Att byta skola/Att byta klass

Jag heter Sten Hellstrand Namnet som eleven använder är inte sitt egna,
men jag har för säkerhets skull gjort även detta anonymt och bor på
Bergvägen 2. Jag är en helt normal kille, men jag har ett problem, jag är
mobbad. Det började redan i förskolan då alla utom jag hittade en kompis.
Jag var ensam i förskolan. Men när jag började i 1:an på lågstadiet så hade
det flyttat en ny kompis som var lika gammal som jag och vi blev genast
kompisar. Han hette Niclas och var väldigt schysst i mot mig. Niclas var
borta ganska ofta ifrån skolan. Han sa att han var sjuk och allergisk i mot
pollen. En gång när vi gick i 3:an så hade vi studiedag och vi var ensamma
hemma hos Niclas. Då ville Niclas berätta en hemlighet för mig. Jag trodde
att det var något häftigt, men när Niclas berättade att han hade blodcancer
så blev jag tyst. Jag visste inte så mycket om cancer men min morfar hade
haft cancer och hade senare dött. Allt efter tiden gick så glömde jag bort
att Niclas hade cancer.
I skolan var vi inte så populära. Dom flesta tyckte vi var töntar för att
vi inte gillade sport. Vi gillade Pogg och Magicbilder. Som man spelade om
i skolan. När vi gick i femman och fick sommarlov bestämde sig Niclas och
jag för att bygga en koja. Vi hade ett problem/det fanns knappt några träd
att bygga den i. Men då fick Niclas en ide. Hans farmor och farfar bodde på
landet och ägde en massa skog. Och han sa att vi kunde åka dit och ligga
över i en vecka och bygga en koja där. Jag tyckte om iden och sprang hem
och frågade mamma om jag fick. Mamma ringde och och frågade Niclas mamma om
det var okej. och det var det men vi var tvungna att jobba lite där också.
Vi gick med på förslaget och nästa vecka bar det iväg. Vi åkte nu bort
ifrån Bergvägen och mot landet. När vi kom dit fick bädda i ett gästrum.
Det var ett ganska gammalt hus och man kände att det luktade landet. När vi
skulle arbeta på gården så fick vi mata korna, hästarna och hönsen. Dom
skulle mata både morgon och kväll. Men det räckte med att vi matade dom på
kvällen. Med det fanns mer arbeten att göra. Varje dag skulle vi hjälpa
till att köra hö och det blev inte mycket tid över till kojan.
Näst sista dagen fick vi ledigt från arbetet och vi frågade Niclas farfar
om vi fick bygga en koja. Niclas farfar tyckte inte om iden men vi tjatade
och till slut fick vi en massa bräder att bygga en koja. Vi arbetade hela
dagen och på kvällen så blev den klar. Vi var nöjda över den. Och den var
ganska fin. Sista dagen kom Niclas mamma och hämtade oss och vi fick 300
kronor var för att vi hjälpt till med att arbeta. När vi kom hem så åkte
Niclas ganska snart bort igen. Och en vecka efter ringde hans mamma och sa
att han inte fanns mer. Han hade dött i blod|cancer. Jag sprang upp på mitt
rum och grät. Jag fattade inte att han var död. Vi var ju nyss ihop och
byggde en koja. Jag undrade hur det skulle gå i skolan nu när jag inte hade
några kompisar. När jag började sexan så blev jag genast retad. Jag fattade
inte hur de kunde reta mig nu när Niclas hade dött. Och värre blev det.
Nästa vecka tog dom min väska och slände den i en å. Min lärare märkte att
jag blev mobbad i skolan och ringde hem till min mamma och sa att jag blev
mobbad. Mamma blev jättearg och frågade vilka det var som mobbade mig, men
jag sa inget. Mamma tyckte att jag skulle byta skola och det kändes mycket
bättre. Jag fick nya busiga kompisa i ett gäng. Men helst av allt så skulle
jag vilja att Niclas var här. Men jag kände mig stark en då, och det kändes
som om Niclas hade upp|stått, fast i mig. Men jag märkte också nu att jag
kom i fel gäng. Och jag som mina gamla klasskamrate hade tyckt att jag var
en tönt. Men mina nya klasskamrate tyckte jag var en schysst och cool
kompis. Jag hade nu förändrats när Niclas dött och Jag bytt skola. Åren
gick och det kändes skönt att ingen mobbade än. Och rätt som det var
började en ny kille som hette Markus. Markus påminde mig om någon men jag
kunde inte komma på vem. Jag och Markus började bli kompisar och jag var
mindre med det ”coola” gänget. Och tillslut kom jag på vem han påminde mig
om det var Niclas. Men jag sa aldrig något till Markus om Niclas. Jag vet
inte varför men det blev bara så. En gång tänkte jag tillbaks på den tid
Jag och Niclas var kompisar. Jag kom ihåg då vi hadde byggt en koja hos
hans farmor och farfar. Jag såg på mitt liv som ett liv med stora uppförs-
och nerförbackar. Jag hade ju varit mobbad, och sedan fick jag en kompis
som senare dog. Sen blev jag mobbad igen. Sen bytte jag skola och kom med i
ett tufft gäng och tillslut fick jag en ny kompis igen som påminde mig om
Niclas.

G+