Här står jag!
Jag har precis gått ut sjuan. Det första jag sa när föräldrar frågade mig
om sjuan och Säter. (Sa jag) – ”det är lungt” eller jag ” Jag är inte
närvös”.

Närvös det vad närvöiteten som väcktes mer och mer när alla prata om
bytet.
Dem frågorna man ställde sig ofta. ”Vad kommer att hända” och ”Vad kommer
alla äldre elever göra med mig” Men medans man tänkte på sina frågor växte
närvösiteten mer och mer.

Efter ett par veckor fick jag diarre.
Då förstod jag att det kan bli värre, det förstod min mormor och morfar
också så dom köpte ett par inlines till mig och det hjälpte väldigt
mycket.

Jag åkte som en stålle. Min nervösitet försvan när jag åkte på mina
inlines.
Men när jag tog av mig dem komm nervösiteten tillbaka fort som satan.

En grej jag märkte vad att jag tappade vikt som fan. Detta märkte jag i
mitten av lovet.
Jag vägde 65 innan lovet vägde jag nästan 90.
– HELVETE!
Skrek jag när jag såg på vågen. Men jag fortsatte att åka inlines och sket
löst.

Men det släppte när jag komm på att jag hade en kusin på skolan.

Men den dagen komm jag börja sjuan och mycket riktigt mina tankar gick inte
i uppfyllelse.

Det började med att dem äldre hackade lite på mig, men sedan började jag
vara mer med min med min kusin på skol tid och då slutade hachningen på
mig.
Jag fick respekt!

En kort sammanfatning: Utan mina inlines hade jag skitit ihjäl mig. Utan
min kusin hade jag skaffat respekt själv.

”lovet melan sexan och sjuan”