Mina skolår.

Jag började i klass 1 på Skönadal skolan i Helsingborg 94. Redan på
sommaren hade jag varit iväg och träffat min klass, och jag hade fått två
kompisar där, Tobbe och Henrik. Efter första terminen flyttade jag, mamma
och min bror till Perstorp. Tobbe flyttade konstigt nog iväg, ungefär
samtidigt som oss. Jag har inte träffat mina första kompisar sedan dess.

I Perstorp köpte vi oss ett hus, det kostade över en miljon, jag trodde det
var världens största, så jag var stolt. Samma dag som jag sett vårt hus för
första gången, skulle jag åka till Duvhökenskolan och hälsa på min klass.
1D ”hette” klassen och det var här jag fick mina absolut bästa vänner
Helene och Joan.

När jag sedan började på Killebäck var det som att börja första klass igen.
Ny skola, ny klass, men jag gick med Helene förstås. Det kändes som en
lättnad. Första dagen på Killebäck var alla i klass 6A tysta. Ingen sa
något och det var jättetyst hela dagen lång. Mamma sa att inom en vecka
kommer alla känna varandra, hon hade fel. Det var tyst i en vecka men så
småningom började folk snacka med varandra. Jag hoppade av franskan och
började läsa tyska. En gång i veckan på tyskan skulle man spela en roll i
en minipjäs. Varje grupp bestod av tre till fyra personer. Det gick bra,
men tankarna förde mig till klass 3 och vår ”Trollpjäs”.

3D på Duvhökenskolan skulle spela en pjäs för skolan, jag var troll och
hade en replik. Jag var rädd och nervös men när femmorna kollade på oss,
tyckte de att det var bra. Än idag om jag tänker tillbaka till
”Trollpjäsen” blir jag orolig.

I tredje klass blev det en förändring. Vi läste i Pojken och Tigern och det
var då, jag förstod att jag kunde läsa på riktigt. Vi åkte på klassresa,
”Skåneresan” kallades den. Vi besökte Glimmingehus och Ale stenar och de
besöken har gjort mig historieintresserad. Skåneresan var den sista
”träffen” med min första riktiga klass. För sen i fyran skulle vi få en ny
lärare. Fröken Ingrids son Jesper var med på resan. Han rappade och vi
tyckte han var bra.

I sjunde klass dog min gammelfarmor och jag var jätte|ledsen. Jag försökte
glömma men sen i åttan dog ett par andra släktingar. Då gick det ej att
glömma.

Det som satt mest spår i mig under mina nio skolår är när jag började
ettan, när jag började på Duvhökenskolan, Skåneresan och när jag började på
Killebäck. När jag börjar gymnasiet efter sommaren kommer jag tänka
tillbaka på ettan, och det andra. På gymnasiet har jag inte Helene i samma
klass. Det går nog bra, ändån. Hoppas jag.