Mina nio skolår.
Jag vaknade tidig den morgonen, mamma och pappa sov fortfarande. Det
pirrade i magen när jag tänkte på att jag skulle gå till skolan för första
gången. Mamma skulle givetvis gå med mig, men ändå allt det nya, fröken,
kompissarna fast jag kände ju redan några från lekis så egentligen vad hade
jag att oroa mig för.
Ojdå, jag hade vist suttit i mina funderingar så jag hade inte märkt att
pappa kommit.
– Godmorgon lilla stumpan, sa pappa.
– Godmorgon.
– Pappa….. var du nervös inför första dagen i skolan?
– Mhm, det var jag väl lite, men kom nu så går vi ut till mamma i köket och
äter frukost.
Efterfrukosten skulle pappa göra sig iordning för att kunna åka till
jobbet, och mamma och jag skulle göra oss redo för att gå till skolan. När
vi väl var där stog det redan några kompissar med sina föräldrar.
Och nu kom vår fröken Birgitta. Hon var en snäll och rättvis
fröken och henne skulle vi ha i ettan, tvåan och i trean
sedan började vi på mellanstadiet, och då skulle vi byta lärare till
Gunilla Jansson. I skolan blev Ann-Sofie och jag bästisar och vi hittade på
en massa bus, men på lektionerna fick vi allt skärpa oss annars blev inte
fröken glad. Vi fick lära oss en hel del på låg och mellanstadiet både att
uppföra oss väl och andra saker som att skriva, läsa och räkna. Det var
rolig när vi fick lära oss engelska, jag var nämligen så stolt över att jag
kunde räkna till 10 visserligen var det fler än jag som kunde det men jag
var glad ändå. Vi fick knappt aldrig läxor.
Annat är det nu på högstadiet mycket läxor och långa skoldar. Men det får
väl gå det också. Slut!