Inskannad version

Min syn på SKOLAN del 1
Det var en gång för länge sen en flicka som gick på Karlslundsskolan. Hon
hade just börjat nionde klass, sista året i grundskolan.
Året var 1991 och hon hette Christina. På den tiden när det här utspelar
sig kom den dåvarande skolministern med ett förslag om att skolan skulle
förändras. Det hade just varit val i Sverige och en ny regering bildades.
Många Politiska partier ville satsa på skolan nu, men man visste inte hur
man skulle gå till väga. Därför efterlyste man förslag och idéer, som
skulle hjälpa till att forma en ny skola. Man lät bla. elever från årskurs
nio skriva och berätta om skolan. Den här flickan Christina gick alltså på
Karlslundsskolan.
Karlslund var en ganska fin skola, om man jämförde med andra högstadium,
som ofta var nedklottrade och ibland mycket vand|aliserade.
Karlslundsskolan bestod av en huvudbyggnad och 2 st baracker.
Huvudbyggnaden var i gult tegel och i den fanns tex.
En matsal som ca 200-300 elever kunde äta i samtidigt. Man är inte riktigt
säker på sifferuppgifterna för utgrävningar pågår fortfarande, men enligt
beräkningar gick det ungefär 630 elever på den här skolan år 1991.
Skolan hade ingen aula, men en stor sal mitt i skolan som kallades
Ljushallen. Ljushallen hade en scen varpå skolans elever, Rektor och annat
folk brukade tala eller spela upp något under morgonsamlingarna.
Morgonsamlingarna ägde rum en gång i veckan vanligt vis, om man inte
samlades klassvis.
Skolan hade också ett bibliotek. Där Eleverna kunde låna idel tråkiga gamla
böcker.
I uppehållsrummet kunde man låna kort|lekar eller ofullständiga trasiga
spel. Christina tyckte att man skulle låta eleverna måla väggarna
tillsammans, eller låta någon som kunde måla snyggt Grafitti, komma dit och
göra det riktigt fint.
Hon visste inte riktigt, vad hon tyckte om betygssystemet 1-5 gradiga skala
efter som hon inte hade någon erfarenhet av något annat system.

Min Syn på Skolan del 2
Till skolan hörde 2st gula, tråkiga baracker. De hade fått stå kvar sedan
skolan byggdes för många år sen.
Det var mycket dålig luftkordinering idem, antingen var det kvavt och för
varmt eller iskallt. Både elever och lärare klagade på den dåliga luften
och besvär som tex huvudvärk de fick där ute. Men det kom att dröja än
några år innan det bättrades. Något som många elever klagade på och ville
ändra var skolmaten.
Christina tyckte att man skulle satsa mer pengar på maten.
Det gick rykten som sa att de som satt i fängelse till och med hade bättre
mat.
Med bra mat, menade hon godare mat. Man hade alternativ mat, men ofta var
det två mindre aptitliga rätter samma dag eller 2st godare på samma dag.
På Karlslundskolan åt man på PAPPERS|tallrikar, som var och en förstår
bidrog till miljöförstöring. Det gick åt ca 700 st tallrikar per dag som
bara slängdes.
700 st blir det om man räknar med alla Lärare och andra som åt på skolan.
Christina tyckte inte heller att det var något vidare gott att äta på
papperstallrikar. ”Om man såg till att det blev godare mat skulle eleverna
äta mer och prestera bättre resultat”
Många gånger åt eleverna bara knäckebröd till lunch.
På vintrarna när det var kallt, var det också kallt innuti skolan. Fastän
eleverna hade mycket kläder på sig frös de ofta. Christina hade jacka på
sig ibland på lektionerna för hon frös så.
Om eleverna frågade en lärare tex om man inte kunde höja värmen fick de
ofta svaret:
– Man tänker mycket bättre om det är kallt. Skolans brister kan man skriva
mycket om.
Läroböckerna tex fick eleverna inte utan användes flera år av olika elever.
Böckerna gick sönder och det klottrades idem. Annat matrial tex olika
filmer inom bla. Biologi o SO-ämnen var mycket gamla, ibland säkert 15-20
år.
Christina tyckte att man skulle satsa mer på den enskilde eleven. Tex om en
elev hade väldigt svårt för gramatik skulle man ut|veckla det och studera
det närmare.
Många av de som Christina kände skulle sammanfatta skolan med ett ord.
SKIT!
Men om man ser till de resurser skolan hade 1991 så kunde man inte göra
mycket bättre.
Någonting Christina tyckte var bra var studie|dagar och en del
friluftsdagar.