Mina nio skolår!
När jag hade fått det här pappret fram|för mej så kunde jag inte genast
be|stämma om vad jag skulle skriva om, men oklart om eleven eller
läraren rättat till ”skriva om. Jag tror” jag tror att det är lättast för
mej att skriva lite om mina nio skolår.
Jag har aldrig gått på lekis men jag gick på sex-årsklubben (på dagis) som
är ungefär samma sak Vi i sex-års|klubben gick och hälsade på i skolan
några gånger Vi fick äta i den där stora matsalen och vi fick sitta i
riktiga skol|bänkar och prata med våran duktiga fröken Berit. Tiden gick
och snart var det dags att börja skolan på riktigt. Vi fick en varsin bänk,
egna böcker och kritor. Jag tyckte att det var väldigt roligt i skolan.
Ibland fick man läxor och det första man gjorde när man kom hem var att
börja med läxorna. Då kände man sej riktigt stor. Vi åkte ofta till
Granlunda badhus och badade i låg|stadiet. En gång vi åkte dit kommer jag
speciellt bra ihåg: Simledaren sa att vi skulle simma över till andra sidan
basängen troligtvis har läraren rättat till bassängen och dyka under
ett rött- och vitt rep som flöt på ytan. Alla började simma. När vi kom
fram till repet dök alla under och kom upp på andra sidan utom jag. Jag dök
men jag kom aldrig förbi repet. Den dumme simledaren skrek att jag måste
simma längre under vattnet och att jag skulle fortsätta tills jag lyckades.
Jag höll på länge och till slut så klarade jag det.
Vi hade ganska många friluftsdagar också. En friluftsdag så skulle vi i 2B
vara funktionärer i en s.k. ”fråge|runda”. Min kompis Vanna och jag fick
stå på det tråkigaste stället. Vi skulle be dem som kom att gissa hur många
maskar det fanns i granen. Berit hade alltså hängt upp en massa röda
garnstumpar i en gran. Medan vi stod och väntade på att eleverna skulle
komma gick vi omkring och strosade lite. Jag såg en stor rostig järnkrok
liggande på marken och tog upp den. Det visade sig vara en kopparorm när
jag tog upp den. Till en början blev vi rädda men sen blev
funktionärsjobbet både mer spännande och roligare bara för att vi hade en
kopparorm i när|heten på marken och inte bara en massa röda maskar i
granen.
Vi hade ju inte bara en massa bad|dagar och friluftsdagar i skolan vi fick
ju lära oss en massa också. De roligaste ämnena var gympa, OÄ och matte.
Farfar hade försökt lära mej klockan innan jag började skolan men det hade
varit omöjligt. Men när jag hade lärt mej klockan i skolan talade jag hela
tiden om hur mycket den var när jag var hos honom. Lågstadiet var roligt
fast man var nästan yngst i skolan. Vi hade ju världens bästa fröken.
Sen började vi i mellanstadiet. Skolan blev inte lika rolig som förut och
det berodde nog mest på våran gamla virriga lärare som vi fick då. Jag
kommer ihåg att det ända vi gjorde på OÄ-|timmarna var att läsa om olika
lander och deras städer i tre år. På svenskan hade vi bara rättstavning och
ordklasser som ingen fattade ett dugg av. När man gick på mellanstadiet
fick man i alla fall vara med på mellanstadiemästerskapen, som man hade
sett fram emot ett tag, och det var ju roligt. Nu började man vilja ha fler
klassfester. Våran klass började ha det ganska ofta. Leif (våran lärare)
ville också dansa men när han kom sprang alla tjejer iväg. I slutet av
mellanstadiet så fick vi alltid vara inne på rasterna (om vi ville) och
spela kort och titta på video om det var komedier. En kille i klassen tog
med sej en skräckfilm så när Leif kom in i klassrummet stängde vi snabbt av
TV:n och videon och började att gapskratta, så att Leif trodde det var en
komedi. I 6:an började vi tänka på högstadiet. Alla var lite oroliga, för
man hade ju hört hur många långa hemska läxor man fick där så vi läraren
har troligtvis rättat till ”där. Vi” sa till Leif att vi ville ha mera
läxor, så vi fick lite vana att läsa läxor till högstadiet, men han gav oss
inga fler ändå.
Så var det dags att börja i den stora skolan där man bytte lärare och
klass|rum för varje ämne. Vi skulle skiljas från många kompisar och få
många nya och det var ju också pirrigt.
Första dagen på högstadiet blev hela klassen bjudna på glass av vår nya
klass|föreståndare. Förhållandet mellan lärare-elev blir sämre för varje
stadium och här på högstadiet tycker jag att lärarna och eleverna inte har
något samband mellan sej alls.
I slutet av 7:an åkte våran klass till Estland. Det var nog en lärorik
händelse för oss alla tror jag. Första betyget var något stort. Det var
spännande att öppna kuvertet, men det gjorde inte jag förrän jag kom hem.
På högstadiet blev det ju mycket mer pluggande som väntat, men så farligt
som man hade hört på mellanstadiet är det ju absolut inte.
För inte så länge sen kom våran klass hem från England. Där hade vi det
jättekul. Vi åkte buss hela vägen och det tog nästan 36 timmar.
Men nu är vi då som sagt hemma och det som man tänker på mest nu inom
skolan, är ju förstås GYMASIET oklart om eleven eller läraren har rättat
till ”GYMNASIET” .