Mina nio skolår

När vi började i skolan kunde jag aldrig föreställa mig att det var så stor
skillnad mellan stadierna.
Under det första året i varje stadium tycker
man att de i stadiet över är mycket äldre och det ligger mycket långt bort
i tiden. Sedan, när man går i det stadiet är man rätt liten i alla fall,
för de i stadiet över är ju ännu större!

Att börja i första klass var verkligen kul, tyckte jag. Sista året på dagis
var väldigt tråkigt och jag längtade efter att börja i skolan.
(Nu i nian längtar jag istället efter att såsmåningom börja jobba. Tur att
man text saknas den andra ettan hette 1e. (De är nu 9a.) I ettan var det
så att säga, bråk mellan ettorna vilken som var bäst, e eller f.
Mellanstadiets tvist var om man gillade AIK eller Djurgården. Då började
man också leka med några från den andra klassen. Det var nästan otänkbart i
början av lågstadiet.
Andra klass var nog ganska lik den första, men
vi hade vikarie mycket.
Någon eller några i klassen slutade och några började. Det var första
gången vi fick nya i klassen.
I trean kände man sig väldigt stor, speciellt i
jämförelse med ettorna som ju var så hemskt små.
Kompisarna betyder mycket i mellanstadiet och
det var jobbigt. Det bidrog nog till att jag inte minns så mycket eftersom
jag inte upplevde det som något speciellt spännande eller på något annat
sätt roligt.
En trist period i skolan för mig i alla fall.
I sexan var jag lite rädd för att börja sjuan. Det gick ju
lite rykten om prov varje dag och sådant.
Eftersom jag är äldsta barnet i familjen fanns det ingen som visste exakt
hur det var. Men jag funderade nog inte speciellt mycket på det.
Men nu, när jag har facit i hand vet jag att det är inte speciellt strängt
i alla fall. De som smörar för lärarna tycker jag bara är fåniga. Det
tycker jag inte för att vara orättvis eller så, utan för att det borde inte
spela någon roll. I vissa fall gör det det, men oftast inte.
Själv försöker jag inte att göra det, för att det är min åsikt.
När omdömena kom kändes de inte speciellt viktiga eller nödvändiga.
De bara fanns där så att säga.
På sätt och vis blev det ju mycket nytt i sjuan, precis som i
ettan, men på ett annat sätt.
Men ändå ganska kul att det blir lite nya saker i tillvaron ibland.
Det är nog roligare i sjunde klass åtminstone.
Praon var höjdpunkten i åttan. Helt klart höjdpunkt.
Sommaren innan nian var väldigt rolig. När
skolan började kändes det som om världen rasat under fötterna.
Det var den första höstterminen jag känt så. Men sedan några veckor
tillbaka är allt som vanligt igen.

I alla andra klasser har jag längtat efter att börja skolan igen.
Nu i nian är jag orolig för hur det ska gå. Tänk om ingen vill ha mig
sedan efter gymnasiet och allt och får inget jobb?
Vad gör jag då?