Inskannad version

Mina skolår!
Även om jag har gått i skolan i nio år minns jag min första skoldag som om
det var igår. Jag minns att jag grinade och sa till mamma att jag inte
ville börja skolan. Veckan innan skolans start hade jag nämligen blivit
biten i kinden av en hund. Jag ville inte visa det stora såret för klassen,
men det var inte så hemskt när jag väl kom till skolan. Jag kännde ju redan
många av mina nya klasskamrater, dem som jag inte kände frågade bara vad
som hade hänt sen var det ur världen. Redan första dagen lärde jag känna
fyra stycken som kom att bli mina bästa vänner under tiden på Sörle|Skolan.
Det var Johnny T Lindgren, Mikael Åhlén, Glenn Hellberg och Emma Lagergren.
Första skolåret var vi ganska lugna, men sedan var vi aldrig stilla en
sekund när vi var tillsammans. Vi var som sagt aldrig stilla, där vi var
kunde lärarna vara säkra på att det hänte något rackartyg. Jag minns att
det var väldigt sällan att vi inte två hemrigningar i veckan. Två av alla
dem rackartyg som vi hittade på minns jag väldigt starkt. Det första hände
när vi gick i trean. Brevid skolan fanns det ett krondike som var absolut
förbjudet att besöka. Vi älskade ju förbjudna ställen så vi gick ner dit
och skulle fånga grodyngel. Efter en stund kom Ulla för att säga åt oss,
jag minns inte vad hon sa men något som gjorde Glenn arg. Han tog tag i
hennes ben och kastade omkull henne så att hon tappade hatten. Gissa vars
den flög, just det, ner i krondiket. Jag minns att jag och Emma tyckte att
det såg så kul ut att vi inte kunnde hålla oss för skratt. Egentligen minns
jag inte så mycket mer än att jag och Emma var tvungna att sitta och prata
med henne i hennes rum och be om ursäkt, medans Glenn bara fick
hemringning. Det andra hysset som jag minns väldigt starkt hände när vi
gick i femman. Vi hade en underbar natur- och slöjdlärare som hette Bertil.
Han hittade alltid på roliga saker med oss eftersom vi i hans tycke var den
bästa klassen han hade haft på länge. I femman tyckte han att vi hade
blivit stora nog att få göra kolmilor. Under vinter|halvåret hade vi klyft
små trästammar och ställt upp som milor. Nu var det sommar och dags att
sätta igång milorna. Det var så fruktansvärt varmt den dagen. I alla fall
så tyckte vi att klassen skulle gå ner till älven och bada, men vi fick ett
blankt nej av både Bertil och föräldrarna som befann sig i skolskogen den
dagen. Även om vi gick i femman så var vi otroligt smarta enligt oss
själva. Vi lyckades övertala Bertil att vi fem skulle få gå ut och gå i
skogen, men vi gick raka vägen till badet. Jag vet inte hur länge vi var
där, men när vi kom tillbaka var våra föräldrar där. Bertil hade blivit
orolig och ringt till dem. Bertil och föräldrarna bestämde att vi skulle få
kvarsittning i en timme. Senare hade föräldrarna ett möte där det bestämdes
att vi fem inte skulle få vara med varandra igen. Det kännes ju konstigt
att helt plötsligt bli nekade att vara med varandra när man varit hur bra
kompisar som helst i fem år. Men idag är jag glad över vad de bestämde. Om
jag tittar tillbaka på tiden på gläntan finns det väl bara en negativ sak.
Jag var mycket med Sanna och vi var båda less på skolan så vi skolkade
väldigt mycket. Det gjorde ju inte betygen bättre direkt. Men när jag fick
mitt första betyg insåg jag att detta verkligen var på allvar. Jag började
då göra mina läxor och vara på lektionerna.
Om jag blickar tillbaka på de roligaste sakerna med mina skolår faller
tankarna direkt på Bertil. Han är den bästa och mest jordnära lärare jag
någonsin har haft, Han lektioner i t.e.x fågelskådning, överlevnad,
bärplockning osv. kan ha bidragit till varför jag älskar naturen så
otroligt mycket som jag gör idag. Men om jag tittar tillbaka på min tid här
på gläntan så måste det vara klassen. Jag har haft den otroliga turen att
få gå i en sådan underbar klass som jag gör. Vi har verkligen kul ihop. Då
tänker jag på t.e.x femkampen som vi hade i åttan. Vi hade verkligen kul
och man såg på alla att de trivdes. Sen så är det ingen som buar ut någon
om den gör fel utan önskar den lycka till i nästa försök. Vilket är helt
otroligt bra gjort av klassen, medans jag har sett i de andra klasserna att
man buar ut någon så fort den gör något fel. Min klass är absolut det bästa
minnet jag har från Gläntanskolan.