Att byta skola/klass!

Vi satt i den såkallade ”gruvan” och drack öl, rökte och snackade. ”Gruvan”
var i en källare längst ner i ett stort parkerings
hus. Där var alla ”tuffa” personer när dom inte orkade vara hemma och
lyssna på föräldrarnas tjat. Jag var en av dom. Idag var det jag (Sanna)
Oliver, Viktor och Andreas som satt där!
Vi skulle komma på någonting att göra. Oliver ringde runt till alla och
hörde om det var någon fest. Vi fick napp. Men Oliver sa att det var
ungefär 3 mil dit och ingen av oss hade ju kör kort. Alla tittade på
varandra , och tänkte säkert på samma sak.
vi skulle sno en bil

Snuten lär ju inte vara ute den här tiden , sa vi. För att övertyga oss
själva att det inte skulle hända någonting. Vi gick upp några trappor och
kollade på dom olika bilarna. Vi måste ju hitta en som inte har larm och en
som inte är för ny, ifall vi skulle köra åt helvete, sa Oliver.
Efter ett tag när vi snart hade gått runt hela parkerings huset hade vi
hittat den perfekta ”kärran”.
En gamal mercedes , Rostig och ful som få, men den fick duga.
Andreas hade redan allting som behövdes i sin rygg säck. Vi slog in rutan
med en ko fot och öppnade låset på dörren. Oliver som då trodde att han
kunde allt satte sig i framsätet.
Han försökte Starta bilen men en annan nyckel, som då enligt Oliver hade
funkat förut. Men nu gick det i allafall inte. Det var alldeles mörkt där
inne och vi satt bara stilla inne i bilen och suckade. Men plötsligt såg vi
ett ljussken som om det vore från en ficklampa. Och det var de. Jag kommer
aldrig glömma killarnas min när dom också hade upptäckt ljuset.

Istället för att springa sjönk alla ner i säterna och allt blev knäpp|tyst.
Man hörde bara dom försiktiga stegen från människan med fick|lampan.
Men efter ett litet tag blev allt tyst. Jag kunde inte ens andas.
Plötsligt skrek Oliver till,
släpp mig, skrek han. Släpp mig för in i helvete! Han hoppade ut ur bilen.
Mannen med ficklampan var en polis, som nu höll et mycket stadigt grepp
runt Olivers arm.
Jag minns att han sa kom ut ur bilen nu , det är ingen ide att ni försöker
smita! Nu har jag sett er också, så kom bara ut och var lugna, så vet jag
att allt blir bra. Han lyste med ficklampan i ansiktet på mig. Jag gick ut
ur bilen, Men glad var jag inte jag försökte sparka mot polisen , Samtidigt
som han tog fast mig med.
Snut jävel! minns jag att jag skrek till honom. Sen spottade jag honom i
ansiktet eller iallafall försökte träffa ansiktet . Visste inte om jag hade
lyckats.
Vi följde honom till polis bilen. Oliver, Andreas och Viktor gick bara
snällt efter honom medans jag skulle kunna ha gjort allt för att slippa åka
med dom. Alla var fulla och man såg på Oliver att han inte mådde bra.
Stackarn, jag minns att det såg ut som om han mist allt han hade.

Nu satt vi fyra och snackade med tre stycken poliser. En man (Han som tog
oss) och två kvinnor. Dom ville ha våra hem nummer eftersom dom ville prata
med våra föräldrar och se vad dom skulle göra.
Jag visste att för Andreas, Oliver och Viktor kunde det bli ungdoms
fängelse. Men jag var ju bara 14, vad skulle hända med mig? Som vanligt,
snällt och lydigt gav killarna sina nummer. Men jag vägrade, Jag orkade ha
nå mer tjat eller så ville jag inte veta vad som skulle hända.
Men såklart fick ju polisen tag i mitt hem nummer av Andreas föräldrar , vi
hade ju kännt varandra så länge vi kommer ihåg.
Vi fick gå in i ett annat rum medans dom pratade med våra föräldrar,
killarna satt som vanligt bara ner , medans jag försökte komma på ett sätt
att komma ut därifrån.
Jag sa. vad fan är det med er? Vill ni åka in i fängelse eller vad? Men dom
bara satt där utan att säga ett ord.
Sen öppnades dörren . Och dom tog ut mig och killarna fick stanna. Just då
visste jag ej att jag aldrig mer skulle få prata med dom igen.

