Att byta skola!

Efter sju långa år på Långängskolan ska jag äntligen byta skola och börja
om på en högre nivå. Efter halva terminen i sexan gör vi ett stort val. Vi
ska välja vilka kompisar man helst vill ha med sig i den nya klassen. Det
var ett svårt val, vilket jag tror att det var för alla i min klass. Först
av alla valde jag Angelica, hon som jag hängt med i vått och torrt, hon som
jag varit med i skolan och på fritiden, och som andraval valde jag Carina
Carlsson i våran paralellklass. Vi är nu i slutet på sommarlovet till
sjuan, steget till ”verkligheten” som min lärare. Det var nu dags för
första skoldagen på Södra högstadiet. Det var nervöst och pirrigt inför
första dagen på högstadiet. Jag gjorde mig i ordning lite extra den
morgonen. Efter att ha tagit på mig mina finaste kläder, sminkat mig och
satt upp håret så fint jag kunde, så gick jag till Lisa för att ha
sällsskap med henne till den nya skolan. Vi kom till skolan och gick för in
i huvudentrén, som ledde upp till aulan, där vi skulle träffas hela skolan
för att välkomnas in i det nya skolåret. Vi satte oss ned och lyssnade på
rektor Billys tal. Det var det roligaste med den dagen föratt alla
skrattade åt honom för att han sa ”mmm” efter varje mening. Efter talet får
alla elever gå till respektive klassrum. Vårat klassrum skulle bli F35. Vi
letade efter salen ett tag. När vi kom till klassrummet äntligen, satte vi
oss ned och tittade runt lite på allt som var så nytt för oss. Sedan skulle
alla elever i klassen presentera sig. Man skulle säga sitt namn och vad man
brukar göra på fritiden eller vad man gillar att göra på fritiden. Jag sa
att jag gillar att rida och vara med mina kompisar. När jag väl kommit in i
terminen så känner jag att det var mycket roligare på Långängskolan trots
att min lärare Eva Persson inte alls var en bra lärare för mig. Var och
varannan Mattelektion fick jag stå och städa rent hennes skåp, medan de
andra i klassen fick lära sig nya saker och ha kul. Eller så skickade hon
med mig en massa böcker till kopiatorn, som jag skulle kopiera ur. Och det
var jämt och ständigt skäll, gnäll och anklagelser om tex att jag är mobbad
och eftersom hon inte märkt av det, något så är det mitt egna fel att jag
inte hade några kompiar. Trots henne hade vi väldigt kul, när vi hade
akvarelllektioner, när vi forskade och när vi gjorde annat roligt på
lektionerna. Nu är det skillnad. Nu går jag i nian och det det finns både
positiva saker och negativa saker. Det är hårt jobb här och ingen lek. Inga
roliga lektioner utan bara hårt jobb. Men det som är bra är att lärarna
respekterar en och behandlar ALLA elever likadant, oavsett hur de ser ut
och hur dåliga eller bra de är i skolan. Det känns skönt, och nu, de
senaste åren har jag alltid haft någon att prata med, någon jag kan prata
med, någon som lyssnar och någon som kan hjälpa mig. Det var Leif, honom
kunde jag gå till och prata med om mitt liv, mina ”kompisar”, min familj
och sådär hur jag mår och så. Jag hade ju inte haft världens lättaste
skolgång i alla fall. Men men, här sitter man ju nu och står åter igen
inför ett väldigt svårt och absolut stort val. Nu ska vi välja till
gymnasiet, men det är i alla fall gjort nu och jag valde Handel- och
administration som förstahandsval och barn och fritid som andrahandsval. Nu
är det bara att jobba på och vänta på besked om ifall man kommit in på
någon av linjerna man valt. Det är ganska nervöst, så det är bäst att jobba
extra hårt för att höja chanserna att komma in. Är just nu och har
nationellt prov (uppsats) vi får tre timmar på oss ungefär. Jag har ingen
aning om vad jag ska skriva, så jag skriver det som kommer upp i huvudet
just nu, och hoppas bara på att det är tillräckligt för ett godkännt. Ja,
mycket har förändrats sen lekis till 5-6:an och mycket från sexan till
nian. Allt förändras, jag förändras och lika så min omgivning. Det är ju
snart dags för gymnasiet, så det är bara att hänga på tills man är färdig!


Bra jämförelser! Inte kronologiskt
Kommenterar
Slutet pratigt – upprepn.
En del språkl. brister
VG-