Mina nio skolår
Nu när jag är inne på mitt nionde och sista år i grund|skolan känns det som
om jag har sprungit färdigt ett extremt jobbigt lopp. Det som har varit
svårast är 3 sista åren på högstadiet.

När man tänker tillbaks på ettan – trean så var det mest lek och skratt så
som jag kommer ihåg det, inga läxor, inga prov bara lek och skratt. Och när
man väl fick läxor gjorde man dom på direkten. Det var kul. Så härligt det
var att gå till skolan varje dag för att lära sig mer och mer, blev man
sjuk så man var tvungen att stanna hemma var det hemskt! På det sättet
fortsatte det i ettan, med rusande fart förbi tvåan och igenom trean. Så
var det dags för mellanstadiet. Jag kommer ihåg hur folk runtomkring mej
pratade om den stora faran att börja fyran, ett nytt stadium. Nu skulle
allt bli annorlundare det där med ”lek och skratt” tonades ner lite. Jag
blev allvarligare, andra saker började att bli intressantare. Skolan lärde
ut nya och spännande saker. Här började skolan att bli jobbig, men det
gjorde inget det här var ju bara början. Så allt var bra. Sen var det ju
femman vilket jag tyckte var en stor skillnad från fyran. Vi fick lära oss
om: länder ute i världen, mera engelska också att ta mera ansvar. Ex vi
behövde inte längre sitta på bestämda platser i matsalen längre. Femman var
inte speccielt rolig. När sexan kom var det som en förberedelse för
högstadiet. Det var spännande och man hade stora förväntningar om
högstadiet.
Sommaren till sjuan satt jag och planerade, tänkte på hur underbart allt
skulle bli i högstadiet, jag skulle få bra betyg fortsätta till gymnasiet
ja, allt skulle bli bra. Så kom högstadiet och allting blev tvärtemot mot
vad jag ville att det skulle bli, sjuan var inte så bra. Åttan, nu var det
betyg som gällde, det blev stora krav och jag försökte att förbättra saker
och ting. Nu i nian är skolan viktigt sen kommer ju gymnasiet. Det känns
som om det är den enda orsaken till att man går till skolan nuförtiden inte
för att det är kul längre.