Uppgift: 2 Min första kompis
Jag vaknade upp av att solen stod och sken rakt in i mitt ansikte. Jag tog
kudden över huvudet för att somna om på nytt igen. Men det gick inte.
vad jag än gjorde så tänkte jag bara tillbaka på allt som varit. Hur alla
pratat skit, klankat ner och gett mig hatiska blickar, på hur många gånger
jag kommit hem från skolan med tårarna rinnandes ner från mina tjocka
kinder. Och alla samtal jag haft med mina föräldrar, lärare och rektorer,
Men ingenting hade hjälpt. Jag var fortfarande lilla tjocka Hanna.
Igentligen var jag inte så tjock. Det var mer att alla mina kompisar var så
långa och smala.
– Ehh vilka kompisar mumlade jag för mig själv.
Jag hade ju inga kompisar, jag var alldeles ensam på raster, luncher,
lektioner och på friatiden. Fast jag hade min katt Lena, hon ställde alltid
upp och lyssnade. Men i morgon skulle jag börja en ny skola, en skola som
precis hade öppnats. Så det var nog fler än jag som var nervösa över att gå
dit i morgon. På natten låg jag i min säng och studerade alla klara
stjärtnor.
– Tänk om man vore en stjärna viskade jag.
Den kvällen sov jag inte mycket, låg bara och tänkte hur allt skulle bli.
På morgonen kom mamma inspringandes:
– Sanna, Sanna vakna! klockan är kvart i åtta.
Jag kastade av mig täcket, for in i duchen, ut igen och på med min röda
kofta och ett par tajta jeans. Sen var det dags att bege sig till skolan.
Eftersom att skolan låg precis vid mammas jobb så hade vi följe. När jag
närmade mig skolgården kom klumpen i magen precis som förr. Men denna dagen
var det inga blickar, ord eller tårar. När jag kom in i klassrummet satte
jag mig sidan om en kort, ljushårig tjej. Sen kom läraren in och hälsade
oss välkommna, och ropade sedan upp våra namn för att se vilka som kommit.
Efter prat om hur vi skulle arbeta, sitta och utdelning av scheman var det
rast. Jag gick ut och tog på mig min jacka, när jag kännde mig väldigt
iakttagen. Där stod tjejen jag suttit med i klassrummet. Efter vi tittat på
varann ett tag sa hon:
– ska du med ut?
Jag blev helt chockad, skulle någon så söt som henne vilja vara med mig?
Ett tag efter de fick jag fram ett svagt:
– Ja.
På rasten gjorde vi inte så mycket, satt mest och pratade. Hon hade också
varit mobbad i många år, så vi hade något gemensamt. Efter rasten skulle vi
ha hemkunnskap, jag arbetade med Fia som hon hette. Och när dagen var slut
frågade Fia om vi skulle göra något efter skolan. Det var så jag fick min
första kompis på en helt ny skola.