Mina nio skolår
Jag började skolan 1983, jag gick i klass 1a och hade en jättesnäll
fröken som heter Eivor. Den första skoldagen hade alla sina föräldrar med,
jag också men de gick efter bara en liten stund efterssom de är lärare och
skulle ha egna lektioner. Den första dagen hade vi upprop och blev
placerade i klassrummet. Sedan gick vi hem. Första året gick vi hemskt
korta dagar, men jag tyckte att de var hemskt långa. På skolavslutningen
det året hade jag en gul klänning vi sjöng Tussilago|sången och Vi sätter
oss i ringen. Mamma var där och tittade på oss en stund, sedan gick hon
till högstadiets avslutning. Alla andra föräldrar var där hela tiden, men
man skall väl vara glad över att hon överhuvudtaget var där. När jag gick i
tvåan fick jag gå till en speciallärare i Svenska. Vi åkte barnens vasalopp
jag åkte 1 mil, vi skulle åka så långt vi kunde under 1 dag jag var hemskt
stolt över att ha åkt 1 mil. I trean fick vi börja spela blockflöjt om vi
ville. Jag började spela, et gjorde nästan alla i min klass. Sandra och
Julia som gick i klassen diktade nästan varje rast och då var jag med dem
och diktade. När vi slutade trean diktade klassen ihop en sång där alla
namn och frökens namn fanns med. Lärarna hade bakat en 12 meter lång
rulltårta som alla lågstadie barn blev bjudna på. Sedan började vi fyran,
vi fick skolans strängaste lärare och skulle börja läsa engelska. Han heter
Leif. I fyran hade vi friidrotts tävlingar på torstorps det var jätte
roligt. När vi började femman så flyttade mina tre bästa kompisar. Linda
åkte till Afrika, Lotta och Jennifer flyttade till Skellefteå, Det komm en
ny elev till klassen Patrik. Femman blev det besvärligaste året klassen var
hemskt bråkig och mobbing förekomm. Man var glad när året äntligen var
slut. Sen började vi sexan då flyttade min enda kompis till U.S.A men Linda
komm tillbaka. Det fanns fem tjejer och 12 killar i vår klass så det var ju
inte så lite stökigt. En gång när vi hade bild så fick vi gå till häng|bron
och rita, men papperen blev mest pappersbåtar till lärarens förskräckelse.
Vi åkte på klassresa till Åmsele. Det var tråkigt och Linda fick magsjuka.
Vi komm inte sist i fotbollscuppen det året för vi hade lånat in några
femmor för vi var så lite många. Vi stod på läktaren och sjöng En vänlig
grönskas. Mamma var där hon har inte varit på någon av mina avslutningar
sedan i ettan. Vår klass delades i högstadiet och vi fick nya i klassen. Vi
började ha skåp och många olika lärare i alla ämnen. Endel hade vi aldrig
haft förut. Man fick gå i kör om man ville och gå till elevrummet på
rasterna. Man kände sig stor när man fick gå till elevrummet där bara de
stora barnen fick vara. Vi fick våra första omdömmen och vi var med och
gjorde vårshowen det året. Tillsist fick vi diplom om vi varit med och
cyklat 3 mil, åkt skidor 2 mil och sprungit 1 mil under året. Sedan började
vi åttan, vi hade ett miljö projekt som vi jobbade med i flera veckor. Vi
hade en 2 veckors prao. Jag var på shell i Sikeå det var roligt att jobba
där men kallt att gå till skolan och äta varje dag. Vi fick betyg, jag fick
ett lågt betyg 2,7 men det skulle jag väl kunna höja. och på vår terminen
höjde jag det till 3,0. Kören sjöng som vanligt på avslutningsdagen och
senare i klassrummet fick vi betyg och diplom sedan gick vi hem. Nu har vi
börjat nian och har samma klassföreståndare som förut, Ulla-Karin. Allt
rullar på som förut man har väl en liten tanke i bakhuvudet om att det är
sista året och att man borde börja plugga och böja fundera över vad man ska
bli sen. Vi förlorade årets dragkamp och årets brännbolls turnering men vi
hade 100% på cyklingen och det var inte alla som hade det. Nu sitter jag
här och funderar över något mer som ska skrivas men jag vet inte riktigt
hoppas att jag inte har tappat ämnet jag vet att jag har gjort det här på
slutet men jag kanske överlever.