Inskannad version

Mina nio skolår
Jag började skolan när jag var 6 år gammal i mitt land. Där var man tvungen
att ha speciella kläder på sig. Lärarna var stränga. Man fick betyg redan
när man gick i trean. Men så kom jag och min familj till Sverige och då
fick jag börja i en förberedelseklass i lågstadiet. Det var bara
utlänningar i den klassen. Efter 6mån fick jag och en annan tjej flytta
till en ny klass. Alla var snälla utom några killar som små retades med
oss. Tjejerna i klassen var roliga och, det var roligt att vara med dem.
Ibland kunde de bråka om vem som skulle hålla oss i handen för att följa
med oss till matsalen. 3:an/ I trean blev allt lättare för att vi hade lärt
oss svenska och vi hade fått kompisar. Sen kom tiden då man skulle hälsa på
i mellanstadiet. Det kändes pirrigt och man var lite rädd. Som tur var så
hade jag en bror som gick där. Så när jag skulle börja i 4:an följde han
mig till skolan och visade mig klassen som jag skulle vara i. 4:an/ Vår
klass var den jobbigaste i hela mellanstadiet. Killarna var mer bråkigare
och ibland kunde det hända att läraren inte orkade med oss. Med det var
roligt ändå. I 4:an hade man börjat med att läsa engelska. När jag hade
lärt mig nåt nytt ord så kom jag ihåg att jag brukade skryta med att prata
hemma med små syskona och reta dem för att de inte kunde. 5:an/ Då lekte
man en massa som att tex håppa hopprep kasta boll, spela bandy med killarna
mm. Man hade mera läxor och prov. De bästa ämnena i 5:an var matte, bild,
och engelska. Jag älskade matte lektio|nerna för att två killar och jag låg
alltid först och kom en före den andra tog man hem och räknade så var man
först. Jag älskade att spela pingis. Jämt på rasterna och efter skolan
sprang man till Öppet Hus som låg vid lågstadiet. Ibland hade man pingis
turneringar, inte för att skryta men jag vann alla turneringar utom två
stycken som jag förlorade i 4:an. 6:an/ Nu hade man blivit störst i
mellanstadiet. Alla de där lekarna som man brukade göra i 4:an och 5:an
gjorde man aldrig mer. Det var ganska jobbigt i 6:an. Nu skulle man välja
vissa ämnen som man skulle ha i högstadiet. Det kom en massa lärare och
presente|rade sig. I mitten av 6:an fick vi besked om att klassen skulle
splittras. Då blev jag ganska ledsen för jag ville inte att vi skulle
splittras efter alla dessa år tillsammans. Och det fanns vissa som tyckte
att det skulle bli roligt. Men det var inget att göra åt det. Man valde
några i klassen som man ville gå med i samma klass i högstadiet. Alla fick
inte de personerna som de hade valt. Några månader innan man skulle sluta
skolan fick man vara i högstadiet en hel dag med med två elever och följa
med dem till alla deras lektioner. Det var för att se hur det var i
högstadiet. Man hade ganska många lärare än vad man hade i mellanstadiet.
Det var jobbigt men kul. Och innan klassen skulle splittras åkte vi till
Stockholm en hel dag. Vi besökte museer och åkte till Gröna Lund.
7:an Nu var man minst igen. Första dan visste jag inte var jag skulle vara.
Så jag gick och frågade skolvärdinnan. Hon följde med mig till klassen. Jag
öppnade dörren och alla stirrade på mig. Jag var försenad första dan. Men
det gjorde inget, sa min lärare som var jätte snäll. De höll på med att gå
igenom schemat jag förstod ingenting allt var så krongligt. Men sen blev
det lättare när min lärare gick igenom den med mig. På rasterna gick man
till sina gamla klasskamrater och frågade hur det var i den nya klassen
osv. Efter nån vecka i skolan skulle man buga för 8 och 9orna och lärarna.
Det var jätte pinsamt. Men allt det där gick över. I sjuan fick man mer
läxor och prov än vad man hade fått i mellanstadiet. I sjuan blev jag
skoltrött. Men den känslan gick över.
8:an. Nu var det allvar för man skulle få betyg och det skulle vara hårdare
än vad det har varit uppfattade jag åttan. Men det var inte så utan det var
som vanligt men lite mer hade man att göra än vad man hade i sjuan. Man
skulle ut på sin första prao plats och sin andra lite senare.
Första betyget öppnade jag med fart sen när jag hade tittat på den blev jag
lite besviken. Men sen sa jag till mig själv- Ähh jag kommer igen i nian.
Hittils har det gått bra och sen får man se.