Mina skolår
Äntligen! Sista året i grundskolan.
Så tänker nog de flesta i årskurs nio just nu. Många tycker att det är
väldigt skönt att snart sluta, slippa outhärdliga människor. Själv tycker
jag att det ska bli rena himmelriket att komma till en ny skola med nya
människor. Börja om på nytt. Inte för att jag är missnöjd med den jag har
varit i dessa år, absolut inte. Men att kunna vara lite mystisk, få lära
känna nya människor och att dem får lära känna mig. Det längtar jag till.
Hur har nu mina nio skolår varit? Jo, de har varit fantastiska! Jag har
alltid tyckt om att gå i skolan, träffa människor. Jag är väldigt social
och jag älskar människor. Jag har alltid haft bra lärare som jag har tyckt
om. En del har varit strängare än andra, men de har alltid varit rättvisa.
Under mina nio skolår har jag också lärt mig väldigt mycket. Lärt mig hur
människor fungerar, lärt mig vilka kompisar som man skulle släppt för länge
sedan.
Det första skolåret minns jag mycket väl. Jag var rätt feg då. Jag var t.ex
livrädd för sexorna, de var så stora och skräckin|jagade. Nästan som
monster. Något som jag också minns väldigt väl var hur man gjorde när man
inte orkade äta upp potatisen i matsalen. Då tryckte man ihop potatisen på
tallriken med hjälp av servetter. När man sedan skulle gå och ställa
tallriken och slänga maten hoppades man innerligt att ingen skulle märka
det.
Hela lågstadiet var en period där man lekte väldigt mycket och lärde känna
sina klasskamrater.
Däremot var fyran, början på mellanstadiet, en ganska stor förändring. Det
började många nya i klassen och skolattityden förändrades. Inte på grund av
de nya klasskamraterna, utan på grund av att man helt plötsligt skulle vara
mer kaxig. Inte mycket lek, nej nu skulle man bli som de vuxna. Många
provade att röka i femman, sexan. Man började tröttna på sina
klasskamrater. Många som varit ens kompisar lämnade en helt plötsligt, för
nya, äldre kompisar.
I sexan gjorde man många viktiga val inför högstadiet. Man skulle välja
vilket språk man ville läsa, man skulle skriva elever på en lista som man
ville komma i samma klass med. Sommarlovet mellan sexan och sjuan var en
nervpirrig period. Man tänkte på hur ens nya klasskompisar skulle vara, hur
den nya skolan skulle vara. Hur man skulle hitta i den nya skolan. Sjuan
var ungefär som en testperiod. Man lärde känna sin nya klass, sin nya skola
och sina nya lärare. Man fick inga betyg utan lärarna kollade mest av vad
man kunde. En stor förändring skedde i sjuan, man började bli vuxen. Mer
ansvar, mer läxor och mer prov. På hösten i åttan fick man sina första
betyg. Det var väldigt spännande. I åttan fortsatte vuxenutvecklingen. Ännu
mer ansvar, läxor och prov. Nu kände man i stort sett även sin klass. Efter
åttan kommer nian som alla vet. Nian, ja här börjar det fulla allvaret. Här
kommer det prov i stora lass. Ett skepp kommer lastat med en massa prov.
Det var verkligen mycket pluggande på höstterminen i nian. Mycket stod på
spel, det var de betygen som man skulle söka in preliminärt till gymnasiet
på. Gymnasiet. Det ordet har man tänkt på mycket. Man har besökt ett
flertal skolor, haft föräldrarmöten och fått tonvis med gymnasieinformation
och häften hem i brevlådan. Man blir en aning förvirrad kan jag gott säga.
Men som sagt, jag ser framåt. Citatet ”Jag bryr mig om framtiden, jag skall
tillbringa resten av mitt liv där” är väldigt bra. Slutligen vill jag säga
att åren i grundskolan har varit många lärorika år för mig och det är jag
väldigt tacksam för. Hoppas att du är det med.