Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja ettan det var det roligaste jag visste
om. När jag var mindre tyckte jag om att gå i skolan men nu är det inte
roligt längre.
De första skolåren var de absolut roligaste men också de lättaste. Efter
jag slutade i lågstadiet var jag inte äldst längre. Det blev bara jobbigare
och jobbigare för varje år som gick i skolan visserligen hade jag ganska
många kompisar som var äldre än vad jag är, som tog hand om mig i skolan.
Det blev också mycket nytt i skolan t ex EA (eget arbete), mentor, nya
lärare och så fick vi egna skåp. Första skolåret i högstadiet var ändå
ganska lätt för jag i praktiskt taget lekte bort hela sexan och lite av
sjuan. När jag sen började åttan började allvaret på riktigt då fick vi
betyg! Jag kommer ihåg när vi fick våra första betyg då var alla nervösa
till och med jag var riktigt nervös första gången i hela mitt liv! Men det
vart en tryggande känsla när jag fick kuvertet i handen och öppnade det och
såg att jag hade bättre betyg än min bästa kompis hade.
Det var också i åttan man började med att festa ordentligt så man var ju
lite trött efter helgerna. Men det gick bra i skolan ändå. Ända tills min
bästa kompis flyttade till Eskilstuna då gick allting åt skogen. Det fanns
typ ingen man kunde sitta med på lektionerna och snacka med för alla mina
andra kompisar gick i den andra klassen.
Det var sommaren när vi slutade åttan som min bästa kompis flyttade. Men i
nian förändrades det ganska mycket i skolan nu var man inte A och B
klasserna längre man hade blandat klasserna lite grann så jag fick i alla
fall vara med några av mina kompisar.
Nu när jag tänker efter så kommer jag ihåg en sak till som förändrade mig
ganska mycket också det var en av mina favorit lärare slutande i våran
skola. Det var våran idrotts|lärare Sigge. Han var nog bland de roligaste
lärarna han kunde man skämta med, prata sport med honom och träna med. Den
idrottsläraren vi har idag han gnäller så himla mycket så jag blir lite
aggressiv. Han och jag har bråkat ganska mycket de senaste åren. Men jag
hade alltid min mentor Björn Berggren på min sida så man känner sig ganska
trygg ändå! Björn har fått hjälpa mig ganska mycket det här skolåret det
sista i nian. Han har fått hjälpa mig mycket i matte och att hålla mig
ifrån att slåss med Nicke idrottsläraren. Men i vintern 02 hände en till
tråkig sak Nisse fysikläraren slutade också så nu kommer jag aldrig få MVG
i fysik! I stället för Nisse fick vi Birgitta eller vad hon nu heter?! Men
jag hoppa det kommer gå bra ändå.
Till sommaren har jag sökt till Byggprogrammet i E-köping hoppas jag kommer
in. Jaha ja det har blivit en väldigt lång berättelse också ovanligt från
mig, men nu finns det inte så mycket mer att skriva.