Lära för Livet!

I början av högstadiet såg jag på skolan som något tråkigt man blev tvingad
till, inte något som var bra och hjälpte mig, bara roligt att få träffa
vännerna.
Senare i åttan började jag gripas av panik, detta var i samband med mitt
första betyg. När jag såg detta kännde jag bättre än så här kan jag. Första
terminen i 9: an såg jag på skolan som en hjälp att få den kunskap jag
kommer behöva. Jag började ta skolan på allvar. Ibland behövde jag inte äns
läsa på ett prov, för att jag varit med och lyssnat på lektionerna.
I SO: n hade vi nu fått en ny lärare. hon hade blivit utbildad för gymnasie
nivå, detta märktes på både henne och våran klass. På hennes lektioner var
det studiero. Detta var väldigt bra för kunde man hänga med på hennes
föreläsningar förstod man nästan allt Denna lärare gav mig nytt hop om att
få gå ut 9: an med bra betyg. Vi fick även en ny lärare i Svenska, hon var
inte en utbildad lärare men ändå fick hon oss att lyssna och förstå. Hon
hjälpte mig med mitt språk och stavning. Hon gjorde det faktist ganska
roligt att gå på lektion (det är ganska viktigt efter 9 år).
Sen femte klass har både jag och mina föräldrar bett om extra hjälp med min
stavning, men nekats detta. Lärarna sade varje gång att man inte går på
stavningen längre.
Vi trodde dem men tyckte ändå att man borde kunna göra något åt mitt
problem, det är ju ändå viktigt att kunna stava.
Sen vi fått dessa nya lärare har jag förbättrat mig, börjat göra saker för
att underlätta min utveckling, som exempelvis tagit den hjälp jag kan få av
mina lärare, genom att han eller hon visar mig vad jag kan göra bättre.
När jag sen fick mina första betyg i 9: an märkte jag vilken hjälp jag hade
fått. Jag hade nämligen höjt mig i 5 ämnen.
Med detta vill jag bara säga att det är inte bara ämnena i sig som är
viktiga, läraren har även en stor påverkan!

Trots att jag har förbättrat mig så i skolan har jag nu valt att gå på Riks
handbolls gymnasiet!