Inskannad version

Mina nio skolår
Tänk! Tänk när man började ettan och var på väg till uppropet. Var glad man
var då, äntligen hade man blivit stor. Mamma och pappa som var med mig dit.
Vad för väntansfull man var. Man skulle få nya kamrater och så skulle man
lära sig läsa och skriva I början var A och B gruppen aldrig där samtidigt.
10 elever var vi i A-gruppen. Vad lång tid man tyckte man gick i skolan 2
timmar varje dag! De första veckorna var väldigt lugna Vi hade två
klassföreståndare. Rut och Britt-Louise. Vad man såg upp till dem.
Sen kom dagen då vi hade lektion med B-gruppen. Jag kommer ihåg att det var
så väldigt många andra, ”stora”, ute på rasten. Och jag kände dem inte, i
varje fall inte de flesta. Jag och Emma som hade gått på dagis drogs till
varandra Även om vi aldrig tidigare varit med varandra
Sen blev det bättre, och snart kände man alla i klassen.
Jag kommer i håg en gång när mamma skulle följa med mig till skolan. A-
gruppen började efter maten. Men jag ville ha skolans spaghetti och
köttfärsås. Så vi gick dit upp och åt i skolan, tänk då gillade man
skolmaten till den milda grad att man gick dit och åt, även om man inte
skulle vara där. I ettan gick jag och Tobias tillsammans till skolan. Även
om det tog 5 minuter att gå dit, så gick vi dit en halvtimme innan. Ett tag
gick vi dit en och en halv timme innan skolan började, bara för att få höra
mjölkbilen.
I ettan var det man började läsa A S L O De var de första bokstäverna. Utav
de försökte man sedan att bilda ord Sol Sola Sal sa osv. Man lärde sig till
slut hela alfabetet och plus och minus. Tänk vad det var roligt 5-3=2
sådana tal hade man. Det stojigaste ämnet var nog ändå musiken. Vad vi
sjöng. Tänk om Pernilla hade hört oss Då hade hon sett att vi kunde ta i.
I tvåan fick man lära sig vokalerna, mjuka E I Y Ä Ö. Dem gjorde vi i
bomull och de hårda i sten. De hängde vi sedan upp i klassrummet.
I tvåan började man också med OÄ. Boken vi hade hette Folk omkring oss och
hade en massa bin på framsidan. Det var roligt att läsa lite historia typ
stenåldern.
Det var i tvåan vi började med parläsning. Inger och Gerd våra
klassföreståndare i tvåan gjorde upp grupperna. Jag fick läsa med Tobias.
De skojigaste böckerna var de av Ole Lund-Kirkegard. Vad man gillade hans
böcker. Det var i tvåan jag började läsa mer andra böcker. De bästa var de
som var gula, för de var lätt lästa. Malin böckerna var bäst. Is’
skolbiblioteket hade de inte så många böcker och så fick man ju inte låna
mer än två böcker i veckan.
I matten hade vi på onsdagarna nivågrupper. Lärarna delade in oss. Vi hade
fem grupper eller något sådant I min grupp var det bara jag som var tjej.
Jag gillade det inte. Man fick också lära sig lite gånger. Jag kommer i håg
hur jag nästan sov igenom lektionerna. Men sen ryckte jag upp mig, och sa
att detta måste jag lära mig. Det var 3·7=21. Det glömmer jag aldrig för
det.
I trean fick vi gå ner till lekis och dagis och de kom till oss. Jag fick
ta hand om Ingrid och vi gjorde en japansk bol, i och med att vi började
från fel håll.
Det var också i trean vi fick ha gympa tillsammans med Täverundsbarnen, med
en riktig gympa|lärare. Du må tro att vi var stolta. Det året vann vi både
brännbollsturneringen och fotbollsturneringen. Annars kommer jag inte ihåg
så mycket från det. Vi började med slöjd, vad det var roligt Sitta och sy
på lektionstid.
I fyran fick vi en ny fröken Ulla och vi började med engelska. I matten kom
delat med och liggande stolen. Sen diktamen i svenskan. Usch vad mycket
läxor man fick, ”två per vecka”
Tänk att se alla ettor som började. Det var riktigt skojigt. Det bästa var
att man hade snurrgungan alldelles intill klassrummet. Det var där jag höll
till på rasterna.
Lärarkandidaterna vi hade lite olika, men de det var för en vi gjorde en
medeltids by och de tyckte vi var så duktiga att vi fick komma på studie
besök till lärarhögskolan.
