Inskannad version

Mina nio skolår
Första dagen i skolan var väldigt nervös, mamma fick lov att gå och hålla
mig i handen. Då var jag jätte blyg, men när vår fröken kom in så flög det
liksom bort och jag skulle viska till mamma att fröken var tjock, men jag
kom underfund med att jag inte hade viskat så tyst så alla hade förstås
vänt sig om och glodde på mig som om jag vore en korsning mellan en munk
och en noshörning.
Fröken bara log och hade blivit lite röd om kinderna men det var inget mot
vad jag var då. Min första tanke då var nog att jag skulle springa
backatorps|skolan runt, för att den röda lampan skulle slockna. Men som
alla andra skoldagar har den ett slut.
Mina följande år på backatorpsskolan var bra. När jag gick i 3:an flyttade
jag till Zinkgruvan, en liten by 1 mil från Örebro det är jätte mysigt där.
När vi höll på att flytta så skulle jag förstås vara kaxig och bära mycke
och tunga saker så jag vart så virrig att jag sprang rätt in i ett
lasbilsflak så jag var tvungen att åka upp och sy på sjukhuset och eftersom
en olycka inte kommer ensam så var det faktiskt en grej till vi fick inte
igång våran personbil så pappa var tvungen att skjutsa upp oss med den
stora lastbilen som jag då försökte undvika så mycket jag kunde. När vi kom
upp till sjukhuset så bad de mig att jag skulle lägga mig i en hård
stålsäng med höga spjälor runt omkring, det ville jag förstås inte med
efter mycket om och män fick de ner mig. Sen var det sprutan också jag som
var livrädd för sprutor. Doktorn stod där med ett brett flin och sprutade
upp lite vätska, då skrek jag som en stuken gris och visste inte vad jag
skulle göra. Men allt blev lyckat i slutet och jag gick från sjukhuset
rödsprängd om ögonen med lite godis i ena handen och min trygga mammas hand
i min andra och allt var bra. Skolan där var bra och jag trivdes skapligt
jag träffade en gammal dagiskamrat där som var ett år äldre än mig som jag
blev bästis med i våran klass gick en dum grabb som hette Ingmar som drog
in mig på toaletten och tog kapsyler från en coca cola flaska och trök in
den i min hand det gjorde jätte ont, men han fick alltid skäl sen och de
ringde hem till hans föräldrar men det hjälpte aldrig men en gång slog jag
honom i magen och sa massa elaka ord rätt upp i ansiktet på honom så han
rörde inte mig något mer sen.
Sommrarna var bäst då var jag med min bästis vi badade, sov i tält och
pallade äpplen och päron. Åren gick och gick upp på högstadiet och vi kom
mer och mer i från varandra. Jag kom sedan i 6:an bra överens med en tjej i
min egen klass, hon heter Milla. Vi åkte på kalssresa och vi skulle bo 2
och 2 och bodde tillsammans och hade himla kul tillsammans skolåret rusa i
väg och vi hade haft en bra lärare, som dunkat in mycket i våra
bondhjärnor. Nu skulle jag börja högstadiet och det var himla nervöst och
pinsamt. Men allt gick bra och vi hade inte så tokig klass. vi vart ihop
slagna med Långsjö. Då gick jag i klass 7 D på Bredängs skolan, det ligger
i Arboga. Allt var väldigt lätt där jämfört med vad det är här på den här
skolan jag sitter i nu, för efter 5 år tröttnade vi på att bo på landet,
Zinkgruvan. För både jag och min bror har aktiviteter här i stan och mamma
och pappa jobb.
Så nu sitter jag här på östra skolan och skriver den här uppsatsen, och
tycker att livet är bra, har både kompisar och en toppenbra familj.