Inskannad version

Mina nio skolår!
Jag kommer ihåg vad rädd jag var när jag skulle börja ettan, men jag var
också nyfiken. Alla mina kommpisar gick ju redan i skolan. Min första
lärare hette Johanna. Hon var väldigt snäll men rätt sträng, men det tror
jag var rätt bra. Om jag ska beskriva mig själv som ettaklabbare. Jag var
liten hade hår ner till axlarna som jämt var uppsatta i små pipilotter jag
var rätt blyg förutom när jag blev arg. Jag tror att min blyghet berodde på
mina tänder, jag hadde världens gadd som stod rätt ut. första året var rätt
jobbigt för jag hade lässvårigheter och fick vara hos Vera någon timme
varge dag. Vera var hjälplärare och egentligen väldigt snäll men jag kommer
i håg att jag inte gillade henne något vidare. Kommpisar hade jag gott om,
men också en del ovänner. Ettan var en väldigt bråkig period.

Efter ett långt härligt sommar lov (av vad jag kan minnas). Var det dax att
gå till skolan igen. Kul att träffa kommpisarna, men jag gruvade mig för
timmarna med Vera. Jag undrade också hur mina nya lärare skulle vara.
Johanna hade nämligen gått och skaffat sig barn. När vi satt där iklass
rummet öpnades dörren och två fröknar kom in de presenterade sig som Lova
och Susanne och de skulle ha oss varrannan vecka. Jag kommer i håg att jag
bara hatade Lova och hon fick ofta vara med om mina raseri utbrott. Susanne
där imot gillade jag jätte mycket. Timmarna med Vera var också bättre för
nu gick Maria och Pelle där också och jag märkte till min glädje att jag
läste mycket bättre än dem. Jag skaffade mig också en bästis som hette
Lisa.

efter mitt andra sommar lov var det dax att börja trean.
vi var en ny klass och fick änu en ny lärare hon hette Ann katrin och är
nog bland den strängaste lärare jag haft. I trean har man ju ett nytt ämne
Oä det kommer jag i håg att jag gillade mycket. I trean behövde jag inte gå
till Vera mer och det var en lättnad. Men jag läste ännu rätt knaggligt och
det värsta jag visste var att läsa högt ut i klassen för jag blev jämt röd
som en tomat i ansiktet. I trean blev Lisa mer och mer kommpis med Angelika
så min nya bästis blev lollo.
Från att ha varit äldst på låg stadiet blev man nu alltså yngst på
mellanstadiet. Och nu kom ännu ett nytt ämne Engelska. Och det var inte
lätt jag som inte ens kunde svenska. I fyran fick vi två nya i klassen
Håkan och staffan och våran klass som alltid varit så bra fick rycktet som
en bråkig klass. Nu i fyran fick vi även gå på discon och jag kommer i håg
hur blyga vi var i början. Nu hade jag alltså fyra sommar|lov i ryggen och
bara två år kvar på mellanstadiet. I femman började vi samla pengar till
vår skolresa som skulle ske i sexan vi skulle åka till Öland. Vi fick två
till nya i klassen Roland och Patrik och vi var nu trettioen stycken så det
var inte lätt att lära sig när trettioen stycken ville ha hjälp på samma
gång.
Första veckan i sexan bar det i väg till Öland och det är nog det roligaste
minnet från skolan jag har vi hade jätte kul. resten av sexan tyckte jag
bara var jobbig och jag hade svårt att hänga med. Usch! var det första jag
sa när jag tänkte på sjuan, våran klass skulle delas och den stora
byggnaden där jag nu skulle gå i tre år såg skrämmande ut. Men fullt så
farligt var det inte. Jag fick många äldre kommpisar på en gång. Men visst
var det rätt svårt att hitta de första dagarna och hålla tiden var ju ännu
svårare och hålla reda på skåps nyckeln. Jag kommer i håg att jag glömde
nyckeln i skåpet första dagen. Allt var nästan roligare på högstadiet fler
kommpisar roligare discon och bättre och fler lärare Jag måste erkänna att
åttan och nian inte är lika roliga som sjuan men rätt kul är det väll och
jag ångrar inte att jag gick mina nio år på Valla