Mina nio skolår
När jag började i ettan, var det spännande och roligt. Man satt tyst och
stilla och lyssnade på vad fröken hade att säga. Ville man någonting så
räckte man upp handen, det hade fröken lärt oss. Man tyckte att lektionerna
var jättekul och rasterna var tråckiga. Jag minns att vi hade en bok med en
grön/rosa kinin på. I den skulle man måla och skriva. På vintern blev vi
mullade utav 6orna, det var hemst. I 2an fick man lite svårare mattetal,
jag räknade alltid på fingrarna. PÅ rasterna hoppade vi hage och rep. text
saknas Då var vi inte längre så tysta. Vi slutade räcka upp handen,
istället gapade vi rätt ut. På rasterna var vi på och snurrade på
stängerna. Vi kollade hur många varv vi kunde snurra. Det var mest tjejerna
som var där, killarna spelade fotboll.
I 6an var vi den värsta klassen. Då hade vi en fröken som hete Lisa Hedin,
henne minns jag väl. Alltid när hon blev arg så hämtade hon
träslöjdsläraren, då blev vi tysta. Men när han hade gått så började vi
prata igen. Vi var hemst Skoltrötta., vi gjorde nästan ingenting på
lektionerna. På rasterna smög vi ut från skolgården och då text saknas