Att byta skola!
Tårarna flödade nedför mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle
vara såhär svårt att säga farväl. Även fast jag bara skulle flytta några
mil bort kändes det som om jag skulle flytta till andra sidan jordklotet.
Jag var född och uppvuxen här i Söderhamn och att behöva flytta från mitt
barndomshus och alla vänner tog verkligen knäcken på mig. Nu stod jag där,
utanför den fulla flyttbilen och skulle strax ge mig av. Eller, inte bara
jag utan även min mamma, pappa och min nyfödda lillebror skulle med.
Hela min klass stod uppradade utanför bilen för att ta ett sista farväl, så
även min släkt. De flesta i alla fall. Jag kramade om min bästa vän, Lina,
en sista gång. Därefter startade pappa bilen och jag hoppade in och satte
mig. Alla vinkade som galningar när vi började rulla iväg nedför gatan.
Några av mina klasskompisar började springa efter bilen men efter några
sekunder var de borta. Så var vi slutligen påväg. Om någon timme skulle vi
vara framme, framme vid vårat nya hus, min nya skola och staden vi nu
skulle bo i, Gävle. Resan gick ganska snabbt. När vi rullade in på
uppfarten var det som om en liten sten i magen försvann. Huset var faktiskt
finare än vad jag hade tänkt mig. Solen sken och det doftade syrén. Pappa
plockade upp nyckeln ur fickan och nästan sprang fram till dörren. Han såg
ut som en liten pojke på julafton, så lycklig var han. Väl inne i huset
gick jag direkt och kollade vart jag skulle ha mitt rum. Tillsist bestämde
jag mig för ett litet rum på övervåningen, med utsikt över älven. Jag
började packa upp lite småsaker men långt ifrån allt. Min nya säng hade
inte kommit än så jag var tvungen att ligga på en madrass, men det skulle
nog gå bra det med. Imorgon skulle jag iallafall börja min nya skola. Jag
och pappa hade åkt dit en gång förut för att kolla hur det såg ut och så.
Det verkade vara en bra skola. De lärare jag hade stött på verkade trevliga
och lokalerna var fräscha. Självklart var jag lite nervös för att träffa
alla elever i min nya klass men det skulle nog gå bra. Jag gick och la mig
tidigt den kvällen, för att vara utvilad dagen efter. Natten tickade iväg
väldigt snabbt och helt plötsligt var det morgon. Jag kände mig inte
speciellt pigg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk, och ont i magen. Det
är väl bara för att jag är nervös tänkte jag och brydde mig inte mer om
det. Frukosten stod fram|dukad på köksbordet men jag fick bara i mig en
halv macka. Jag tog på mig mina kläder och tog min ryggsäck och gick ut
till cykeln. Skolan var bara några 100 meter bort så jag hade väldigt nära.
Klockan var bara tio i åtta när jag kom fram så jag gick in och började
söka igen mitt klassrum. Många ögon kollade på mig och några viskade lite
och pekade på mig. Men jag förstod dem, jag var ju ny. Tillsist hittade jag
dörren som stod ”8A” på. Jag knackade på försiktigt och steg in. Det blev
knäpptyst i klassrummet och alla stirrade på mig. Jag kollade på min fröken
och hon log.
– Välkommen Sara, du kan gå och sätta dig därnere vid Astrid, sa hon och
pekade på en ledig bänk. Jag gick med raska steg och satte mig.
– Vi startar direkt med lite matte nu då, sa fröken och plockade fram allt
material till mig. Efter mattelektionen hade vi rast. Jag var just påväg ut
från klassrummet när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om
och där stod Astrid.
– Hej, vill du ha en liten guiding genom skolan? frågade hon.
– Ja, tack! sa jag och log.
Vi började gå genom vår korridor och hon visade några klassrum, tex. kemi-,
fysik och biologisalarna. Sedan fortsatte vi bort till matsalen och vidare
till idrotten. Vi började sedan vandra tillbaka till vårat hemklassrum för
vi skulle strax ha engelska. Då helt plötsligt kom det. Den halva mackan
jag hade ätit i morse och middagen igår. Jag spydde rakt på Astrid. Hennes
kläder var dränkta av spya. Jag trodde jag skulle dö. Det var första dagen
i en ny skola och vad gör jag? Jo, jag spyr på en klasskompis.
Jag sa förlåt om och om igen, och somturvar förlät Astrid mig.
Hon blev senare min bästa vän, min bästa vän som jag spydde på första
gången vi träffades.

VG