Mina nio skolår
Jaha, nu var man alltså sju år och skulle börja i skolan. Äntligen!! Vad
jag hade längtat och tänkt på denna skola. Så satt man där i bänken i ett
nytt klassrum, en ny fröken stod framför och den nya bänken glänste. Det
var fröken som tog till orda först och hälsade oss alla välkomna och
hoppades att vi skulle trivas. Den nya fröken hette Mia och verkade väldigt
snäll och rar. Alla var vi väl lite nervösa och fundersamma hur det skulle
bli. Vi fick nya fina böcker med massor av siffror och bokstäver i. Finast
tyckte jag den gula ABC-boken var. I den fanns en rolig gubbe, som hette
Basken och han skulle lära oss att läsa och förstå alla bokstäver. Vi fick
också penna och ”suddigum”. Oj, vad allt var fint och nytt. Så gick den
första tiden och vi fick lära oss A, R och S och att 3+3=6. Jag kunde bara
några siffror och bokstäver innan, så att få forska i den här nya världen
var en härlig upplevelse.
En annan rolig sak var alla nya och nygamla kompisar.
Linda, Anna, Camilla och allt vad de hette. Och visst fanns det saker att
göra på rasterna. Gungor, klätterställningar och rutschkanor. Ett av de
starkaste minnena jag har är, när vi skulle skriva uppsats första gången.
Min berättelse handlade om en kantarellfamilj i en skogsbacke. När jag
läser den upptäcker jag vilken fantasi som fanns, när man var sådär 7 och ½
år. Annat som var roligt var att få måla med vattenfärgen. Tänk vad kul det
var att blanda gult, rött och blått i en härlig blandning på det alldeles
vita pappret. Alltefter tiden gick fick vi lära oss både det ena och det
andra i den ”nya världen”.
Min stora lycka var när vi hade matematik. Det var det roligaste ämnet både
då och nu. Så flöt den roliga och lekfulla lågstadietiden framåt och vi
växte och blev allt större. I trean fick vi vårt första matteprov. Hu, vad
det var läskigt. Jag kommer ihåg än att det var 12 uppgifter och jag hade
11 rätt. Plötsligt efter ett sommarlov hade vi blivit ett år större och vi
skulle börja i mellanstadiet. Få en ny lärare och ett nytt klassrum igen.
Vad alla saknade Lina och hennes roliga timmar. Vi fick Bengt och han var
den mest slarviga och glömska(ste) person jag träffat. Han var den raka
motsatsen till Lina. På lågstadiet hade vi ofta läxor, men hos Bengt fick
vi en läxa varje vecka. Varje vecka hade vi också engelska ord. Vi fick
åtta ord att lära oss och på torsdagen hade vi läxförhör på dem. Men som
sagt var Bengt ganska glömsk av sig och många gånger glömde han dem. Nu på
mellanstadiet blev det lite hårdare med prov. Vi hade matteprov väldigt
ofta och det var pest och pina för många. Vi var en väldigt duktig klass
och hade ofta engelska från högstadiet och matte ifrån gymnasiet. Men alla
var inte så bra och de hade nog en hemskt jobbig tid. Det värsta var när vi
hade haft matteprov, då skulle vi fylla i en lista på vilka tal vi hade
haft rätt eller fel på. Den här listan skickades runt hela klassen och alla
kunde se vad du hade haft fel på. Bengt hade väldigt mycket tävlingar
mellan alla och det gällde hela tiden att vara bäst. Det var jobbigt många
gånger. Nu låter det kanske som att allt bara var botten, men så var icke
fallet. Vi hade en hel del kul också. Tex hade vi en tid ett pingisbord
inne i klassrummet och alla spelade pingis på rasterna. Det var roligt
liksom att vi ofta fick åka på olika saker.
En klasskassa hade vi också och den använde vi flitigt. Men i sexan hade vi
ungefär 55 000 kr i alla fall och för det åkte vi på en klassresa till
Danmark. Hela mellanstadiet hade vi brevväxlat med en klass i Danmark och
nu åkte vi och hälsade på dem i Tåstrup.
Så gick det en sommar igen och vi blev små 7:or och fick börja i
högstadiet. Man var minst igen och allt var nytt. Klasserna hade splittrats
och sammanslagits i tre nya klasser. A, B och C. Jag hamnade i B. Vi fick
nya ämnen också. B.la teknik, som var hemskt trist. Något som var kul var
att vi fick välja slöjd vi inte gillade. Klassen jag hamnade i var bra och
jag blev genast kompis med b.la Maria, Anne-Sophie och Susanna. Det var
faktiskt roligare nu med lite nya ansikten, både lärare och klasskamrater.
Något som var trist var att vi måste vimsa runt till olika klassrum. Det
var lite svårt att hitta i början, men man lärde sig snabbt var vi hade
fysik och SO. Jag kände att det var nu det gällde att plugga och lägga
manken till. Ibland är det lite pressande att ha tre prov och dessutom sju-
åtta läxor varje vecka, men det går för det mesta. Då i 7:an var ju 9:orna
så stora och det var bra skönt när de var ute på prao. Vad allt var lungt
då!
Men i stort sett var mycket lika som mellanstadiet. I 8:an var man inte
minst längre och det var skönt. Ja, det mesta rullade i samma hjulspår och
nu i 9:an ska vi tänka vad vi vill bli och vad vi vill gå för linje.
De här åren har gått fort och minnena är ganska många. Både roliga och
tråkiga.