. Men det släppte snabbt när jag
såg att alla såg så snälla och trevlig ut. Inte alls som i min gamla klass.
Där hade alla killar skrattat och slängt pappersbitar på en. Det kändes
tryggt när jag såg att läraren log och såg glad ut. Det gjorde aldrig
lärarna på min gamla skola. Jag fick fort kompisar i klassen och efter typ
1 halvår kände jag mig inte alls ny i klassen. Jag fick snabbt en bästa
kompis med och hon är fortfarande det.
Nu går jag i nian och har valt gymnasie och allt.
Jag tycker att grundskolan har format mig mycket som människa och gjort mig
till den jag är idag.