Mina nio skolår
Det är år X och jag sitter vid min fönsterplats som vanligt och tittar ut
på skol|gården där några barn springer och jagar varandra.
Sista året, tänker jag med en suck. Vad tiden har gått fort från den dagen
jag klev in på skolgården när jag skulle börja ettan, tills nu när jag
sitter här inför sista året i grundskolan.
Aldrig hade jag heller gått på en skola i mer än tre år, ty jag hade
flyttat runt i småland. Jag minns mitt första år i grundskolan väldigt
tydligt. Lektionerna hade varit roliga, på rasterna hade vi lekt, fröken
dyrkade man som gud, ja allt hade faktiskt varit roligt. Läxorna hade man
gjort flitigt, mot nu dom senaste åren:
”- Jag orkar inte, jag har inte lust eller jag hinner inte för jag ska se
på TV.”
Man vågade vara sig själv i den där småbarnsåldern som vi säger, men i
själva verket är dom mycket vuxnare än vi som går på högstadiet. Vi vill så
gärna säga vi skiter i skolan, men kan egenligen inte för skolan bygger upp
våra liv.
Jag kommer ihåg vad min lärare sa till mig när jag nyss hade börjat sjuan:
”- Det är du själv som väl|jer om du vill skolka och få ett ”handikapp” av
okunnig|het och ovilja eller om du nu som ni elever säger sitta här och
plågas och gå ut med kunskaper och till följden av det ett bra jobb som
bygger på ett bra liv.”
I snart nio år har jag suttit vid skolbänken och när jag går ut kommer jag
att sakna de stunder när man kände närheten av sina klasskompisar. Jag
kommer också att sakna de stunderna då man fick tillbaka ett prov eller då
man var som nervösast tex när man skulle redovisa något inför klassen.
I mellanstadiet blev allt genast mycket tuffare och hårdare, och man kände
att man hade blivit äldre. Vi fick börja med engelska, något som jag tyckte
var lite jobbigt i början, men som genom åren har gett mig stor hjälp. Det
var i sexan tror jag som man började tycka att skolan var tråkig och
jobbig. Det var då man slutade bry sig om läxorna Det var ingen som längre
berömde en för att man gjorde läxorna. I ettan hade man fått ett
klistermärke som en guldstjärna i tex matteboken eller i stavnings|boken
när man hade skrivit det finaste man kunde, men nu dom senaste åren,
gnäller dom på en om man inte gjort läxorna men sa aldrig något om man hade
gjort läxorna.
Nu när jag sitter här och tänker tillbaka på allt som hänt under min
skoltid tycker jag nog egentligen att allt har varit bra. Många gånger ser
man bara de ljusa stunderna, så varför inte gör det det här gången också.