Då efter en och enhalv vecka var det bestämmt. Jag ska flytta med mamma och
pappa till någon by och börja i ny skola.
Dom tyckte att jag skulle få det bra med miljö ombyte.

Men såklart vägrade jag , Men hur mycke jag än försökte stanna gick de ej.
Efter en månad till efter var allt packat och klart , vi skulle åka på
kvällen.
Vi hade en stor lastbil med våra möbler och saker som pappa skulle köra
till vårat nya hem. Jag och mamma skulle ta bilen. Jag tänkte och brydde
mig inte så mycket om vilken skola och vilken klass jag skulle komma i mest
av allt var jag sur och ledsen för att jag inte hade fått träffa killarna
på hur länge som helst. Och när skulle jag få träffa dom igen? Aldrig?
Bilen rullade ner från upp|farten , och då så var vi på väg , till ,mitt
kanske nya liv.
Jag slog på musiken och tänkte på allt från himmel och jord , Och tiden
gick fort så var vi framme.
Det första jag såg när vi körde in i byn var skolan. Det såg nästan ut som
ett vanligt hus . Rött var det och de stog stort: GRÄSBACKSKOLAN med vita
boks|täver

Vi körde in på våran tomt. Det var ett gult ganska gulligt hus. Inte för
Stort och inte för litet.
Vi hade vårat hus ner mot vattnet. Jag stog ett tag och bara kollade ner
mot vattnet.
Imorgon skulle jag ha min första skoldag . Sen gick jag in i huset och
kollade.
ny sida
Det såg ganska konstigt ut när det inte var några möbler där inne. Men
annars så var det rätt fint. Dom första intrycken hade ju ändå varit rätt
bra . Men jag kunde inte sluta tänka på Oliver och dom. Jag gick sedan och
sov , klockan var ju ändå rätt mycket.

När jag vaknade nästa morgon sken solen igen fönstret , rätt iansiktet på
mig. Jag klev upp och klädde på mig mina byxor , med säkert 20 stycken
kedjor hängades.
Mamma och pappa höll på att fixa alla möbler. Jag gick ut. Tog några bloss
av cigaretten. Gick vidare till Skolan. Det var inte långt!
Ganska mysig promenad. När jag kom in i skolan satt redan alla eleverna där
med sina skolböcker i händerna. Det fans bara två klass rum , men ändå
visste jag inte vars jag skulle, så jag satte mig på första bästa bänk och
försökte se obrydd ut. Sen kom det en söt liten kvinna och frågade mig om
det var jag som var Sanna kvist. Jag nickade och följde efter kvinnan som
hette Brittmarie.
(Det stog på en bricka som var fast knäppt på bröstet). Jag gick in i klass
rummet och det vändes många nyfikna ansikten mot mig.
Många hälsade på mig , och jag fick presentera mig. Jag kännde mig redan
som en ny och gladare människa. Jag fick sitta brevid en söt tjej som hette
Kristina, vi snackade och skrattade mycket på rasterna. Det ända hon inte
tyckte om var när jag gick ut och rökte . Men jag lovade henne att jag
skulle sluta.
Lektionerna var mycket roligare än där hemma och jag lärde mig bättre.
Det var kanske bra ändå att jag fick miljö ombyte.
Nu sitter jag här 3 månader efter och har aldrig mått bättre.
Det var ganska bra att vi kom på den där ide´n att sno bilen. okej, jag
ångrar ju det för att det var dumt , Men annars hade jag aldrig kommit hit
och vem vet vad som kan ha hänt med mig. Det kanske hade varit försent att
”ändra” på mig också. Jag har pratat me killarna , dom mår bra och jag
saknar dom så mycket men jag vet att vi kommer att träffas någongång och
jag hoppas snart !

P.S. Skolan går mycket bra!