Mina nio skolår
Jag gick bredvid min mamma hela vägen till skolan, det känndes tryggt. När
vi kom fram till skolgården så såg jag att alla de andra barnen också hade
sin mamma eller pappa med sig. Snart fylldes hela skolgården med barn och
föräldrar. Jag blev fylld av förväntan när det ringde in, nu skulle jag få
träffa min allra första fröken.
När vi stod ute i korridoren och väntade på fröken så förstod jag att
föräldrarna inte skulle följa med in, då blev jag lite rädd. Men det gick
snabbt över för nu öppnades dörrarna till klassrummet och där stod vår nya
fröken Camilla. Hon var ganska lång, längre än mamma i allafall. Hon hade
mörkt hår och mörka ögon men hon såg snäll ut. När vi kom in i klassrummet
så fick vi var sin bänk, vi fick prova ut dem efter vår kroppslängd. Jag
fick en bänk som passade mig perfekt.
Vi fick vars en låda med kritor och vars ett papper, vi skulle göra en
namnskylt att sätta längst fram på bänken så att fröken kunde se vad vi
hette. När vi gjort det så var faktiskt min första skoldag slut, men
skoltiden fortsatte. Vi fick lära oss alfabetet bokstav för bokstav, men vi
började inte med A och gick till Ö utan vi tog dem i oordning, varför vet
jag inte men det måste nog ha varit ett system i det hela.
När vi gick i tvåan så fick vi börja med en bok med bokstavsövningar den
hette Äppel. Det fanns efterföljare till den boken också de hette Päppel,
Piron och Paron. Vi brukade tävla om vem som hade kommit längst i boken men
det tyckte jag att det var ganska dumt, för om man var lite på efter kälken
så kände man sig så dålig.
När man bytte årskurs från 1:an till 2:an osv. så fick man byta klassrum
och våning. Vår skola hade tre våningar och varje årskurs var på en våning.
Ettorna på första våningen tvåorna på andra och treorna på tredje våningen.
Men när vi gick i trean så fick inte vi vara på tredje våningen för där
fanns bara två klassrum.
När vi skulle börja mellanstadiet så kände man redan alla klasskamraterna,
då var det bara fröken som var ny. Vi blev mötta på skolgården av en liten
tant i sextio års åldern som sa, att hon skulle bli vår klassföreståndare.
Jaha tänkte jag det kunde ha varit värre. Vi fick följa med henne in i
klassrummet. Vi fick sätta oss var vi ville, helst i en bänk som passade
oss för vi skulle ju inte få ont i ryggen.
Vi hade alltid en annan lärare på måndagar för vår klassföreståndare Gunvor
var alltid ledig på måndagarna. Gunvor var inte så bra på gymnastik och
musik därför hade vi det på mån|dagarna.
Ibland åkte vi på utflykt till Gunvors bondgård. Jag kommer ihåg en gång
när vi åkte dit så var det meningen att vi skulle studera ängsblommor, men
vi var mycket mera intresserade av hennes kor och hölasset. Alla eleverna
hoppade och lekte i höet, när vi hade som roligast så ropade Gunvor att vi
skulle komma och äta. Vi blev bjudna på mat inne i Gunvors hus alla 30. Det
var trångt men vi fick plats.
När vi gick på mellanstadiet så var det en kille i vår klass som började
uppföra sig lite underligt. Han spottade på alla och han retade alla med en
massa konstiga saker som han hade hittat på själv. Vi började stöta bort
honom för att han höll på på det viset. Han blev snart förflyttad till en
annan skola.
Vi fick en mycket bättre sammanhållning i klassen när han hade flyttat, jag
vet inte om berodde på det eller om det var något annat men bättre
sammanhållning blev det i alla fall.
I slutet av sexan så fick vi besök av den som skulle bli vår
klassföreståndare på högstadiet. Den dagen var Gunvor ledig så vi skulle
vara själva med henne. Det kändes så spännande för efter sommar|lovet så
skulle vi börja på högstadiet och detta besök var ju en försmak på det. Hon
var ganska lång och hon hade mörkt krylligt hår. Hennes namn började på G
precis som alla våra andra klass|föreståndare, hon hette Grety. Efter den
dagen längtade man ännu mer än förut till högstadiet.
Sen efter någon vecka så fick vi komma upp och hälsa på uppe på högstadiet.
Vi fick vara där en hel dag med våra faddrar. Det tyckte jag var jättekul.
När vi slutade sexan det året så var det tradition att sexorna virade in
sin lärares bil i toalettpapper. Det gjorde även vi. Men vår
klassföreståndare hade gömt sin bil, hon trodde att hon skulle slippa men
det gjorde hon inte. Vi virade in den totalt den var i vanliga fall blå men
nu var den helt vit. Jag vet inte hur hon reagerade, för vi hade redan
slutat sexan när hon skulle åka hem.
Efter det långa sommarlovet så började vi då äntligen högstadiet. Det var
ganska pirrigt första dagen men man visste att nu var det här man hörde
hemma. Man fick mera prov på högstadiet men det var ju naturligt, för
lärarna skulle sätta omdöme på oss.
Vi bytte från 3-4 lärare på mellanstadiet till 10-11 lärare på högstadiet
men det tycker jag bara att det är positivt. I åttan fick vi våra första
betyg och det var ganska spännande, alla blev ju förstås inte så där
jätteglada men betyg är nödvändigt.
Jag tycker att högstadie tiden har varit rolig men det har varit ganska
jobbigt med alla proven.
Nu ska jag snart få mitt tredje betyg och med det så ska jag söka in till
gymnasiet, så det gäller att det blir bra.
Nu när man går i nian så längtar man bara till gymnasiet precis som när man
gick i sexan och längtade till högstadiet.