Mina nio skolår
Många ungdomar tycker nog att skolan är ointressant och tråkig.
Men om man tänker efter, vad skulle vi göra om det inte fanns någon skola.
Skulle man då lotta ut jobben?
Jag tycker att skolan är nödvändig, fast vissa ämnen skulle kanske rensas
bort. Man kunde ha kortare skoldagar, eller mer raster. Förslagen är
många.
Men jag tror att många, till sist, inser att skolan är bland det
viktig|aste här i livet.

Mina första skolår minns jag egentligen inte så mycket av. På förskolan kom
man första dagen och kramade sin mamma hårt i handen.
Då var man nog mest nyfiken på alla nya lekkompisarna.
Sedan på lågstadiet hade man stor respekt för alla lärarna, och man tyckte
det var kul att göra sina läxor. Det jag minns var särskilt roligt, var att
man fick bänkar och riktig mat, innan hade man ju bara fått frukt.
Man blev generad när man fick gå förbi niornas klassrum, med en kompis i
handen. Nu hade man också speciella platser i matsalen.
Sedan på mellanstadiet blev man genast tuffare. Man började säga vad man
tyckte till lärarna. Och läxorna? Dom blev man mindre och mindre noga med.
Nu var det man själv som började bråka med dom små stackars ettorna på
lågstadiet.
Nu behövde man inte längre ha speciella platser i matsalen, utan fick sitta
som vi ville.
Det var på mellanstadiet som den första mobbningen började. Man skrek elaka
ord åt varandra, bråkade och slogs. I vår klass hade också två stora
tjejgrupper, som var hemskt avundsjuka på varandra. Detta gjorde ju
givetvis inte saken bättre. Vi bråkade mycket med varandra.
Det jag minns mest från mellan stadiet var nog att man började bli
intresserad av killarna som innan hade varit så barnsliga. De flesta får
nog sin första kille på mellanstadiet.
Man hade roligt på rasterna i mellanstadiet. Man pallade äpplen och åkte
till affären och köpte godis, fast det var förbjudet både att lämna skolan
och äta godis.
Sedan kommer man ju till de tre sista skolåren. De jobbigaste, men
för|modligen de roligaste. Nu började man äntligen mogna till lite.
Första skoldagen i sjuan var nervös, vill jag lova. Man kände sig liten och
dum. Men nu började man skärpa sig lite, satte igång och plugga. Nu var det
betyg som gällde!
Nu blev man slappare hålld man fick åka vart man ville på rasterna, utan
att fråga lärarna. Man fick äta godis på rasterna. Nu började man vara två
och två i skolan istället för gäng, som man var tidigare.
I åttan kände man sig lite större. Nu var man ju inte minst längre. Nu
började en del i klassen att röka och snusa.
Första terminen gick bra, men andra terminen började man bli skoltrött. Nu
var det killar och fester som gällde!
Men man började känna lärarna och få mer kontakt men dem nu, än innan, och
detta lättade upp stämningen lite på lektionerna.
Något som också lättade upp stäm|ningen var ju att det fanns många söta
killar att titta på…
Jag tycker nog att åttan var den var den jobbigaste årskursen.
I nian började man bli orolig. Ska mina betyg räcka? Man bestäm|de sig för
att börja läsa på läxorna ordentligt nu. Men det blir inte alltid som man
har tänkt sig. I bland lockade andra saker, mer än att sitta hemma och läsa
en hel kväll, och så fick man sitta uppe sent på kvällen.
Alla intressen som suttit kvar sedan barndomsåren, började sakta men säkert
avta. Nu var det jobbigt att cykla upp till stallet, som annars var så
roligt. Man började be småtjejerna i stallet:
– Snälla, kan inte du ta hand om min häst i dag? Vi har så mycket läxor…
Och oftast gjorde de som vi sade, dom tyckte ju bara det var kul. Fast i
själva verket när man kom hem, hade man ju inga läxor den dagen och var ute
och åkte moped eller träffade killen i stället.
Nu gällde det, som sagt, att hänga med ordentligt på lektionerna och inte
slarva med läxorna. Ständigt finns ju oron där. Kommer mina betyg att
räcka?
Men nu kan jag tyvärr inte komma med fler erfarenheter av sista året,
eftersom jag inte är klar med skolan än. Men jag hoppas att jag orkar hålla
ut till slutet och att slutet av nian kommer att bli lika intressant som
början har varit.