Att byta skola

Jag kom hem en dag efter skolan, när jag kom in genom dörren så hörde jag
mamma skrika.
– Erik kom hit lite är du snäll!
Jag hörde den hesa rösten från köket. Så jag tog ett snabbt beslut om att
jag skulle gå in dit. När jag kom in i köket så såg jag alla sitta där,
mamma, pappa och lillebror. Då såg jag min lillebrors ledsna min. Jag
ångrade mig genast att jag gick in i rummet, men nu var det försent. Då sa
Pappa,
– Sätt dig ner.
Jag satt mig ner med en gång. Jag såg även att det log en massa papper på
bordet. Vi satt säkert där i 10 minuter utan att säga ett ord till sist
ytrade jag mig.
– Vad ville ni?
– Jo det är så att vi ska flytta!, sa pappa
Jag blev iskall, jag kunde inte röra mig, Inte ens mina läppar. Efter en
stund försvann den iskalla känslan lika fort som den kommit, och jag fick
fram.
– Vart ska vi flytta?
– Till Åsele, sa mamma
Men då kommer jag förlora alla mina kompisar!, sa jag.
Nejdå, dom kommer du kunna träffa igen, sa pappa.
– Och detta är redan bestämt, sa mamma.
Jag reste mig upp och gick in på mitt rum. Jag tänkte att jag inte ville
flytta, jag ville bo kvar i Hallby. Inte flytta till nåt jävla Åsele.

Men tiden gick, vi flyttade. när vi hade kommit till det nya huset så fick
jag hålla med om att det var finnare än våran gamla lägenhet. Så kom det
till första skoldagen, jag var nervös. Men mamma sa att det skulle gå bra,
och att jag alltid har haft lätt att få kompisar. Vi satt oss i bilen för
att köra till skolan, det var en ganska kort bit, tog bara fem minuter med
bil. Jag såg den lilla skylten Åsaby|skolan. Nu blev jag ännu mer nervös en
tidigare. Vi gick ut ur bilen och vidare till expeditionen för att få en
guide som skulle vissa oss till min nya klass. Vi gick över skolgården
tills vi kom till en dörr. Vi öppnade dörren och kvinnan från expeditionen
sa,
– Så tar ni första dörren till höger. Min mamma svarade med ett leende på
läpparna.
– Tack för hjälpen.
Vi gick fram till den bruna dörren. Mamma knackade tre hårda knackningar på
dörren, ganska snabbt hörde man dörren gnista och även öppnas. Mamma tog
ett jätte kliv in genom dörren hon hade mig i ett hårt grep i handen så jag
flög in genom dörren med. Jag fick prensentera mig för hela klassen, efter
två timmar viska min mamma till mig.
– Nu går jag!
– Nej, sa jag. Går du så går jag.
Med lite övertalning så fick jag mamma att vara med hela dagen i skolan.
Till sist var skoldagen slut. Jag var överlycklig. När vi satt i bilen på
väg hem så fråga hon mig vad jag tyckte om den nya skolan, och mina nya
klasskompisar. Då svara jag, det var väl okej! Dagen efter fick jag gå till
skolan själv, jag var ganska tyst av mig hela fyran. Hade nästan inga
kompisar. Det var inte fören femman som jag började få kompisar. Jag fick
två kompisar som jag kom väldigt nära, tjejer började ta en väldigt stor
del av mitt liv. Precis när jag började känna mig hemma på den nya skolan.
Så var det dags för högstadium. Det känndes som om jag var tvungen att
börja om från början. Och den tanken var inte bra. Jag började på
högstadium efter en tid, det gick bättre än väntat. En av mina kompisar var
kvar från åsaby, men den andra hade flyttat till danmark. Jag fick genast
nya kompisar, och allt känndes perfekt. Och nu till sist sitter jag här i
årskurs 9. Med mitt nationella prov. Livet går vidare, man ska inte låta
det det förstöras pga. att man flyttar. För det blir alltid bra till slut.

Detta bygger på en sann berättelse!

Du håller ihop din historia på ett bra sätt och språket är oftast
korrekt, även om meningsbyggnaden är enkel och bitvis lite enformig. ”Vi.,
Vi.”
Försök få med fler tydliga beskrivningar av speciella händelser (du
försöker då du berättar om hur du får mamma att stanna hela första dagen)
Jag saknar jämförelser mellan tiden före och efter skolbytet.