Att byta skola
Det är nervöst att byta skola. Jag vill inte byta. Man kommer att sakna
sina vänner. Man känner ingen i den nya klassen. Jag är alldelles ensam i
den nya och har ingen från den gamla klassen.

Till Karin säger Sofia att hon inte vill byta skola. För att jag vill vara
med någon som jag känner. Det kommer att gå bra. Du kommer att lära känna
dom i den nya klassen nästan direkt. Även om du inte lär känna dom så kan
vi alltid vara på rasterna och luncherna. Så du förstår att vi kommer
alltid att träffas. Även om det inte är på lektionerna. Ja, så kan man ju
göra. Du har ju rätt i att vi kommer att träffas på raster det tänkte jag
inte ens på. Men det är svårt att komma till en ny klass. Speciellt när man
inte känner någon. Jo, förvisso men du hade världens otur, för att du inte
fick en enda kompis från den gamle klassen, till den nya. Men se det från
den possetiva sidan. Du får ju nya kompisar om du börjar eller om dom
börjar att prata med dig. Du får säkert nya och roliga lärare, som vi inte
har haft nu under hela mellanstadiet. Ja, ja så blir det kanske men jag
kommer att sakna alla mina kompisar som jag har fått nu under alla dessa
sex år, som vi har känt varandra. Vi kommer alltid att vara vänner så länge
som vi lever. Ja det får vi hoppas om vi inte glide i från varandra. Men
det kommer vi inte att göra. Efter sommaren.
Jag vill inte, jag vill inte. Måste jag gå.
Hej ska du gå i 7a. Ja, det ska jag. Det ska jag med. Vad heter du? Jag
heter Klara och vad heter du? Jag heter Stella. Oh, vilket fint och
ovanligt namn. Ja, det är det. Jag vet inte var jag har fått det i från.
Men kan vi träffas efteråt och kanske göra nått tillsammans.
Jo, det kan vi kanske göra. Men jag kan se om du vill vara med mig och min
kompis. Ja, det kan jag för jag känner igen. Det gör knapp jag i heller.
Alltså ingen i denna klassen. Varför inte det. Kom du själv från din gamla
klass? Ja, det gjorde jag och det är inte roligt.
Nä, det kan jag tänka mig och kan förstå det. Kan du det trodde jag inte.
Jag trodde att du hade gått här innan. Nä det gjorde jag inte, jag flyttade
hit från Vaxholm. Oj, det var en väldigt lång bit här i från. Ja, tvärs
över hela landet. Det kan inte ha varit kul.
Saknar du inte dina gamla kompisar? Nä, för att jag hade inga. Det var
därför vi flyttade, där i från. För att jag kanske skulle få det. Det var
tur att jag kom till denna klassen. Så att jag fick träffa dig. Ja, det var
tur. För då fick jag också fler kompisar för vissa av dom jag har/hade fick
mig bara att känna sig utanför. Det gjorde alla utom en av dom. Det är hon
som vi ska träffa snart. Ja, ja det är ju bra. Hoppas bara att hon inte
kommer att känna dig utanför nu. När hon också får nya vänner. Det hoppas
jag inte att hon gör. I sådanafall har jag bara dig. Då får vi skaffa fler
schyssta kompisar.

Klara tyckte att det var bättre att byta skola för att hon fick bättre
kompisar som Stella. Hon hoppas också att dom inte ska lämna henne utanför
som hennes gamla ”kompisar” hade gjort. Men hon kom underfull med att hon
inte saknade sina vänner så mycket som hon trodde att hon skulle göra.