I fyran var vi ännu en lugn klass. Det var i femman det började bli lite
jobbigare. I femman vad gjorde vi egentligen då. Jag minns ingenting utom
att jag och ett gäng tjejer spelade brännboll på rasterna. Vi hade en
mjukgummiboll och slog med handen. Banan var väldigt kort men det var
roligt.
I matten fick jag en fruktansvärd tråkig bok bara för att jag inte skulle
hinna före alla andra.
I sexan blev det roligare. Snart skulle vi börja på Rökne-högstadium. Usch
vad stor man kände sig. Nu fick man plötsligt inte kalla plus plus utan man
skulle säga addition Minus blev subtraktion och gånger multiplikation.
Delat blev division.
Efter jullovet byte vi lärare Vi fick Mia och Elisabet. Det var bra för
klassen. Den blev lite lugnare innan vi skulle delas. Jag kommer ihåg när
vi i slutet av april skulle ner till Rökne för att få veta vilken klass man
skulle gå i. Klassen blev knappt delad och de man visste inte kunde gå i
samma klass kom i samma klass. Även om vi satt dem i olika grupper och sagt
till Rökne att de inte kunde gå i samma klass
De flesta kände man, det var bara två stycken man inte kände Niklas och
Anton. De hade gått på udalska skolan. Annars kom alla från Gråtorp.
I slutet av sexan fick jag till och med välja en matte bok jag tyckte bra
om. Det var jag och Tobias Rask som fick det.
Sen kom skolavslutningen och vi tog adjö av Elisabet, Mia och Gråtorp.
Vi lämnade allt bakom oss och skulle till hösten vara riktigt stora. Vi
skulle börja i sjuan. Vad nervös jag var natten innan. Jag kunde knappt
sova.
Sen kom uppropet och vi fick en lärare vi aldrig hade sett tidigare, det
var inte den vi träffade i april. Det första intrycket jag fick av honom
var att han var stor och hade portfölj. I mitt tycke var han nästan en
jätte. Det var han som skulle bli vår klassföreståndare.
Problem med klassen började nästan med detsamma. Det var ju många nya
lärare och ämnen. Klassen kom forsent. Jag minns när jag kom försent. Det
var till en tekniklektion och då ringde inte klockan. Jag och Jens höll på
att spela luffarschack och vi såg inte när vi gick in. Fast det var bara ½-
1 minut. Så det var ju inte så farligt.
Man var också stor för att man hade fått skåp. Tänk i det skulle man ha
alla sina saker. Jag var säker på att jag inte skulle klara att hålla
ordning på det när jag började.
I januari hade vi kris möte i klassen. Efter det blev det lite bättre. Jag
märkte det inte, fast alla lärare sa det. Det bästa i sjuan var att man
fick välja ett ämne. Vad man såg fram mot det. Franska som jag valde blev
liksom inte lika roligt med tiden.
Jag gillade inte tekniken det var så tråkig. Vi gjorde inget annat än
brevvågen. På slöjden var vi gräsliga. Jag fattar inte att Majken stod ut
så som de drev med henne. I åttan blev det lugnare. Men inte så mycket. I
och för sig bytte jag till den lugnare gruppen Ombyggnaden allt detta
bärandet av väskor. I och för sig det var ju inte jobbigt men det var ju
ändå bättre med skåp. Vi hade standarprov i engelska. Det första
standarprovet vi hade. På våren hade vi Prao. Ucsh det var inte roligt
första gången. Jag skulle aldrig stå ut att jobba där, de utnyttjade
Praoeleverna till tusen. Vi gjorde ju mer än dem. Man fick mer läxor i
skolan.
Den 14 maj hände något hemskt. Jag minns det så väl hur rektorn kom in och
sa att Niklas var död. Två år efter att jag träffat honom. Det var så
äkligt Efter några veckor skulle ju livet försöker flyta normalt igen. Hur
det nu skulle kunna det. I åttan började vi läsa sk. Hk. kemi. I nian det
har ju inte gått så långt. Men så mycket mer läxor det är, inte prov men
läxor. Återigen har klassen blivit en sån där klass som bara kommer försent
och så. Det är jobbigt. Vi har ju varit borta i två veckor sa det är ju ett
tag. Men när sjuorna började tyckte man att de var små och så. Tänk när man
i ettan började förväntansfull. och så hade man ju blivit stor.
Eleven har skrivit två versioner varav denna är den första. Slutet, som
börjar från ”Vi gjorde inget annat än brevvågen”, i näst sista stycket är
dock taget från den andra versionen, eftersom slutet saknas i den första