Mina nio skolår
Första dagen i skolan. Det var både lite nervöst och spännande. Mamma var
också med, för på första dagen skulle vi bara bli uppropade och få hälsa på
fröken. Hon hette Ingegerd Samuelsson. När första dagen var avklarad så
försvann det som varit mest pirrigt. Nu hade man ju träffat alla. Nu
började skolan, när man skulle lära sig skriva och läsa. På lektionerna var
det ganska lugnt och tyst, i allafall i början. På rasterna var det lite
bråk och bus precis som det ska vara. Ettan gick och snart var det
sommarlov.

Som alla andra sommarlov kändes även det första som tre veckor. Det var nu
skolstart igen fast nu var det klass 2a. Nu började man bli lite tuff och
”katig”. Man var ju inte minst på skolan. Själva skolarbetet gick bra och
det var roligt när jag märkte att det gick framåt. Jag kommer särskilt ihåg
en sak. Ingegerd som vi hade både åk 1, 2, 3 råkade ut för en bilolycka.
Hon körde av vägen när hon var på väg hem. Det var sent och troligtvis
”nicka” hon till en sekund. Hon klarade sig ganska bra, men ena ögat blev
skadat. Jag kommer ihåg att hon hade något slags skydd för ögat. Under
tiden fick vi ha en vikarie. Det gick bra det också. Något mer från tvåan
kommer jag inte ihåg, förutom alla vanliga bus och slagsmål.

Trean var sista året vi hade Ingegerd. Det fanns även en tre-fyra och några
från min klass gick över dit. För min del var nog den ”träligaste”
händelsen när jag slog av mig mina framtänder. På den tiden brukade vi bära
varandra på ryggen. Klockan ringde in och jag skulle bära en kille på
ryggen. Det blev lite övervikt framåt och efter ett par steg trillade jag
handlöst med ansiktet i asfalten. Det var inte så ”klämmigt”. Snart var
trean slut men det var lite ”träligt” att få ny lärare. Jag tyckte Ingegerd
var snäll. Den nya läraren var Reine Hammar. Bara historier om hans
galoscher fanns nog ett tjugotal. Skolavslutningen var i Jiderö Kyrka som
vanligt. Sedan tackade vi för den tid som varit och nu var det
mellanstadiet och Reine Hammar som väntade.

Att börja fyran var lite spännande. Då var det engelska på schemat också.
Reine var inte så farlig som ryktena lät men en del stämde. I fyran var det
inget särskilt än att man nu var äldre och skulle ta mer ansvar. Reine
skulle vi ha mellanstadiet ut. Engelskan började gå bättre efter en tid och
det var ju roligt.

Femman var lik fyran förutom att man var näst störst på skolan. Femman gick
fort och nu började mamma tänka på när hon inte kunde vara med på
avslutningarna längre.

Sista året på Jiderö skola har börjat. Man var störst och det var inte
illa. Reine fick ibland utbrott när han inte hittade sina galoscher men de
låg för det mesta i något skåp i närheten. Vi funderade på att spika fast
dem men det blev aldrig av. Ett minne angående musiken har jag. För det
första har ämnet musik aldrig varit min favorit. Vi sjöng ganska mycket men
det märktes inte om man själv var tyst bland alla andra. Reine ville engång
höra oss sjunga enskilt. Jag tyckte personligen inte det var någon bra idé
men så var det. Jag skulle sjunga något lätt som ”Blinka lilla stjärna”.
Det var det ”töntigaste” jag har varit med om. Jag skulle försöka sjunga
undertiden som Reine plinkade lite på pianot. Det blev inte så mycket
sjunga av men jag försökte i alla fall. Annars gick sexan bra. Man blev
ibland utvisad för onödigt pratande men det var inte så farligt. I slutet
av sexan fick vi lappar och häften om högstadiet, åk 7. Det var faktiskt
lite nervöst får jag erkänna. Vi fick fylla i vilka ämnen vi ville vara med
på när vi skulle på besök. Jag valde tyska och industri -och- hantverk. Jag
tog sedan industri -och- hantverk som tillval i åk 7. Och till slut var det
skolavslutning i Jiderö Kyrka för sista gången.

Sommar lovet gick extra fort och innan man hade vant sig vid lov så satt
man på skolbussen på väg till Hagersta. Starten gick bra och efter några
veckor tyckte man att skolan inte var så stor att man kunde gå vilse. Först
skulle vi ha två klassföreståndare, Mikaella Grönvall och Else-britt
Runnerdal. Men efter lite ”kuckel” så blev det Karin Petersson och ska
troligtvis ha henne nian ut. Sjuan gick ganska fort, och utan betyg. I
stället fick vi reda på hur vi låg, över eller under medel.

Innan man visste ordet av så gick man i 8:an. I 8:an fick man betyg och det
var ju annorlunda. I åttan tänkte man på att man snart gick i nian och
måste välja linje till gymnasiet. Åttan tog slut och man tänkte att man
hade ett helt sommarlov tills nian började. Det var som vanligt, tog slut
innan man hade ställt in sig på att ha lov. Och då började nian, sista året
på Eken, och sista året på hela grundskolan.