Att byta skola/Att byta klass

Kap.1

Dörren stod vid öppen.
– Konstigt, tänkte jag mamma och pappa lämnar aldrig dörren äns upplåst.
Jag puttad försiktigt upp dörren.
– Hallå !?
Jag gick in i hallen tog av mig skorna hängde upp jackan.
– Hallå?! Mamma?! Pappa?!
Jag gick in i köket.
Jag ville inte äns minnas synen. Pappa satt med blodiga händer, ett gevär
låg på bordet.
– Vad Fan har du gjort?!?!?!
Han stirrade in i deras sovrum. Jag slängde upp dörren. Jag ville spy.
Mamma låg på sängen helt blodig, någon hade tagit på henne sin
bröllopsklänning.
– Någon?! Sa jag högt!
Jag sprang ut, jag slog på honom så länge tills jag kände hur mina knän
började skaka. Jag sjönk ner på golvet, slog händerna för ansiktet.
– Ditt sjuka jävla as!
Han stirrade fortfarande in i deras sovrum. Jag kallar honom inte för pappa
längre.
Han vred på huvudet och kollade på mig.
– Det var inte mening!
– Vad fan säger du din sjuke jävel. Jag hatar dig!

Kap 2.
Grannarna stod utanför huset. Två stycken polisbilar och en abulans. Dem
lyfte sakta upp båren in i abulansen, tårarna forsade. Han stretade imot
när polisen greppade tag om hans handleder. Han vände sig om en sista gång
innan dem tryckte ner honom i polisbilen.
– Du kommer ångra detta! Dagen då du kommer ut vill du inte leva! Skrek
jag! Stängde sedan dörren och satte mig ner lutandes mot dörren! Tårarna
forsade!
Kap. 3.
– Idag smäller det grabbar!
– Vad snackar du om? Frågade Mattias.
– Han kommer ut från psykiatriska vården idag! Vi ska bara skrämma honom
lite! Jag hånflinade.
– Ja, visst vi måste säga till dem andra också.
– Snacka med sen då!

Kap. 4.
– var fan är han någonstans?!
– Jag vet inte, han kommer väl snart! Håll käft nu Oskar!
Polisbilen svängde in på uppfarten.
– När polisbilen har åkt går vi fram, okej?!
Alla tio killar sa ja.
Dörren öppnades och han steg in.
– Ditt sjuka jävla as! Hur fan vågar du visa dig här igen!?
– Jag har fått byta skola för att alla vände ryggen mot när jag kom! Du har
förstört mitt liv! Jag bytte sedan skola där dom slog mig varenda dag! Han
rös vid återtanken, hur han hade gått på trottoaren till skolan och blivit
påhoppad och nertryckt i snön. Det hade varit vardags mat för honom.
– Tills jag fick byta skola igen, där jag fick ljuga och säga att du inte
var min riktiga pappa, som jag iochförsig inte ser dig som! Men du ska veta
att jag skulle dödat dig nu om jag nu inte visste att jag kunde sjunka så
lågt! Jag hatar dig!
– Kom igen nu killar, nu drar vi jag klarar inte av att se honom! Jag
spottade på honom! Hans ögon blev svarta av förnedring.

Kap. 5.
Klockan var tre på eftermiddagen och jag gick ensam på stigen fram till
mitt hus! Hoppas han sover tänkte jag.
Allt hade börjat som när han åkt! Människor i skolan hade börjat vända
ryggen mot mig igen. Till och med mina kompisar. Alla hade tyckt att jag
inte kunde bo hos honom.
Helvetet hade brytit ut igen. Jag hade fått en smäll idag av Mikael för att
jag snackade med min ”pappa”!

Kap. 6.
Jag packade ihop mina sista grejer. – Sådär, ja! Jag hade en resväska och
mindre väska som jag hade mina cd-skivor m.m. i.
I natt skulle jag bort. Jag skulle till Stockholm i en liten stad vid namn
Trosa. En stuga utan elektrisitet och värme men man kom iallafall bort. Jag
skulle ta tåget som gick 23.25 från Göteborgs station och sedan en buss ut
till Trosa. Jag smög ut, han sov.
Jag sprang hela vägen till stationen visade upp min biljett.

Kap. 7.
Jag huttrade till. Det var ju inte speciellt varmt härinne.
Jag hade varit där i tre dagar bara och jag saknade socialiteten. Jag hörde
ett svagt abulansljud som sedan avlägsnades.
Klockan var knappt sju när jag kollade ut genom fönstret. Billyktorna
trängde igenom dom glesa grenarna.
Jag minns det som det var igår. Hur jag kollade mig i spegeln, rätade till
min bruna lock från håret som böjde sig ner för dom blåa ögonen jag just
stirrade på.
En ganska storvuxen kvinna klev ur bilen, knackade tre hårda knackningar
steg sedan in. Jag satt som vanligt i min säng och stirrade ut genom
fönstret.
– Dem har hittat din pappa död! Han hade hängts sig!
Och varför säger dem det till mig?! Frågade jag mig själv.

Kap. 8

Jag satt i bilen, Stockholm forsade förbi mig.
Jag trodde äntligen att jag skulle få lugn och ro!
Men min pappa förstörde allting åter igen!

Nu sitter jag här, 65 år gammal. Och det har gått 50 år!
Men en sak är säker, Jag skulle döda min pappa idag om jag såg honom!

Din historia handlar väl inte så mycket om att byta skola/klass, utan
mest om hatet efter ett mord som man inte får reda på varför det skett
Språkligt okey om än lite enformig meningsbyggnad. Du kan bättre!